Hur en helg skulle kunna vara II

Jahaa nu kanske ni undrar hur en romatisk weeked på Sigtuna Stadshotell kan vara?
Well, det undrar jag med.
För vi kom oss inte iväg.
Precis när vi skulle bara plocka ihop väskorna och gå till bilen så gjorde en viss njursten sig påmind igen. Jaha. Det visade sig (tack och lov) inte vara ett stort anfall, men eftersom maken tagit sin tunga morfinmedicin och jag inte har körkort så fick vår helg istället spenderas i den Strandska våningen i Vasastan.
Men det har faktiskt inte varit så dumt. Vi har tittat på boxar: Modern Family och House. Så, allt som allt har det ändå känts rätt bra (framför allt sett ur den shop-a-holic-kris jag befunnit mig i sen jag blev bjuden på "gratis"-bio i veckan av Discshop).
Inget ont som inte har ... och så vidare (fattar ni ont – dum dum dish!) och vi har ombokat Sigtuna. Så det blir först om några veckor som vi vet om en helg där kan vara dötrist och långtråkig eller alldeles ... alldeles underbar.

Hur en helg skulle kunna vara

Den här helgen skulle kunna börja med att jag och maken gick till Östasiatiska museet och tittade på Kinas terrakottaarmé som är på besök i Stockholm.

Sen skulle vi kunna ta en fin promenad längs med vattnet till Gamla Stan för att äta middag på Pubologi som fått finfina recensioner av DN:s krogpatrull för vem vill inte falla pladask för ett bländande matkoncept?

Eftersom vi redan sett Sandy Skoglunds fantastiska fotoutställning på Fotografiska skulle vi bara tipsa våra bordsgrannar om att gå till det kvällsöppna museet som dessutom ligger på perfekt promenadavstånd från restaurangen och vilken fin prommenad sedan. Ja, sånt skulle vi säga till våra bordsgrannar medan vi själva skulle dividera om vilken av alla lockande biofilmer vi skulle gå på.

Till sist skulle jag ha övertalat maken om att vi skulle gå och se The Social Network (som vi aldrig kom iväg på förra helgen pga en viss njursten). Hans förslag om Woody Allens nya skulle vi beslutat oss för att se lite senare, till exempel på måndag då jag är ledig. Och Scott Pilgrim v/s the World KAN jag bara inte gå på utan Lilla Äl, hon älskar nämligen Michael Cera lika mycket som jag. Och eftersom Lilla Äl är i Berlin över helgen så får vi vackert vänta med den filmen.

Men nu kommer ingenting av detta ske eftersom jag och den jag håller kärast inom bara några timmar åker till Sigtuna för en romantisk weekend! Åh!

Erika kökscoachen

I veckan coachade jag min kollega Magnus Uggla till att laga den bästa chilin, ett långkok på nätta tre timmar. Via telefon tog vi oss igenom allt från frågor om det finns det högrev på ICA (ja, det finns det), om jag verkligen hade en halv burk burk chipotlepasta i grytan (ja, det hade jag), vikten av att provsmaka (annars blir man aldrig en bra kock) till faktumet att min protégé vägrade att provsmaka utan ville "att allt bara ska vara klart" (och insiktsfullt själv sa: det är därför jag aldrig kommer att bli en bra kock).

Nervositeten över hur allt skulle sluta var olidlig. Skulle coachningen fungera?

Klockan 20:50 kom smset: Jag är kung i köket!

Detta pratade vi om i radion idag också. Det går att lyssna på här. Där finns också receptet på världens bästa chili.

Det där med partnerlook

Jodåsåatte. Det här med att jag gärna kör med partnerlook har antagit abnorma proportioner. Idag är det min producent Fredrik som jag svansar efter. Det är inte lätt att vara en så jagsvag person som jag är ska jag säga er.

Uppdatering på lyckofronten

Under torsdagens redaktionsmöte kom det upp till ytan att vi inte frågat oss hur lyckliga vi är i det senaste. Det var helt enkelt dags för en uppdatering av den lyckoskattning som vi gjorde för några månader sedan.

Så här ser lyckoläget ut just nu i redaktionen:

Medarbetare ett:
95 % är livet bara ett pågående
5 % den stunden jag inte känner mig rövknullad
Medarbetare två:
98,2 % livet bara pågår
1,8 % glad
Medarbetare tre:
100 % toppen

Analys:
För medarbetare ett verkar livet ha tagit en negativ tur nedåt, medan tvåan ändå kan känna studer av lycka, hopp och glädje mitt i allt som bara pågår. Medarbetare tres siffror får vi nog ta med en nypa salt eftersom hon har en hycklerivecka då hon tycker att allt ALLT är toppen.

En sak till bara

Vill bara tillägga att av de fjorton boxarna på bilden nedan har jag redan sett sex. Sex och en halv till och med.
Ja, det var bara det.

Box-frossa

Det enda jag vill göra nu för tiden är att ligga i sängen med laptopen och maken och titta på tv-serier. Det är tur att jag känner så med tanke på att jag spenderat en summa motsvarande Sveriges BNP på Discshop, Cdon och Amazon.

På riktigt har jag spenderat så mycket pengar på Discshop att jag här om dagen blev inbjuden till en förhandsvisning av deras nya hemsida. Och filmen Due Date. Ångesten när jag insåg varför jag fick gå på gratis bio. Ångesten.

Jaja. Nu har jag inte tid att blogga mer. Måste kolla på en av alla de där skvadriljonerna boxar jag köpt. Så att pengarna ska kännas väl placerade ... menar jag.

Bär något lila den 27 oktober för att säga en självklarhet

I normala fall brukar jag inte engagera mig i Facebookgrupper och upprop som kan sorteras in under begreppet slacktivism. Ni vet sätta på sig ett rosa band, eller sätta en "vi gillar olika"-symbol på profilbilden på Twitter. Men idag bär jag lila, tack vare eventet "Bär något lila den 27 oktober för att säga en självklarhet".

Allt startade med en man som heter Joel Burns. Han höll ett oerhört starkt anförande i en amerikansk city council där han berättade om fem unga pojkar i USA som begått självmord efter att ha blivit mobbade på grund av sin sexuella läggning. Klippet som visats fler än två miljoner gånger på Youtube är omöjligt att värja sig från. När jag såg det rann tårarna ner för kinderna, trots att jag tittade på det på jobbet. Efter några dagar blev jag inbjuden till eventet "Bär något lila den 27 oktober för att säga en självklarhet", ett event som är skapat av en svensk öppet homosexuell kille, med syftet att säga it gets better till alla HBT-ungdomar (och vuxna) i Sverige som ännu inte har mod att vara öppna.

Så här skriver han i eventet: När jag var ung och inte öppet homosexuell önskade jag ibland att det syntes på alla som var homosexuella på något sätt, så jag kunde veta hur många andra som var som jag. Den önskan slog aldrig in, men det näst bästa hade varit om alla som inte såg homosexualitet som något sjukt, konstigt eller äckligt på något sätt visat det. Om så bara för en dag.

Idag är den dagen.

All info du kan tänkas behöva för att begripa finns i detta blogginlägg.
Länk till: Youtubeklippet med Joel Burns.
Länk till Facebookgruppen: "Bär något lila den 27 oktober för att säga en självklarhet"

Allra käraste Hans Arnold

För några år sedan hade jag Hans Arnold till bordet på en julmiddag för alla som på något sätt bidragit till Semic Förlags böcker. Jag hade gett ut en kokbok och var skitstolt. Hans Arnold hade antagligen illustrerat något, och jag skäms över att jag inte minns vad.

Det jag däremot minns är att jag hade svårt att förklara för honom hur mycket han betytt för mig när jag var liten. Jag berättade om hur jag kunde sitta i timmar och titta på hans avancerade (och inte sällan lite erotiska) fantasier som kommit ut genom hans pennor och penslar ner på papper. Att han gjorde ett av ABBA:s skivomslag bidrog så klart. Som liten var jag var ett fanatiskt ABBA-fan och allt som kunde relateras till gruppen älskade jag förutsättningslöst.

Men det slutar inte där. Min absoluta favoritbok som barn var Allra käraste syster av Astrid Lindgren. Det är en hemskt sorglig historia om Barbro som har en pappa tycker bäst om mamma och en mamma tycker mest om lillebror, men sjuåriga Barbros hemliga tvillingsyster Ylva-Li tycker bara om Barbro som hon kallar Allrakäraste Syster. Ylva-Li är drottning i gyllene salen. Dit kommer man om man kryper ner genom hålet under rosenbusken, Salikon, i Barbros trädgård. Där leker Barbro och Ylva-Li med sina hundar, matar sina små vita kaniner och rider på sina hästar Guldfot och Silverfot. Bland annat rider de till Den Vackraste Dalen i Världen, där blommorna sjunger och träden spelar. När de står på bron som leder över den lilla bäcken tystnar allt och Ylva-Li berättar det där hemska för sin Allrakäraste Syster. Att "dagen när salikons rosor vissnar, då är jag död".

Som liten ville jag höra den där sagan om och om igen. Jag minns att jag varje gång hoppades att sagan skulle sluta på ett annat sätt. Att Salikon aldrig skulle vissna och att Ylva-Li aldrig skulle dö. Men så blev det så klart inte. Och nu läser jag på nätet att Hans Arnold är död. Och allt kommer tillbaka. Och som vanligt vill jag bara gråta.

Istället för bästa söndagen akuten

Tanken var så här: först skulle vi äta dim sum på bästa kineskrogen i stada. Sen skulle vi gå på bio och antingen se The Social Network eller Somewhere. Av alla dessa planer hände ICKET.

Istället fick jag och min älskade spendera en god del av lördagsnatten och söndagsmorgonen på St:Görans akut. Maken fick ett njurstensanfall och det kan jag säga er: det gör ont. ONT I tell you!

Det som var spännande var att vi fick åka ambulans (eller okej då: jag tyckte att det var spännande, maken hade mest bara ont faktiskt) och sen var det spännande att se alla konstiga konstiga människor som befolkade akuten efter en lördagsnatt med fullmåne (eller okej två då: jag tyckte att det var spännande, maken hade mest bara ont faktiskt). Mest underhållande var tjejen som kom in med världshistoriens största bula, som hade svimmat när hon kommit hem med sitt krogragg. Krogragget var med på akuten så klart och deras lära-känna-samtal var an typen: hög komik. "Jaha ... gillar du Kent då?"

Och on the flip side. Nu har vi nästa helgs planer redan gjorda. Dim sum och bio. Vilken bra idé!

ps. och maken mår bra nu. Det är det bästa med njursten: det går över.

Så mycket bättre

Förra veckan satt jag och raljerade över TV4:s nya program Så mycket bättre, trodde att mina förväntningar på programmet hade med min vinkonsumtion att göra osv. Men efter att ha sett första avsnittet känner jag inget annat än kärlek i hela mitt system.

Herre Gud vilket fint program! Jag tror nog att jag älskar det.

Upplägget är lite som Stjärnorna på slottet men med adderingen att de olika artisterna tolkar varandras låtar. Det första avsnittet som sändes i kväll var Lasse Berghagens.

Titta igen på TV4 Play och missa för guds skull inte Petters version av Stockholm i mitt hjärta, Lill-Babs version av En kväll i juni (som Lasse skrev till sin och Lill-Babs dotter Malin) och Septembers version av Teddybjörnen Fredriksson.

Kultursöndagstips: Fotografiska + YSL

Här kommer ett riktigt recept på en fin kultursöndag. Först går ni till Fotografiska och tittar på utställningen Fashion och dör lite över alla vackra modefotografier som tagits över åren. På väg in till utställningen poserar ni själva som modeller och tänker Kate Moss eat your heart out.

Väl på Fotografiska får ni för guds skull inte heller missa Sandy Skoglunds fantasifulla och kreativitetseggande utställning. Fotografiska är inte så stort så man orkar lätt med alla utställningar som pågår där samtidigt.
(Bilden är från Fotografiskas hemsida.)

Efteråt bör ni stanna till lite utanför museet och ta in den fantastiska utsikten och tänka på hur förbannat fint Stockholm är, medan ni kontemplerar över bilderna ni just sett.

Sen beger ni er till Biograf Sture och tittar på den fantastiska dokumentären Yves Saint Laurent: den stora kärleken. Början av filmen är en riktig gråtfest, i alla fall för mig som har en klar svaghet i scener från begravningar. Under resten av filmen får man följa Yves liv genom en lång gripande intervju med hans livspartner Pierre Bergé och den auktion som Pierre ordnade efter Yves död där han sålde alla deras gemensamma möbler och konstföremål.

Ja, ungefär så kan en helt perfekt kultursöndag se ut. Så var den för oss förra helgen. Hej då!

Veckans kanin

Nu var det ju inte meningen att det skulle bli ett till sånt här inlägg men jag måste bara lätta mina tankar.

Såg ni "Veckans kanin"? Det var inte ett jättedåligt program. Det skall sägas. Alex Schulman är en riktigt bra programledare och jag gillar honom.

Men. Jag får PANIK på dom här programmen där två-tre män sitter och fluffrar varandras egon med en kvinna pliktskyldigt inkvoterad på en av stolarna. En kvinna som resten av panelen ignorerar eftersom de har fullt upp med att hålla sig själv och övriga män hårda. Vad faan. Snubb-snubbar och gubb-gubbar: STÅ för att ni bara vill ha män i era paneler och shower. Bjud för faan inte in briljanta brudar som ni sen 1. inte skrattar åt och 2. dessutom klipper bort från programmet.

Värst var Erik-och-Mackan-killen som inte kunde ta Malins vassa kommentarer och konsekvent vägrade skratta åt det hon sa. Han, Erik-och-Mackan-killen, och Hans Wiklund (som jag egentligen älskar efter att ha jobbat med honom i två år) hade ett sånt avancerat förspel going on i studion att det inte skulle förvåna mig om dom fixade ett hotellrum efteråt. Inget fel på gayromanser, men det som skedde i Veckans kanin var inget annat är en formidabel uppvisning av härskarteknik. Fattar ni inte att jag som kvinnlig tv-tittare blir så obekväm av sånt att jag vare sig kan eller VILL fortsätta titta?

Malin Wollin aka Fotbollsfrun är en av mina roligaste ever. Hon var också väldigt rolig i Veckans Kanin, i alla fall i de fem-sex meningar hon fick säga. Jag antar att hon sa mer, men hennes sarkasm hamnade på klipprumsgolvet. Hon är värd så mycket bättre. JAG som tv-tittare är värd så mycket bättre.

Samtidigt i Vasastan

Samtidigt i Vasastan vore det ju synd att klaga. Jag och maken är fan BÄST på det här med att lyxa till det.
Vid eventuell dålig syn är det alltså hummer och champagne och sånt som står uppdukat.

Sean-Magnus

Fredagen den 12/11 kommer jag att ta på mig finklänningen, klackskorna och regnbågsörhängena, ta maken under armen och bege mig till Astoria. Jag har nämligen äntligen kommit mig för att köpa biljetter till Sean-Magnus älskar man. Med hjälp av en jazzkvartett kommer dessa två förtjusande män att förflytta stämningen till ett dekadent Berlin eller en rökig jazzklubb i New York.
Köp biljetter ni med vettja! Om ni köper till fredagens show så går vi tillsammans. Åh, så fint vi kommer att ha det!

Samtidigt i Vasastan

Samtidigt i Vasastan är det en helt osannolik tevefest som uppenbarar sig på hallgolvet.
Hej då alla jag känner.

Dåtidn och framtidn

Jag gjorde en Facebookvolt häromdagen. Ni vet när man börjar med att läsa ett meddelande på sin wall och som slutar med att man sitter och bläddrar i en gammal kollegas fotoalbum. I alla fall.

Jag hittade den här bilden och blev lite misty. Den tog jag våren 2009 när jag jobbade med Äntligen morgon och Magnus Uggla var gäst. Jag vill minnas att jag hade fixat in en trumpetare iförd en tjusig uniform som saluterade Uggla lite då och då under sändningen den gången.

Tänk. Då hade jag ingen aning om att jag stod där med min dåtid och framtid framför mig. Det känns lite fint på något vis.

Ja. Jo, jag är nog lite emo idag.

Partnerlook

Jo, det går ju att skämta i oändlighet om det här med att jag och maken klär oss lika. Steget till matchande träningsoveraller och husvagn är inte långt osv.
Men faktum är att det här infaller knäckande ofta. Vi kliver upp, vimsar runt i lägenheten, klär på oss och upptäcker när vi krockar i hallen mellan frukost och tandborstning att vi åter IGEN har styrt upp en partnerlook.
Det känns inte bra det här. Inte bra alls.

Nu börjar det!

På IKEA har julen redan börjat. Det fyller mig med sådan glädje att jag fan får glädjefnatt.

Titta så fint de har pyntat sin gran!

Den här julgranskulan var min bästa. Den måste jag nog ha någonstans i mitt hem. Snart. Men inte än. Nej nej. Det är julembargo i den Strandska våningen fram till november i alla fall.

Hade jag fått välja hade vi kanske haft julpynt uppe redan i september. Men nu är det inte bara jag som bestämmer där hemma. Tur då att IKEA finns och kan vara som min allra bästa vän.

Temat på IKEA i år går i rött och blått och silver och vitt och känns väldigt Dalarna.

Korsstygn och strutar. Ja, bara sånt jag gillar. Fast när det kommer till jul gillar jag allt. Lila, ugglor, svarta stjärnor eller allt vad det har varit för olika teman genom åren. Det spelar ingen roll. Jag älskar jul.

En väldigt fin lördag med maken och Lilla Äl

Den här lördagen hade jag och maken och Lilla Äl bestämt oss för att gå all in och ha världens bästa lördag.

Den började med att vi gick på bio på Saga som kanske har den finaste foajén jag vet. Vi såg "Himlen är oskyldigt blå". Vi tyckte alla tre mycket om den och kan verkligen rekommendera den. Bäst av allt var att Marie Fredriksson var på samma föreställning som oss. Jag tänkte mycket på Roxette och Marie och blev helt varm inuti.

Efter filmen åkte vi vidare till Skeppsholmen. Tvärs över vattnet såg vi Birka Paradise. På den båten hade jag och Lilla Äl det hemskt roligt en maj för några år sedan då jag bloggade för Lyxfällan.

Och maken. Åh!

Målet på Skeppsholmen var såklart Moderna Museet. Vi tecknade alla tre medlemskap i Moderna Museets Vänner och tog i hand på att gå dit så ofta vi bara kan.

Just den här lördagen började vi med att fika i museets trevliga servering. Lilla Äl matchade smootihe med tröja och gubbe vid bordet bakom.

Sen satt vi länge och väl och tittade på utsikten och pratade om vilken båt vi skulle välja om vi fick ta vilken vi ville. Jag älskar såna fantasier.

Jag valde Violette för att hon verkar vara i tre våningar och så kan man sätta upp massor av lampor på den där ställningen som är högst upp. Där skulle jag ha små trevliga fester dit alla som ville fick komma. Lilla Äl valde Torsten för att hon föll i kärlek till den gamle skorven. Precis när vi skulle gå var det en gubbe som fotade sig själv med båten kanske tio gånger. Det var fint. Torsten. Det är nog inte ett helt vanligt namn på en båt.

Jaja. Sen gick vi på själva utställningen: Modernautställningen 2010. Den görs vart fjärde år "med ambitionen att skapa en plattform för diskussion om den svenska samtidskonsten". På Modernas hemsida skriver curatorn för utställningen att de utgått från några frågeställninger: Vad innebär det att leva i Sverige idag, och hur speglas det i konsten? Hur ser de samtida konstnärsrollerna ut? Finns det en rådande trend? Kan man ens tala om ’svensk samtidskonst’ i en globaliserad värld och hur definierar man i så fall vad det är?

Jaa. Många frågor och kanske en del svar.
Vi fortsatte att kontemplera ...

... och gjorde oss själva till en del av konsten.

Vi hade allmänt en väldigt fin dag på Moderna även om ingen av oss blev bananas över utställningen den här gången. Den som speglade samtidskonsten för fyra år sedan lämnade oss med ett mycket djupare intryck.

Bästa på Moderna: Jag köpte två pussel! Fifan vilket pusselsug jag har närt det senaste åren. Nu jävlar ska här pusslas! Hej pensionär!

På denna fina lördag åkte vi sedan vidare ut till Djurgården för att smörja våra krås på Ulla Winbladh. Det kan vara den mysigaste restaurangen evah. Särskilt när mörkret lägger sig och kölden nyper en i kinderna.

Förrätterna: Toast Skagen med löjrom från Kalix (jag), Skogssvamptartlette med spenat, äggcreme och tryffel (Lilla Äl) och Rillet på gris från Rocklunda med rostad surdegsbröd och plommon (maken).

Huvudrätterna: Risotto med kronärtskocka, citronkokt morot och skogssvamp (jag och Lilla Äl) och Kalvfärsjärpar med savoy och spetskål i äppelcider samt tryffel (maken).

Mätta och belåtna åkte vi hem och hamnade i soffan framför Pretty Woman. Den var precis så märklig och dålig som jag mindes den. Men det var ändå fint när It must have been love kom där i slutet. Så var den Roxettecirkeln sluten.

Och fastän filmen var slut så var den här bästa lördagen långt ifrån över. Nej nej. Nu skulle det pusslas!

Vi blev helt besatta och höll på till klockan var nästan tre. Då hade vi fnissat oss igenom alla tusen bitar och Lilla Äl nästan svimmat av tröttma.

Allt som allt: en väldigt fin lördag. Kanske den bästa det här året, som Lilla Äl sa lyckligt innan hon åkte hem till sig.

Så var det bestämt:

... inget mer vin för mig på fredagskvällarna.

Mina nya tv-favoriter?

Ännu en trailer på TV4 och jag känner bara hur förväntningarna växer. Jag och vinet.
Nanananaa så mycket bättre när vi är tillsammans nanananananana.

Ett rödtjut från soffan

Det är fredagskväll och Idol på tv. I magen ligger lamm och potatisgratäng och chips och dip och rödvin. Allt är gött och det är fredagskväll ... som jag visst redan sagt. I alla fall. Så sitter man där i soffan när man plötsligt lägger märke till en personlighetsförändring. En dramatisk sådan.
Under en reklampaus märker jag hur jag noddar med huvudet och nynnar till vinjetten för "Så mycket bättre" och knuffar maken i sidan och säger: "fan förut tyckte jag att dom bara var ett jävla rövgäng men nu känner jag äkta pepp för programmet. Det är nästan så att jag längtar till premiären".
Jag antar att det är vinet som spökar igen. Snälla säg att det är vinet som spökar igen.

Hej maken och Lilla Äl!

Jo, vi pratade om att göra något i helgen. Här är mina förslag som jag kom på när jag läste dagens DN På stan:

1. Vi kan väl gå på bio? Ja, vilken bra idé! Och se Hannes Holms nya film "Himlen är oskyldigt blå"? Den har fått en 4:a i tidningen. Hans Wiklund sa också att den var bra, men det säger i och för sig inte så mycket. Hannes var nämligen best man på Hans bröllop och sen har jag och Hans oftast helt olika filmsmak. Men ändå. Bio!

2. Vi skulle också kunna se dokumentären "Yves Saint Laurent. Den stora kärleken". Bara titeln är så fin att jag smälter ihop till en liten pöl av drömmar. Behöver ni fler argument? A. Vi älskar Yves don't we? Och B. den fick en 4:a i tidningen. Låt oss gå! Låt oss gå.

3. Eller så kanske vi skulle ta oss en sväng ut på Djurgården? Då tänker jag att vi först går till Liljevalchs och titta på målningar av Einar Jolin och sen går vi vidare till Ulla Winbladh för en tidig middag? Nämen fyfasiken vilken trevlig idé!

4. Mitt fjärde och sista förslag är att vi blir lite mer fashion och går till Fotografiska för att titta på modefotografi genom tiderna.

Vad säger ni kära make och Lilla Äl? Har vi en date i helgen eller inte?

Puss och kram från frugan och syrran