Tillägg om valborg

Sedan kommer tydligen denna dag bli viktig igen? Över telefon var jag med när en vän stod i köket och vevade en bolognese samtidigt som hon dividerade med sina två barn om vilken brasa de skulle gå till ikväll. Plötsligt blev den en dag av betydelse igen, den där elden och vänskapen runt den.

Jag och Ulf har väl några år kvar tills dess. Då den relanseras i våra liv. När Olof och Greta tjatar om elden och kompisarna och chokladhjulet. Och medan jag pratade med min vän kröp något nostalgiskt över mig. Minnena av de där delarna av firandet som inte hade något med surt vin eller häxblandningar att göra svepte över mig. Pappa och mamma och alla grannarna och barnen och elden som skickade sina lågor mot skyn. Känslan av att våren verkligen var på väg att bryta igenom och den där kören med studentmössor i olika stadier av slokigt åldrande.

Och så Madicken i sina röda sandaler. Vardagsdramat vid elden. Sandaler minsann, fint som kattskit i välling. Och så Alva, hette hon Alva?, och hennes svärmade för sotaren. Så fint och romantiskt och det är nästan så att jag känner värmen från brasan på mina kinder. Mmmm, valborg ändå va?

Och det blir så tydligt att var sak har sin tid. Det som kan tyckas obegripligt trist ändrar karaktär och är inte samma sak längre. Som det här att hänga i lekparker som jag tyckte verkade vara en plåga innan jag började vara i dem med Olof och Greta. För det har visat sig att det inte alls är så hemskt att vara där, det är till och med rätt fint, nu när jag är där med mina barn. Det är väl den här saken: att få se sina barns (eller andra personer man älskars) oförställda glädje inför något – det är vad som gör hela skillnaden. För den blicken gör jag vad som helst och på kuppen kan det till och med visa sig att jag gillar det. Heh, livets cirklar. Så spännande det är att vara människa ändå, inte sant?

Valborg schmalborg

Tänk att det ändå fanns en tid då den här dagen tycktes viktig. Eller, och jag tänker högt här, har den någonsin gjort det? Jo, det är klart, då, när vi var svinunga och det var en ytterst legitim dag att bli full på. Då var den viktig. Urviktig. Sen har jag så klart ett kärt minne från 18 år tillbaka i tiden. Då var det dagen efter att jag och Ulf hade hånglat för första gången och han bestämde sig för att kasta alla sina valborgsplaner åt sidan för att åka ut till min kompis landställe som låg två-tre bussbyten ut och in i skogen.

Gudars så det pirrade i magen hela kvällen. Jag och mina vänner drack billigt vitt vin direkt ur flaskorna och sjöng vintern rasar vid någon brasa utanför stugområdet och vi ältade denna kille som kanske skulle bli min? När skymningen fallit dök han så upp med världens vackraste leende och ögon som glittrade av förälskelse. Och när min kompis ställde sig på ett rangligt bord och drog pinsamma vitsar någonstans runt midnatt och Ulf skrattade istället för det mer rimliga alternativet: att himla med ögonen så förstod jag att han skulle vara den viktigaste personen i mitt liv för alltid.

Och så har det blivit. Igår firade vi 18 år som par med hummerburgare och det var fint. Men idag, eldar, sånger, valborg schmalborg, njah, nä, det struntar vi nog i det här året.

En försommardag vid Kina slott

Den här helgen var det ju ett helt magiskt vackert väder så på söndagen bestämde vi oss för att göra en utflykt till Kina slott.

Det var en dag med sommar i hela luften. 

På marken samsades fjolårslöven med vårens späda sippor.

Vårt första mål på vår tur var serveringen.

Där köpte vi glass, vaniljglass, som vi åt på en filt under lövsprickningen.

Något litet senare fick träden sig en närmare inspektion.

Oggi var så lyckliga över alla dessa öppna ytor som de kunde springa runt på.

Ganska snart fann de sig dock till rätta.

Bland gruset.

Som hon älskar grus hon vår lilla Greta.

När allt grus var färdigsmakat hittade vi en labyrint.

Den tog oss ner till slottet men det intresserade inte barnen det minsta.

Nej, då fanns det andra saker som var betydligt mer spännande. Som den här blomman.

Och det här trädet som man kunde klättra i.

Så rekordartat gullig tjej det där. Åååh! som jag är helt tokig i henne!

Det här är för övrigt Gretas nyaste och mest vanliga gest just nu. Den som säger: hej, välkommen hit vackra värld, typ. Eller ta-dah! som det kan förkortas.

Även detta pek är hemskt vanligt. Då ska vi säga "du är Greta" så blir hon nöjd.

Några meter längre bort hittade Olof en jättestor sten som han ville ha. Han älskar att bära runt på stora (och lite mindre) stenar.

Under just den här stenen visade det sig bo massvis med myror. Oj, så fascinerande.

Ja, ungefär så var det väl med den där dagen i helgen.

Då vi åkte ut till Kina slott och mötte sommaren och hade det allmänt bäst i hela världen.

Vad är det som händer huden?

Jag fattar inte vad det är som har hänt med min hy. För idag, alltså på riktigt under dagen, så fick jag plötslig massor av finnar. Tre på hakan, en i pannan, en på kiden och en på halsen. Nu är jag visserligen inte någon som man direkt skulle beskriva som en med drömhy men så här plitig vet jag inte när jag var senast. Så vad är detta? Just nu är jag inne på vädret. Kan det vara väderomslaget? Jag gillar att kunna skylla på saker och idag anklagar jag alltså vädret för någon bättre teori kan jag inte komma på. Jag svär, det är som att jag har blivit tonåring igen. En visserligen rätt sliten och trött tonåring men ändå. Huden, vad är det som händer? Nej, inget svar. Nämen då går jag väl och lägger mig då och sätter mitt hopp till morgondagen.

En helt igenom ljuvlig middag på F12

Så, i lördags hade det äntligen blivit dags! Jag snajdade till mig, fortfarande lite förkyld retligt nog men äsch!, och åkte ner på stan för en lyrrig middag på restaurang F12.

Till sällskap hade jag min syster som fick den här middagen i födelsedagspresent. En vegetarisk avsmakningsmeny var det som väntade, oh lord!

Första amusen var en grillad blomkål med blomkålsgrädde och rökt vass.

Första rätten: kålrot – blomsterkrasse – syrad lök.

Vi valde också att ta in det tillhörande dryckespaketet och ganska snabbt blev vårt bord till en glasfest. Så mycket vin, så mycket tid som jag beskrev det hela på Instagram.

Andra rätten: murklor – rökt grädde – gräslöksblommor, som serverades med:

Tofu – broccoli – sotad majonnäs.

Ett nybakt bröd dök upp med smör som de kärnat i restaurangköket.

Tredje rätten: vit primörssparris – saltrostad müsli – ramslökscreme.

Fjärde rätten: saltbakad selleri – rökt äggula – persiljesmör.
 

Så mycket vin alltså! Så mycket goda viner! Helt sjukt. Men låt mig förklara: För att inte bli allt för berusade drack vi inte upp allt ur alla glas, därav vinglasbonanzan på vårt bord.

Femte rätten: vårbönor – lucoliver – tomat.

Sjätte rätten: Wrångebäcksosten 18 mån – fänkål – honung.

Andra amusen var en slags sorbe/granité gjord på öl med ett sodaskum. Lite sött och lite bittert. Uppfriskande skulle man kunna säga? Men nja, varken jag eller Annika åt upp hela denna skapelse.  

Sjunde rätten: Victoriarabarber – ängssyra – lakrits.

Tredje amusen var en fantastisk liten chokladbomb som följdes av att vi fick några bitar fin fiiin mörk choklad. Vid det här laget var jag, tros återhållsamheten runt vinet, ganska så ... hehe ... dimmig så jag har vaken bilder eller några riktiga detaljer runt dessa serveringar.

Mycket nöjda och mycket mätta lämnade vi restaurangen fyra timmar senare. Fyra timmar tog det att äta och dricka allt detta. Fyra mycket väl spenderade timmar. Kanske de bästa i år? Bland de bästa i alla fall och när vi skiljdes åt gjorde vi det med löfte om att äta så här gott fler gånger. Hurra för oss!

Jobbstund med ny vas

Det är tur att jag har ett arbete som är så flexibelt att jag kan jobba hemifrån om det krävs. Och så här kan det se ut då jag jobbar hemifrån. Prick i den här stunden sov Oggi och jag kunde sitta i soffan för att jobba. Annars brukar jag vara instängd i vårt arbetsrum.

Just den här dagen växlade jag mellan att jobba och att titta på min nya vas. Min nya drömmiga vas som jag fick av mamma i födelsedagspresent. Och så tulpanerna då. Present från svärfar. Himla bra sak detta att kunna jobba hemifrån ibland. Så att jag också får tid att njuta av mina vackra presenter menar jag.

Skoskörden plus skärvan av trivsel som vi ändå hade

Så här blev skoskörden förresten. Snabba gympaskor som är lätta att ta på och av. Och så de där gummistövlarna som Greta blev så förtjust i. När hon upptäckte stövlarna i hallen i morse blev hon så glad att hon skrattade och applåderade. *nawwwwww* Alltså. När hon blir så glad och jag ser hur bra allt ändå blev så klingar faktiskt den dystra eftersmaken av gårdagens kaosshopping av.

Plus detta: Efter att vi hade genomlidit skoprovning och barnjakten i sportaffären gick vi in i själva köpcentrumet som ligger intill. Där hade vi visserligen också våra duster (mycket centrerad kring en tågbana inne på Polarn och pyret, eller snarare, separationen från nämnda tågbana) men under en kort stund fick jag och Ulf smaka på en skärva av hur trivsamt vi kommer att kunna ha det i framtiden.

Så som Nina beskrev i kommentarerna till det förra inlägget: sin NY-resa med sina två tweens med shopping och trevliga matstunder. Gudars vad jag ser fram mot en sån utveckling. Men faktum är att vi redan igår hade det så himla mysigt tillsammans. I cirka fyra minuter eller så men ändå. Det var då vi alla satt runt ett bord på café och åt lunch. Och här menar jag så klart "åt" lunch. Men ändå. En skärva av trivsel som vi faktiskt hade – och helt säkert kommer att ha längre stunder av i framtiden. Och den där timmen därpå då Oggi sov i vagnen och både jag och Ulf fick var sina par skor, barnen fick nya bad- och sovkläder och jag hann prova tio plagg (samt köpa tre) = awesome. Att man blir effektiv som tvillingförälder är helt sant som ni märker hahaha.

Att köpa skor med tvillingar på 20 månader.

Vi åkte till ett sånt här köpcentrum igår för att införskaffa våriga och somriga nödvändigheter till familjen. Ni vet: sommarskor, badkläder (vi åker ju snart till Medelhavet! Ih!), tröjor som inte är i tjock bomull eller ull. Sånt.

Vi började med skor till barnen och där och då blev det uppenbart hur Oggi har klivit in i en ny fas av intense. För jädrar vad det jagades barn. Jädrar vad barn skrek. Jä-hä-hädrar vad barn gjorde sig till pölar av barnkropp när jakten ledde till fångst. I det rekordsämsta ögonblicket ser jag hur Greta försvinner runt ett hörn samtidigt som jag ser hur Olof är på väg upp för en stege på ett helt annat håll i butiken. Inklämd mellan hyllor och människor står Ulf med vår vagn med våra väskor, plånböcker etc. Vad gör man? Jo man suger tag i sonen och jagar sedan efter dottern. Sedan gapar och gormar, gullar och lockar man. Under hela tiden som cirkus-fyrklövern pågick inne i butiken fick jag femtio procent medlidsamma blickar av mammor som sa "been there done that, det blir bättre", men även femtio procent oförstående blickar av föräldrar med mönsterbarn som ba: "jag provar gärna den där skon också! Tack snälla mamma!" Vid en tidpunkt kom en anställd förbi och sa: "hah! är ni fortfarande kvar här?!" Jag är mycket osäker på hur lång tid familjen spenderade där inne men jag vet att det inte finns så mycket som en millimeter butiksyta som inte har utforskats av någon ur min familj.

Usch vad jag inte tyckte om det där. Att hamna så där i blickfånget när jag är den sämsta sortens förälder: den som växlar mellan skarpt tonläge mot barnen och en helt tom och uppgiven blick ut mot världen. Jag vet inte hur många gånger jag och Ulf tittade på varandra med ögon som desperat ropade "herregud! vad är det som händer?!"

Men skor fick vi med oss hem. Snabba springskor till både Olof och Greta. Och ett par gummistövlar som Greta blev helt kär i. Hon vägrade ta av sig dom så vi fick betala dem med tom låda. Det var väl i och för sig hemskt gulligt mitt i allt. Att hon visade oss att hon har fått en stark uppfattning om vad hon gillar, nej, älskar stilmässigt. Fuchsiafärgade gummistövlar med Lilla My på that is. Känns ändå passande med tanke på stämningsläget i familjen under det där svarta hålet av tid som vi spenderade i sportbutiken. Och. Gummistövlar stod också med på listan så yay i det lilla. *viftar med liten flagga*

Handla på nätet kanske någon pigg person tänker? Det tänkte jag nämligen själv, men med resultatet att skorna inte passade alls. En dyr retur på det så blev effekten att vi åkte iväg till den där himla skoaffären med venen i pannan på tillväxt. Så, när det gäller övriga sommarskoinköp har vi kommit fram till en mycket smidig lösning: Barnen ska få gå mycket barfota i sommar. Härligt ju? Jo. Härligt.

Pad thai med krispig tofu (en av Oggis favoriter)

Det här har blivit ett av familjens basrecept sedan vi införde ett rullande matschema här hemma. Någonstans har jag fått för mig att just pad thai är en mycket poppis rätt hemma hos småbarnsfamiljer? Det är i alla fall milda, men inte mesiga, smaker som erbjuds och eftersom både Olof och Greta älskar risnudlar är det en tacksam rätt att laga. Det här är en latare variant som jag och Ulf har skapat om man jämför med originalreceptet som vi hittade i ett nummer av Vi föräldrar. Lite pill är det att göra tofun krispig (i jämförelse med att slänga ner ett gäng räkor) men det är så värt det.

Okej. Så här gör man Pad thai med krispig tofu:

Det här behövs för fyra portioner:
3 morötter
3 vitlöksklyftor
rapsolja
3 ägg
200 g breda risnudlar
3 msk japansk soja
2 msk pressad lime
2 msk strösocker
300 g fast tofu
3/4 dl maizena
någon nypa chiliflakes
1 knapp tsk salt
färsk koriander

Gör så här:

• Skär moroten i bitar. Hacka vitlöken. Woka (stek) ett par minuter i olja på hög värme. Tillsätt äggen, låt stelna och rör om.
• Koka nudlarna enligt anvisningar på förpackningen och vänd ner. 
• Blanda soja, lime och socker. Tillsätt i woken.
• Tärna tofun. Blanda maizena, chiliflakes och salt. Rulla tofun i maizenablandningen. Stek krispigt i rikligt med olja.
• Servera med koriander och hackade jordnötter om man gillar, och tål, såna.

Tåtisse och andra gulliga ramsor

När vi var hemma hos mina föräldrar hade min mamma lånat en bok på biblioteket som innehöll en så fin ramsa. Jag hade aldrig hört den förut och den passar kanske ännu bättre till små småttningar men Olof och Greta älskar den även dom. Greta skrattar så hon kiknar när jag passerat knät och kittlar mig upp mot magen. Så här går den:

Tåtisse (tar tag i tårna)
Fotbisse (... foten)
Benborre (... vaden)
Knäkorre (... knät)
Lårvecken (... låret)
Och piiip i lilla vällingsäcken! (... litet lätt nyp i magen)

Och jag tänker att det finns så många fina små ramsor som vi säger och sjunger för våra barn. Men lite konstiga är dom allt? Jag menar. Tå-tisse? Really? Vem kom på det? Tisse kanske inte betyder samma sak för alla men för mig som är Västerbottning betyder det bröst. Mycket fnissbart. Och okej, de övriga orden är kanske inte heller helt logiska: fotbisse, benborre eller knäkorre. Men ändå. Tå-tisse! *skrattar så det skvätter tårar* Ja ja jaaa men orka vara mogen jämt! Tillbaka till ramsorna: Vilka är, och har varit, era favoriter?

Vårstädning på balkongen

För några dagar sedan bestämde vi oss för att göra det lite vårfint på balkongen jag och Olof. Eller, det var väl egentligen mest jag som bestämde mig för det men eftersom vår son älskar att städa var han inte det minsta svårentusiasmerad när det gällde mina planer.

Vi försöker dela upp oss någon gång ibland, helst en gång i veckan, jag och Ulf och barnen för att vi ska få egentid med var sitt barn. Och herregud vilken skillnad det är att vara med bara ett barn! Varje gång blir jag lika förvånad över hur annorlunda, lugnt och tyst det blir när hälften av gänget är borta. Och även om jag älskar dom här stunderna som vi får för oss själva så känns det också lite knäppt. Jag, vi, känner oss halva på något vis.

Nåja. Den här gången valde jag alltså att spendera min och Olofs egna tid med att städa. Han svabbade golv och lavendel. Och jag fotade.

Jag satt också ganska länge i fåtöljen med Olof i mina armar. Där satt vi och tittade på buss 56 som åkte förbi och på hundarna på gatan och måsarna på taken, och vi andades in våren och dofterna från grillfesten på balkongen intill. Sen städade vi lite till och då kom Ulf och Greta hem och familjen blev hel igen. Slut.

Min födelsedag i 15 bilder

Dagen idag började på det mest strålande vis. Med smörgåstårta (!!!) och kaffe på sängen. Alltså min man. MIN MAN! Och så de två gullungarna på det. Redan här var jag egentligen övernöjd med min dag.

Men den fortsatte med så himlarns bra grejer. Som paket. Här är bara några av sakerna jag fått. Jag svär, jag har aldrig fått så här många fina presenter i hela mitt liv.

Vid lunchtid åkte jag och min familj ut till Djurgården för lunch på Ulla Winbladh.

Där väntade min syster och det var ett kärt återseende mellan BFF:sarna.

Jag drack bubbel! Så klart.

Och vi åt en sensationellt god lunch, vegetarisk thank you very mucho. Ulla Winbladh är faktiskt väldigt väldigt bra på att laga rolig och lyrrig vegmat. Ingen grönsaksgryta eller pasta med spenat och ricotta här inte. Nej nej, idag fick vi Friterad getost med stekt svamp, gulbetor, selleripuré och rostade hasselnötter. YUM!

Greta och Olof var lugna och stillsamma under hela lunchen.

Jahaaa ... pga fick titta på ett avsnitt av I drömmarnas trädgård på var sin telefon. Vad helst som funkar, som vi säger.

Efter lunchen åkte vi ner till Kungsträdgården.

Där hade körsbärsträden nästan blommat klart, men än var det magiskt vackert.

Under allt rosa fluff kysste jag min man farväl, sa "vi ses snart" till barnen ...

Och tog min syster under armen och gick till Grand Hôtel.

Där drack vi en drink och jag fick en kaka med bär eftersom det är min födelsedag!

Strax innan fyra tog vi farväl av varandra för min syster skulle jobba och jag skulle hem.

Hem till en skaldjursmiddag som Ulf stryrt upp så här fint. Alltså. Min man. Älskar honom så himla mycket. Och min födelsedag. Älskar den med!