Kaffeverket

Nu vill jag berätta lite för er om ett av mina favoritställen i Stockholm. Det heter Kaffeverket och är ett väldigt bra fik i den konstiga korsningen som blir som ett kryss mellan St:Eriksgatan och Torsgatan. Åker ni t-bana tar ni uppgången Torsgatan och ser Kaffeverket till höger tvärs över gatan (vid ♥Vasastans Ost♥).

På Kaffeverket har de bland annat urgoda smörgåsar på bröd från grannbutiken Bakery and Spice.
 

Och allt är väldigt genomtänkt och tjusigt och snyggt på ett sånt där sätt som utstrålar god smak och finess och omsorg om detaljer.

Av allt som jag tycker om på Kaffeverket ligger den här färskpressade äppeljuicen med ingefära och mynta väldigt bra till för att knipa första platsen.

Men de har massor av andra goda drycker och smörgåsar och sallader och kaffe och sånt med.

Även om jag tycker så mycket om Kaffeverket att it typ hurs så är jag inte så förtjust i att sitta på caféer och hänga. Därför fick drickan och en grillad smörgås med grillad-paprika-röra och serrano följa med hem där jag avnjöt dem med två, ja två, nya nummer av Marie Claire. Lyckos mig!

Yamato

Jomen igår var jag tillsammans med Ulf till Ytterjärna för att se den japanska trumgruppen Yamato. Oh lord. "Se" är ett understatement för vad man upplever under de knappa två timmarna i salongen. Aldrig hade jag väl kunnat tro att jag skulle gråta till trummor, men det gjorde jag. Öppningen var så överväldigande, så in i helvete mäktig att jag fick hålla mig för bröstet och tårarna rann. Helt okontrollerat och helt emo.

Det går knappt att beskriva en upplevelse som är så ny som den var för mig igår. Jag går sällan på spelningar, teater, "kulturevenemang" längre och kanske gjorde det upplevelsen än mer ... ja, Än Mer. Men okej: det var rytmiskt, medryckande, disciplinerat, välkoreograferat. Det var som att se en militär tattoo, ni vet när militärorkestrar trummar synkroniserat, kombinerat med Bounce. Svettiga muskulösa kroppar som med militärisk precision skapar musik och rytmer med hjälp av trummor. Och brudarna! Vilka brudar som trummade. Under en del av showen halvligger de som i en avstannad sit-up och trummar. Fatta muskelstyrkan i det. Fatta.

Nja, sådär nöjd med beskrivningen. Går inte att fånga med ord. Det enda jag kan säga är att köp biljetter och upplev dem själva. Eftersom det är Riksteatern som bjudit in dem finns det goda chanser för alla i hela landet att se dem. De kommer till Umeå nu i slutet av veckan så mamma och pappa: köp biljetter!

Det här klippet gör dem inte alls rättvisa men, ja, ändå:



I februari är de i Gävle, Umeå, Östersund, Säffle, Kalmar, Falköping, Skövde, Stockholm, Kungsbacka och i mars i Växjö och Lund. Biljetter finns på Ticnet. Obs, jag är inte köpt av Yamato. Men jag är såld.

Soupe à l'oignon (gratinerad löksoppa)

Här om kvällen hade vi Lilla Äl som middagsgäst. Eftersom hon är vegetarian tänkte vi att vi skulle passa på att göra den lockande löksoppan från min nya kokbok. Receptet räcker det till 4 portioner.

1. Sätt ugnen på 225 grader. Skala och skiva 8 gula lökar tunt.

2. Hetta upp 1/2 dl olja i en gryta och bryn löken lätt utan att den bränns vid. Sänk värmen och lägg på ett lock och låt löken bräsera i sin egen vätska (obs, på låg värme) i cirka 30 minuter.
3. Häll i 1 liter stark buljong och låt sjuda ett par minuter. Salta och peppra om det behövs.

4. Fördela soppan i ungssäkra soppskålar. Lägg i en skiva dagsgammalt bröd (gärna baguette) och toppa med riven comtéost alt emmentaler. I receptet använder man 2 dl riven ost för fyra skålar.
Det är viktigt att osten inte är för salt för då tar den över hela den milda söta soppan.
Ställ in i mitten av ugnen cirka 3 minuter.

Oh-la-la une soupe du jour extraordinaire!

På tal om Martina Thun

Ni har väl inte missat hur strålande Martina var i Metro och Aftonbladet här i veckan? Det finns så in i helskotta många idioter (tex de som mailade dumheter till henne innan och under Musikhjälpen) och de gör mig nästan hatisk. Martina är som den bästa motkraften då.
Visst vill man bara krama henne helt hårt och ge presenter och heliumfyllda ballonger med peppiga budskap på? Och blommor! Massor av blommor. Och choklad.
Okej, det räcker nu, jag tror att jag fört fram mitt budskap.

Det här med ... att bli en sån man föraktar

Ni vet den där känslan när man precis inser att man blivit en sån man själv alltid föraktat? Fick den igår.

Jag kom på mig själv att känna mig uppriktigt olustig över att åka till Söder. Jag har länge hatat (jo, banne mig hatat) de som koketterat över Söders faror, som kallat stadsdelen för slusk, slum, "Knivsöder" osv i all oändlighet. Och så kände jag själv igår, vid ungefär kvart över tre på eftermiddagen, en rysning skälva genom kroppen över faktumet att jag skulle till en krog belägen on the south side. Självföraktet i det ögonblicket alltså. Självföraktet.

Så vad var det jag var rädd för? Blev jag ju tvungen att bena ut. Slusk, slum och knivar? Nej nej inte det minsta. Men på Söder känner jag mig som jordens största tönt. Jag känner mig som den utan koll. Den Utan Visioner Om Ett Bättre Liv. På söder är alla fräna. De vet hur man går gången och pratar pratet och är avslappnade på ett snyggt sätt. Själv blir jag stel som en pinne och känner mig gammal. Ja, det är klart att det är DET allt handlar om: Framför allt skulle jag vara för gammal för Söder. Allt detta fick jag för mig.

Då kanske någon undrar hur det gick? Bra. Så klart. Ett osäkert tjejgäng pratade om "hur det går med kärleken" i en källare på Östgötagatan. Ett äldre par från Skövde drack en öl med ytterkläderna på i lobbyn till Hotell Malmen. Jag och Martina fortsatte konversationen där vi avslutade den senast.

Och jag kände mig helt som vanligt. Som hemma. Som ogammal igen.

En fin fredagskväll med Martina

Efter sändning igår tog jag mig en promenad genom stan för att möta upp en av mina favortitmänniskor för drinkar och kramar. Så här: Det är fredag och jag är på väg för att möta en kär vän som jag inte sett på länge. Åh, den känslan!

För att ta mig lite snabbare till Söder åkte jag buss en bit och slogs av vilken konstig och otippad blandning av saker jag hade i handväskan den här dagen. Plånbok = iofs helt vanligt. Ny hudcreme som jag fått i present av min nya kollega Emma Wiklund = ovanligt men på ett bra sätt. Citron = det är ju fredag?

Jag ville så gärna ge Lilla Äl en kram så jag hoppade av på Slussen och virvlade förbi Weekday på Götgatan där hon jobbar. En kram och sen snabbt iväg vidare mot Östgötagatan.

Och där, på Vampire Lounge, fick jag äntligen krama Martina! Hon är en av världens bästa. Bland annat för att hon tog med mig till den här fabulösa baren med vampyrtema.


Vi drack Strawberry daiquiri och Virgin Mary och hade det alldeles, alldeles underbart. Vi hann prata om jobb och barn och varför hon inte bloggar längre och titta på tjejgäng som hade hela kvällen framför sig och bli fotade av konstiga brittiska killar som bad om ursäkt och bli älskad av fans (okej, inte jag då men Martina) och när klockan var tio över sju sa vi att "nämen om vi skulle ta och gå hem nu då"? Av alla tusentals saker som jag tycker om med Martina är det här med att hon inte (heller) vill vara ute sent en av de bästa.
Allt som allt hade jag en himla fin kväll med Martina på The Vampire Lounge.

ps. *tips tips* om ni har en vit månad eller är preggade eller inte gillar att dricka sprit eller what ever så hade Vampire Lounge en MYCKET bra alkoholfri drinklista. Kolla här.

What the what: bakis? Jag?

Jo man var ju på lokal igår. Hällde i mig inte mindre än två öl och en drink. Ölen var ju så klart lätt och drinken virgin. Ni vet vita månaden blablabla osv.
Så här var det: Jag kom dit fem -> Pratade ihjäl mig -> Gick hem halv åtta för att inte missa På spåret.
Sen vaknade jag sex i morse och kände mig bakis. Hur fan är det möjligt?
Mysterierna tätnar i Vasastan. /insert spökljud/

En till present till mig

 När jag kom hem från jobbet igår låg det ett kuvert med en present i till mig på hallmattan.

Det var ytterligare en till present från mig till mig. Jag måste ju vara världens mest generösa och omtänksamma ego just nu.

Och titta! Det är ju EXAKT det halsband som jag bloggat om och suktat efter i det senaste.

Jag har nog nämnt detta tidigare, men det tål att upprepas: Jag kan vara ett geni. Jag borde dubbas till geniet av presenter.
Halsbandet kan man köpa här.

Fänkålssoppa

Jag fick ett annat härligt sopptips från en anonym läsare för några veckor sedan. Det skulle visa sig vara en alldeles ljuvlig fänkålssoppa. Så här gjorde jag den igår. Det är ett ganska stort recept som räcker till ungefär åtta portioner:

Ingredienser: 1 gula lökar, 4-5 fänkålsstånd (ca 1 kg), 2 msk smör, 1 l vatten, 2 dl vitt vin, 3 hönsbuljongtärningar, 1 dl crème fraiche, 2 1/2 dl matlagningsgrädde, nymald svartpeppar och ca 400 g kallrökt lax.

Hacka löken och skär fänkålen i grova bitar. Fräs lök och fänkål i smör i en gryta ca 5 min. Häll på vatten och vin. Rör ner buljongtärningarna.

Låt soppan koka 15-20 min, tills fänkålen blivit mjuk. Om soppan kokas för länge får den en tråkig färg. Mixa soppan. Rör ner crème fraiche och grädde. Smaksätt med peppar.

Servera med strimlad kallrökt lax och lite extra peppar.
Och vips har vi en alldeles strålande soupe du jour!

Tudors, igen

Vi har kommit till säsong tre av The Tudors och igår såg jag något som fick mig att skratta högt som den gigantiska filmnörd jag är. Fifan vad nöjd regissören måste ha varit som gjorde den här scenen:

För den som eventuellt inte hänger med i min cineastentusiasm. Max von Sydow har ju spelat schack förr. Om man säger så.

Bolig Plus

När vi var i Köpenhamn över nyår köpte jag med mig en inredningstidning hem. Den heter Bolig Plus. Låt oss ta en titt i den.

Nästan på en gång kommer ett himla fint tips för mig som älskar jul: att använda julkulor som vaser under resten av året. Man kluddar fast julkulan på ett fat och plockar bort den där hänganordningen och i hålet som blir sätter man blommor. Tjusigt!

Annars verkar Bolig Plus mest ha ett vitt tema detta nummer.

Med vita designlampor som jag inte blev så sugen på direkt.

Eller vad sägs om det här hemmet i vitt och beige där man köpt ett husdjur för att det ska matcha inredningen. Känns sådär va? Även om kaninen är fruktansvärt gullig.

På ett uppslag hittade jag det här fina sättet att ha sina parfymer på.

Och den här randiga mattan vill jag ha. I min hall. Å så fin den skulle vara där. Eller, vilken svart-och-vitrandig matta som helst skulle duga. Faktiskt.
Tja, Bolig Plus verkar väl vara en helt okej inredningstidning.

Ukrainsk Borsjtj

För några dagar sedan efterlyste jag recept till till Soupe du jour-temat som jag har i januari. En som kallar sig "M" lämnade ett recept på en Ukrainsk Borsjtj, och den gjorde jag igår. Och jag säger bara JISSES vilken soppa! Kan vara det godaste jag ätit på länge! Tack för receptet M!

Ingredienser:
1-2 rödbetor
1/2 vitkålshuvud
6 potatisar
2 lökar
2 morötter
1 knippe persiljestjälkar
3-4 vitlöksklyftor
Olja eller smör att steka i
1 liter buljong
500 g nötkött, typ grytbitar
2 lagerblad
1 msk tomatpuré
2 tsk vinäger
Lite malen kryddnejlika för smak och hetta
Socker, salt, grovmalen svartpeppar
Persilja, dill och smetana, gräddfil eller creme fraiche

Gör så här:
Hacka alla grönsaker, stek i olja eller smör (spar lite av rödbetan och tillsätt innan servering så blir soppan röd och fin.)
Häll på buljongen och tillsätt lagerbladen, tomatpurén, vinägern, lite kryddnejlika och salt, socker och peppar efter smak.
Stek köttet för sig och tillsätt i buljongen (jag gjorde det mot slutet).
Servera med smetana, dill och persilja.

Jag mår bra

Identitetskrisen är över. Jag mår bra. Tänkte bara informera om detta. Om någon oroat sig.

Identitetskrisen

Jag är en människa med starkt kontrollbehov. Inte så unik alltså. Men lika fullt. Jag. Har. Kontroll. Behov. Jag är också en journalist med, i mitt tycke, ganska så feta skills när det kommer till att researcha fram saker.

Slå dessa två saker samman och vi får fram dagens utmaning: att ta reda på hur lång den däriga Yamato-finkultur-upplevelsen är. Till att börja med kollas de enkla vägarna som ticnet, arrangören, gruppens hemsida ... till och med bokningsbolagets hemsida men jag kammar hem nada och ingenting. Så jag ringer till bokningsbolaget som bjudit hit hela spektaklet och får prata med den ansvariga. Hon heter Vera men inte ens hon har en aning om längd. Detta tycks vara ett mission impossible. Så jag gnuggar mina händer och knäcker med fingerleder. Dags för nivå två i snokandet.

Då kommer det ett mail från maken. Han skriver att föreställningen är "ca 2 tim 20 min inkl. paus".
Hur har han lyckats hitta denna information vill jag vråla men mailar istället "Hur fick du veta hur lång den var? Jag har letat som en spårare överallt. ÖVERALLT!"

Identitetskrisen är monumental. Vem är jag? Ropar jag med darrande läpp från divanen.

En present till mig

När jag var på stan i förra veckan följde en liten present med hem. Presenten är från mig till mig. Visst är jag bra?

Låt oss ta en titt på vad som finns i påsen.

Åh! En parfym! Chanel no 5. Jag älskar att jag har kommit till den åldern då jag kan bära parfymer som passar till damer. Jag tror nog att jag är en dam nu för tiden förstår ni.

Den doftar ljuvligt och passar mig precis.
Jag är fan BÄST på att köpa presenter.

Enter: Finkulturen

I någon slags släng av kulturell yra har jag och Ulf köpt biljetter till ungefär en miljard föreställningar under våren. Det måste ha varit runt nyår som jag reflekterade över vårt finkulturella armod och sen gick fullständigt jävla berserk på ticnet och andra biljettförsäljningsställen. Som ni vet var det det opera i lördags och nu på söndag är det dags för nästa kulturupplevelse.

Vi ska se Yamato som är en japansk slagverksgrupp. Jag läser mig till att de kommer att ta med sig 26 trummor där den största trumman väger 450 kilo och att en annan är gjord av ett 400 år gammalt träd. Det lär bli mäktigt. Kanske lite pretto. Kanske lite Riverdance. Jag vet inte. Än är jag inte tillräckligt finkulturell för att avgöra digniteten i detta. Men jag känner den svarta polotröjan smita åt runt min hals.

Tudors

Det skall erkännas att jag hade mycket svårt att ta mig in i TV-serien The Tudors.  Det är en bedrövlig historia som berättas om kung Henrik VIII av England. Han var, för att använda ett modernt språk, en riktigt jädra oskön typ. Han är känd för att vara den brittiske monark som utövat mest obegränsad makt, för att han gifte sig sex gånger, för att han bröt med den katolska kyrkan och införde lagar mot homosexualitet. Bland annat. Alltså --> inte så konstigt att jag hade svårigheter att ta mig in i serien.
Men. Efter att ha blivit tipsad om den av mina bästa tipsare lite för många gånger så gav jag den en seriös chans under julledigheten. Och nu är jag fast. Snygg som attan är den också.

Sånt jag funderar på nu för tiden är: 1. Kan man inreda en Vasastanslägenhet a la 1500-tal? 2. Hur många 1500-talsklänningar får plats i en ny ikeagarderob? 3. När passar det egentligen med en 1500-talsstil?
Svaren är nog tyvärr:
1. Nej.
2. Det beror på om du vill se ut som en lajvare?
3. I TV-serien The Tudors.