Superbowl på natten vrak på dagen

Alltså den här idén jag hade om att vara uppe i natt och titta på Superbowl med Ulf. Vilken jättedålig idé det var så här i efterhand. Jag har varit ett sånt vraaaak hela dagen idag.

Men då, klockan två (som i noll två noll noll) när Madonna uppträdde var jag mycket uppspelt. Mycket mycket uppspelt. Fotade datorskärmen många gånger bland annat.

Eftersom vi inte kan få in den kanal som sände matchen fick vi nöja oss med att kolla på datorn. Det gick ju bra det med. Alltså, Madonna. I love her. Det sa jag också upprepade gånger i natt.

När jag träffade Ulf, för en si-så-där sexton år sedan spelade han amerikansk fotboll i ett Stockholmslag. Då lärde jag mig spelet och sedan dess är det onekligen något särskilt med sporten. Jag tittar väldigt sällan på matcher men Superbowl är ju Superbowl.

De två kvartar jag såg av matchen var sjukt bra och spännande men sen orkade jag inte vara uppe längre. Ulf såg allt. Hans ögon har också varit aningens rödare än mina idag. Men rödast ögon av alla hade min kollega Rikard som också varit uppe i natt. Han och jag satt som två vrak idag vid var sina datorer men var ändå glada i det att vi båda två gillar (älskar kan vi till och med ha sagt?) amerikansk fotboll.

Äh, ändå värt det.