Lantstället: läget!

Stället vi köpt, eller som vi skriver papper på ikväll, är ett riktigt renoveringsprojekt. Ni ska få se senare. Här kan man i alla fall se läget. Vårt hus är det som heter 27:24 på den här tomtkartan.

Ungefär tre minuter från huset ligger den här lilla badplatsen, som också har tre båtbryggor och en badbrygga. Jag kommer alltså att ha badrocksavstånd till havet. Jag blir typ avundsjuk på mig själv!

Längst in i viken, kanske sju minuters promenad från vårt lantställe ligger den här fina badplatsen. Fy fabian vad fint jag kommer att ha det här. Det känner jag i hela kroppen.

Sanndrömmen om ett lantställe!

För andra gången i år har vi vunnit budgivningen på ett lantställe! Men detta mina vänner, är en keeper.
Fifan vad jag är glad!

Dör

Jag dör. Det har budats intensivt idag. Nu står det mellan oss och en budgivare nummer 7 som fisbudar hela tiden. Nerverna alltså.

Frukost och dagens agenda

Dagens frukost var inte helt lätt att få ner. Jag är så himla nervös. Vi har inte hört något från mäklaren än och vi leder fortfarande budgivningen. Huuur skaaa det gåååå?!!
Jaja. Två smörgåsar med ost och skinka, ett ägg, ett glas proviva, ett glas grönsaksjuice och en kopp te med mjölk (massive note to self: jag inte tycker om te med mjölk. kom ihåg det nu tack!) fick det bli. Brödet har jag bakat själv btw. Mitt bästa brödrecept just nu.

Och ett avsnitt av Vita huset! Det här frilanslivet är inte så dumt måste jag säga. På agendan idag står att jag ska:
1. Läsa klart Katarinas manus (vi ska ses imorgon och då ska hon få feedback).
2. Boka en slotts/herrgårds/värdshusövernattning till Ulfs födelsedag.
3. Vinna en budgivning.

Kort rapport

1. Allt gick fint hos käftis. Hade glömt att jag nu för tiden går till en superstar. Idag gjorde han bara en undersökning (hemliga tecknet är kvar) men nästa gång ska vi laga en ilande tand. "Då kanske du får bedövning" sa han. Jag frågade om jag kunde få bli sövd. Det kunde jag inte. Så jag lär väl älta det här med tandläkaren i någon vecka till. Ni får stå ut och trösta er med att ni i alla fall inte ÄR jag. Jag är med mig själv hela tiden. Så är det någon det är synd om är det jag.

2. Shoppade mig medvetslös. Mest paket till Ulf. Men också en kofta till mig! Inget nytt med det ty jag är en tung koftknarkare.

3. Vi leder för närvarande budgivningen. Ih!

Budgivningen är igång!

Om ni har en tumme över skulle det vara jättesnällt om ni ville hålla den för oss. För nu är budgivningen igång. Hjälp vad spännande!

Shoppingsug och osugen på tandläkaren

Jag är så brutalt sugen på att shoppa ihjäl mig idag. Tänker att det kan jag gott göra eftersom jag har en träff med min tandläkare/modell idag.
Fördelen med att göra det innan är att då är jag död och slipper käftis.
Fördelen med att göra det efter är att jag då tröstshoppar och då kan man unna sig HUR MYCKET SOM HELST. Kalla det grundkurs i logik.

En fin barnvaktslördag vid Kina Slott

Det var som att sommaren kom tillbaka till oss i Stockholm i lördags. Det var 25 grader varmt och det kändes som att man kunde ta på värmen i luften.

Jag och Ulf åkte med Juli och Lily till Kina Slott och bredde ut vår filt.

Lily var trött efter att ha somnat i bilen så hon låg och kurade under min kofta medan jag och Juliana spelade blomstermemory.

Jag förlorade och Juliana vann, som vanligt. 

Nu för tiden vinner Juli för att hon är bättre än mig, rätt och slätt.

Sen åt vi glass och inget kan väl vara bättre än en sån här dag? När man bjuds på en dag extra högsommar och glassen svalkar precis innan den börjar smälta ner på ens fingrar och man är med dom man helst av allt vill vara med, på en filt, i allt det som fortfarande är grönt.

Avrapportering från Norrtan med omnejd

Jag är kär! I ett lantställe. Hoppas hoppas hoppas att det blir mitt! Vårt. Mitt och Ulfs. I veckan torde vi veta. Uuuh, tårarna i ögonen om det inte blir mitt!!! Jag vill inte leva om det inte blir mitt!!!!!!!!!!!!!!!

Eller jo, det vill jag ju. Herre GUD det är ju bara ett lantställe. Jag är bara lite extra drama queenig efter att ha sovit lite dåligt i det senaste.

Men jag är kär. Det är jag.

Veckans lantställe + n

En helg vore ju inte komplett utan en tur till Norrtälje. Hur många gånger har jag sagt det? FÖR många känns det som. Jaja tills vi har något eget får jag fortsätta att skriva så. Det här är i alla fall dagens två ställen:

Ställe ett kan man säga att vi nästan köpt en gång redan. Detta är en klassisk västkuststuga med stort renoveringsbehov. En renovering som vi planerat ganska så minutiöst kan man säga.

Ställe två kallas grindstugan och är helt sagolikt fint renoverat. Här är det bara att flytta in och leva lantlivsdrömmen.

Jag känner i hela kroppen att jag och Ulf kommer att bli fritidshusägare veckan som kommer. Något av de här två ställena blir det. Så stark är känslan. Håll tummarna för oss. Snälla snälla snälla gör det.

Trött bortom kontroll

Hatten av för alla er som har barn. Det säger jag bara. Igår, inatt, ja till och med nu är jag och Ulf barkvakt BARNvakt ska det ju stå så klart är så trött att jag lite känner att bark/barn ja ja potjeto potato iofs.

Har sovit i cirka en minut i natt. Och jag fattar att det är så här för väldigt många andra. Alltid. Men jeez! Juli kom in mitt i natten och hade drömt en mardröm:
- Mamma och pappa var på konsert och dom hade det så kul fram tills att en DINOSAURIE kom och skulle äta upp dom för vet du att det FINNS en dinosaurie som fortfarande lever och den är JÄTTEFARLIG det har har min låtsaskompis Lopidia sagt till mig!!! som hon sa på in och utandning.

Lång diskussion om dinosaurier följde. Eller diskussion och diskussion. Jag var konsekvent och sa "Nej, det finns inga dinosaurier" samt "Lopidia har fel. Kan du hälsa henne det?"
Men det spelade ingen roll vad jag sa. Juli var övertygad. Känns ju sådär att bli brädad på rena faktafrågor av en genomskinlig låtsaskompis.

När hon till sist somnat igen kom Lily. Hon ville ha välling och vägrade äta den om jag inte vek ihop mig som en miniatyrfällkniv vid fotändan av hennes säng.

Klockan halv sju somnade jag till sist. Kvart i sju vaknade stora killen. Vars adhd-medicin inte börjar verka först efter en timme. Så. Ja. Och detta är EN natt. Fet respect to all you päron out there.

Mvh Vraket

Med molnen på marken

Såna här dagar är mina värsta. När vädret liksom trycker en ner i marken. Känner ni det? Hur gravitationen är extra märkbar.

Och så huvudvärken. Hu vu d vä r ke n. Den som ingen alvedon eller ipren eller massage eller stretching biter på. Bara ett åskoväder. Snälla, ge mig ett åskoväder nu.

Eller förresten väderguden, vänta ett litet tag bara. Nu måste vi planera lite. För jag ska ut i skogen och leta svamp en sväng nu på förmiddagen så helst inte då. Och sen ska jag vara barnvakt åt mina brorsbarn medan brollan och hans wifeie är på Popaganda så det vore ju assnällt om det inte kom ikväll heller. För deras skull alltså. Så om vi bestämmer oss för ett åskoväder vid två-tretiden? Är det okej? Då kan jag passa på att köpa lite strumpbyxor under den tiden.

Hum. Ett jobb som väderassistent kanske skulle vara något. Är ju jädrigt bra på att planera och motivera väder i alla fall. Trycker i mig en extra alvedon för säkerhets skull. Dock.

Ett av helgens lantställen

För en hemnetknarkare som jag är det tydligt att objektsbeskrivningarna allt oftare tangerar inredningsreportage nu för tiden. Heeelt okej med mig egentligen. Oroar mig lite för budgivningen, och mängden Odd Molly-koftor på visningen i helgen bara.

Bloggträff!

Var på min första bloggträff igår. Jättetrevligt! På riktigt alltså himla jättetrivsamt. Först hade jag en minor cricis i hallen hemma och tänkte att det var galenskap att åka iväg och träffa en massa människor jag inte kände. "I min ålder" osv. Av de tolv som skulle till Tranan kände jag en.

Men jag lämnade våningen. Så klart. Och det är jag glad för. Bloggisar är trevliga människor. Och cava funkar utmärkt för nerverna i sånahär lite spända situationer (hej Sue Ellen!).

Jag mötte fina och välformulerade människor som inte var rädda för att bjuda på sig själva. Jag åt och drack gott. Kan hända framställde jag mig själv som en aning överdramatisk då alla mina historier basically gick ut på att jag gråtit mig till saker (möbler när jag och Ulf flyttade ihop, fulaste frisyren när till och med frisören blev missnöjd osv). Jag kan också ha pratat lite väl mycket om "writing-teams" med Lisa och pressat Anna aningen för mycket om vem hon är i Vita huset. Men annars var det bra.

Allt var ungefär så som jag trodde att en bloggträff skulle vara. Förutom att det nästan inte var någon som fotade maten. Det skojades dock mycket om det när tallrikarna nådde vårt bord "är det inte dags att fota maten?" "nu ska vi fota maten" "fram med kamerorna nu" osv. Jag blev nervös. Förstod inte om det var jargong och om man skulle fota maten eller inte. Så jag smög fram kameran och tog en suddig jetedålig bild. Men förutom det var bloggträffen lite som en dröm faktiskt.

Säg hej till frilansaren!

Japp! Jag har sålt mitt första resereportage! Så himla glad! Är inte arbetsfri eller lös längre. Jag är frilansare.
Och som en bonus för mitt sargade karriärsego fick jag också veta att Nannes Sommarprogram är ett av de mest lyssnade i år. Hurra!

Samtidigt vid Solvalla

Samtidigt i en studio vid Solvalla är jag fotoassistent åt Ulf. Han håller på med Guldfynds julkatalog och vi sjunger julsånger så att jag blir alldeles hög. Det här att jag får vältra mig i jul redan i augusti = dör!

Frilansaren!

Jo, men det verkar som att jag kanske sålt mitt första resereportage!
Vet säkrare efter lunch men tänker att jag tar ut lite i förskott. *hummer till lunch* Hurra för mig!

West wing och jaget

CJ. Direkt från första avsnittet relaterade jag till CJ. Det kändes dock lite fjantigt typ "hon är den enda kvinnan och jag är ju kvinna" så jag höll det där CJ:andet för mig själv (är annars raketsnabb med att fråga Ulf "vem är du?" "vem tycker du att jag är?" när vi tittar på tv-serier). Jag försökte se mig själv i de andra karaktärerna men det var inte så lätt.
Jag vet inte om ni kommer ihåg, men ingen av huvudkaraktärerna är särskilt sympatiska i första säsongen. Särskilt Toby var ett riktigt asshole. Fräste och himlade med ögonen åt alla kvinnor (åt CJ, Donna, hon riviga bruden som bara var med i första säsongen och sekreterarna – så klart). Så jag landade där jag startade. Jag var CJ. Van att argumentera, van att vara enda kvinnan, van att alltid vara överdrivet påläst. Slutsats: jag och CJ = samma.

Så sitter vi där i soffan under den andra säsongen och jag har bestämt mig. Känner mig nöjd. Skrockar igenkännande när CJ är med om saker. Och sånt. Lutar mig lite förtroligt åt höger och frågar Ulf:
– Så, vem är jag i Vita huset?
Han funderar lite och säger:
– Toby.
Toby? Hade ett vad-i-hela-friden-var-det-som-just-hände-moment av episka proportioner i soffan den kvällen.

Men okej. Nu kan jag leva med det. Särskilt efter att Frau Anna sa att hon ville gifta sig med honom. Då måste han ju vara bra. Jaja. Det känns skönt att äntligen ha fått ventilera detta. Tack.

Historien om kantarellerna som blev lingonsylt

När min mamma var här gick vi ut i skogen. Vi skulle plocka svamp. Det ska ju vara ett så bra svampår i år. Det har dom sagt på teve.

Vi delade på oss för att vara lite effektiva, eller något sådant. Faktum är att jag inte vet något om hur man hittar svamp. Det kan man ana sig till genom att bara titta på mig: iförd tights, Rodebjerklänning, Bondelidparkas och L'Occitane-påse liksom hahaha. Ja, någon svamp hittade jag inte.

Jag gick runt lite på måfå i skogen. Visslade och lyssnade på P3 i telefonen. Hittade vildhallon. Åt upp dom.

Sen hittade jag lingon. Massor av lingon! Jag började plocka. Som en besatt plockade jag.

Mamma kom och hjälpte till. Och vi hittade tre svampar! Dom fick vi kasta. Det var inte något-att-ha-svampar. Men lingonen, dom fick följa med hem.

Sen kokade jag lingonsylt. Min första lingonsylt i hela livet som jag plockat, rensat och kokat själv. Det kanske låter lite larvigt men det kändes bra för självkänslan det där. Som att "jag är en sån som kan ta till vara på det jag hittar i skogens skafferi". Ja, så känns det. Och oj så god den blev. Min första lingonsylt.

Viktig fråga om West Wing

Okejokejokej. Jag är nu mitt inne i tredje säsongen av Vita huset och jag har en tre mycket viktiga frågor: vilken av karaktärerna är ni? Vilken av karaktärerna vill ni vara? Vilken vill ni absolut inte vara?

Såhär. Jag trodde att jag var en. Kände starkt, kunde relatera osv. Men så enter Ulf: mycket bestämd på att jag är en annan. Inte en av dom som man vill vara = :-( Nej, tänker inte avslöja vilka två vi tjafsar om förrän ni berättat. Ni först.

Och försök inte smita. Jag vet att både Frau Anna, Emma och Miss Upsey Daisy tittat. Men även ni andra:
1. Vilken av karaktärerna i West Wing är ni?
2. Vilken av karaktärerna vill ni vara?
3. Vilken vill ni absolut inte vara?

Ps. man kan också vara en av bikaraktärerna. Det kan man. Även om den bara var med i en eller ett par säsonger. Ulf är till exempel väldigt Mrs Landingham. Så tragiskt när hon dog. Usch.

Min tandläkare / modell

Jag googlade min nya käftis. Oj oj oj vad det var en bra idé att googla honom! Det visade sig nämligen att min nya är tandläkare slash modell. Jo! Det är sant! Zoolander osv I know! 2005 utsågs han till Sveriges Man. Året efter tävlade han i Manhunt International i Kina. Då sa han så här i en intervju:
– Just nu ligger jag i hårdträning. Skär ner på kolhydrater och försöker skaffa mig lite extra bränna i solariet efter vintern.
Vidare har jag läst mig till att han vill kombinera det seriösa med det ytliga. Att han har vissa dagar då han bara känner sig som en "femma" men att med en bra stylist är han "en garanterad tia". Och att han bestämde sig för att bli tandläkare för att han inte ville "vakna upp när jag är 35 och inse att jag inte har något att falla tillbaka på".

Det är så mycket humor i detta att jag dör. Obs tycker inte att han är snygg. Plus född 1984. Men Så Jävla Spot On när jag skrev att det här var början till en bjutiful vänskap.

Rapport från tandläkaren

Min nya tandläkare var awesome! Han var lugn och metodisk och hade jobbat på en specialklinik i Skåne för såna med enorm tandläkarskräck. "Det var en bra erfarenhet" sa han och jag håller med. Han var lugn och metodisk och gav mig ett tecken som jag kunde göra om jag blev rädd eller kände paniken komma. Hur bra som helst. Bara det att jag hade ett hemligt tecken ... *megagilla*. Plus att jag inte behövde använda det en gång ens eftersom jag kände mig så trygg.

Efter en halvtimme hade jag fått en ny fyllning. Jag hade dessutom svettats som en gris (tröjan var sjöblöt på riktigt) och nästan svimmat en gång (även nu: på riktigt alltså, fick ligga ner och sånt). Men med mitt track record hos käftis är detta smått fantastiskt.

Jag tror att det här är början på en bjutiful vänskap.

Breaking news:

Jag har bitit av en tand. Det var alltså SÅ långt det behövde gå innan jag kom mig iväg till käftis.

Hatar käftis.

Mycket på grund av min förra tandläkare. Han var alltid helt arg på mig när jag kom på undersökning. Ifrågasatte om jag överhuvudtaget tog hand om mina tänder och sa saker som att om jag inte skärpte mig skulle han få alla mina pengar – så mycket skulle det kosta att ta hand om mina sorgliga ursäkter till tänder. Jag ringde alltid till Ulf och grät direkt efter att jag varit hos honom. I hissen ner. Kände mig smutsig och äcklig. Ändå fortsatte jag att gå till honom. I flera år. Sjukt egentligen. Jag trodde väl på honom.

Men så en dag missade jag en tandläkartid. Och när sköterskan ringde sa jag att jag inte skulle kunna gå på flera veckor, månader even. Hon sa: "Ring när du vet att du kan komma". Jag ringde aldrig.

Idag ska jag gå till en annan tandläkare. Hoppas att han är snällare.

En fin surströmmingsskiva

Eftersom det var surströmmingspremiär i torsdags åkte jag, Ulf och Lilla Äl till min fasters kolonilott i lördags. Sigge blev så glad när vi kom att han rusade fram för att bli klappad och kliad. Jag fick bästa känslan i hela bröstet.

Varje år bjuder min faster in oss till surströmmingsskiva. Det är en tradition kan man säga. En av de bästa. Jag älskar surströmming. Det är = uppväxt och sensommarfest för mig.

Alltså, min faster har fått det så fint i sin kolonistuga. När hon tog över lotten var detta en helt vidrig rishög. Det kan man inte tro nu.

Det var den perfekta sensommarlördagen. Ute började till och med solen att skina efter att det hade regnat hela dagen.

Och på verandan hade faster gjort det festfint.

Vi dukade upp surströmmingen med alla viktiga tillbehör: mandelpotatis, finhackad gul lök, öl och snaps. Och tunnbröd! Så klart.

Eftersom vi, de tre gästerna, är fast i iPhoneträsket skulle denna fest spridas via så många sociala medier som möjligt innan vi kunde hugga in.

Lilla Äl är ju veggo och äter därför inte surströmming. Men hon tycker att det luktar gott. "Åh, mamma!" sa hon och fick tårar i ögonen. Jag med.

Vår mamma älskar, nej ÄLSKAR surströmming. Kan sätta i sig en hel burk själv och sånt. Men så är hon ju från surströmmingsland också.

Sen var det äntligen dags att äta. Ulf åt en klämma med nymodigheter som tomat och gräddfil på. Det var faktiskt inte så dumt det heller.

Efter middagen gick vi in och tittade på Gäster med gester på teve (*gillade*) och på när Christer Sjögren sjöng Bad Romance på Sommarkrysset (nej, finner inga ord) på Lilla Äls telefon.

Och så hängde vi med Sigge så klart. Den gulligaste och finaste katten i hela världen. Och allt som allt hade vi världens finaste surströmmingsskiva och kväll på fasters kolonilott.

Lampor att bli glad av

http://www.artilleriet.se/

Alltså HUR fina lampor? Handgjorda från Frankrike. Design Mathieu Challières. Jag tror att jag älskar dom lite. En aning dyra bara, men äsch.

Rapport från Roslagen

Fina. Båda husen var fina. Samtidigt så olika som två hus kan bli. Observera en sak bara först: det ena har vi bara sett utifrån när vi krypkörde förbi men eftersom vi köpt och återköpt ett hus av exakt samma modell är jag rätt säker på vad det erbjuder.

Alrighty then.

Det första huset är en sörgårdsidyll med fruktträd på gården. Från tomten blickar man ut över åkrar och ängar. Det ligger i den vackraste delen av Roslagen, nära bruksmiljöer, loppisar, caféer och allt möjligt dutt. Huset är smakfullt renoverat. Men det är lite väl stort: 140 kvm med en källare och en vind som man kan inreda på sikt ... det är ett hus helt enkelt. Verkligen ett hus.

Det andra huset är ett dödsbo i stort behov av renovering. Den (renoveringen alltså) kan man i och för sig säga att vi redan har planerat. Huset är lite litet, men det har läget. Läget. Det ligger bara några kilometer från Ulfs mamma, nära havet. Det visas dock först nästa vecka.

För att komplicera det hela är det också så här: Vi har ett lånelöfte. Det gäller fram till den sista augusti. Det är inte alls omöjligt att vi får ett nytt efter det. Jag har inte frågat. Men. Utan att rada upp argumenten kan vi väl anta att det inte är en självklarhet. Pressen, eller motivationen, eller låt oss säga pressen att hitta ett ställe nu är ja stor.

Svårt läge detta.

Men det lutar mot det andra huset. Det med visning nästa vecka. En visning och en budgivning som vi inte vet vart det ska barka. Men vad fan. Let's gamble a little?

Det är lite så jag lever mitt liv just nu.

Veckans lördagstur till Norrtälje

Det är helg. Det är dags för en tur till Norrtälje! Det första huset vi ska titta på har allt det här fina going on.

Det är samma hus som vi inte tittade på för några helger sedan. De har inte fått det sålt och ... tja ... varför inte åka och kolla? Det är något som lockar med det. Idyllen kanske?

Vi ska också svänga förbi det här huset på vår väg. Någon fler än jag som tycker att det känns en aningens bekant? 

Samtidigt i Stuvsta

Samtidigt i Stuvsta läser Ulf sagor om prinsessor och drakar för Juliana. Lily sover intill mig. Det är fint.

Första veckan på resten av mitt liv

Snart är min första vecka som arbetslös slut. Eller arbetsfri, som Katarina ringde och sa att jag var: "Du är friii, arbetsfriii!" kvittrade hon i luren. Jag hade svårt att känna så i måndags/tisdags då ångesten över att inte ha ett sammanhang höll på att kväva mig. Men nu känns det faktiskt helt okej.

Nu har jag ju arbetat den här veckan. Lite i alla fall. Jag har fortsatt att vara fotoass åt Ulf och det funkar faktiskt förvånansvärt bra. Kanske kommer vi att arbeta mer tillsammans i framtiden? Inte omöjligt i alla fall. Och så har jag skrivit. Två resereportage börjar bli klara och nästa vecka ska jag försöka sälja dom. Det är inte så att någon av er har en kontakt någonstans? Det skulle ju vara helt fantastiskt bra.

Jag har också tagit kontakt med produktionsbolag och ringt kontakter i branschen. Jag är sent ute för den här säsongen suckar de. "Varför ringde du inte innan sommaren?" Ja. Varför? Det var ju just det jag inte ville. Kanske inte mitt smartaste drag hittills karriärmässigt tänker jag nu. Men det kommer mer och fler jobb längre fram säger dom. Måste bara ha tålamod. Inte mitt bästa.

Men. Det jag ville med denna självpålagda arbetslö ... arbetsfrihet börjar i alla fall hända. Jag skriver. Och skriver och skriver. Är onödigt självkritisk och raderar mycket men tänker att det är en fas. Nästa vecka har jag inte råd att vara en sån mes längre. Då måste något bli klart så att jag kan försöka börja sälja in mina alster. Å gud ångesten över att skicka det första mailet, ringa det första samtalet. Äh vad fan. Det är bara att köra plåstertaktiken. Riva av sig och sen gå vidare. Eller hur?

Lite helg först. Bara.

En fin kväll på Anders och Tommys kolonilott

Mitt inne i stan, på Södermalm, finns det massor av prunkande oaser. Anders och Tommy har en utav dem – en helt underbar kolonilott. Dit åkte jag och Ulf i onsdags.

Förra gången vi hälsade på höll Anders och Tommy på att väcka Änglatrumpeterna. Nu blommade de som attan. Man kan bli hög på de här blommorna, visste ni det? Inte för att jag har provat, men.

Jag hade med mig en present från Bretagne. Så vi började med den och mojitos.

Medan vi pratade semesterminnen ställde Tommy sig vid grillen. Det doftade så gott att jag höll på att bli tokig.

Vi satte oss till bords.

Middagen var precis så där som man vill att en middag ska vara. Ungsbakade grönsaker, grillat kött och mynta/vitlöksyoghurt. Fifan vad gott!

Eftersom det här var dagen då hela Sverige svämmade över om nyheten om Victoria och Daniels bäbis gick efterrätten i Fransk/Ockelboska tecken. Fransk brietårta med hjortron från Ockelbo. Så finurliga våra vänner är, eller hur?

Sen satt vi på verandan och pratade och jag kände så starkt för alltihopa hela tiden. Ungefär samtidigt som det blev dags att dra på sig en extra tröja och lägga en filt över axlarna började kaprifolen dofta.

Det var en såndär fin sensommarkväll som man aldrig riktigt ville skulle ta slut.

Men det gjorde den. Så vi vinkade hej då till Anders och Tommy och änglatrumpeterna och kaprifolen och hela vägen hem tänkte jag på vilken himla fin kväll jag hade haft.