Kvällen stavas: succé

Födelsedagsmiddagen för min lillebror blev en succé. Tomatsåsen till primon stod på spisen i ungefär en timme. Det gjorde hela skillnaden.

Som vanligt var jag för hungrig för att komma ihåg att fota huvudrätten, jag måste verkligen skärpa mig på den punkten, så ni får bara ta mig på mitt ord när jag säger att den parmesanpanerade quornen var fabulös.
Efterrätten som bestod av en vaniljpannacotta med limemarinerade jordgubbar var sagolik: len, gräddig och sötsyrlig.
Det blev en himla fin middag med pappa och Lilla Äl på plats. Alla var nöjda och glada. Och nu är min bror ett år äldre.

Meny lillebrorsfirande

Imorgon fyller min lillebror år. Han och vår pappa kommer att vara i krokarna i Vasastan imorgon för att snickra upp en vägg i min svägerskas nya butik (som ska öppna på måndag). Vad är det för ett sätt att fira sin födelsedag på? tänkte jag och bjöd in honom till en födelsedagsmiddag hos storasyster.  I två dagar har jag funderat och planerat. Nu är det klart. Så här ser (den vegetariska) menyn ut:

Primo: Penne all arrabiata
Secondi: Filetto di quorn alla parmigiana
Dolce: Pannacotta de vaniglia con fragole in zucchero di limetta

Jag tror att det här kommer att bli en födelsedagsmiddag att minnas.

Mitt somriga smultronställe

När det är så här varmt och soligt som det är i Stockholm nu, är det ju bara sådär kul att bo en lägenhet (även om lägenheten kallas våning).
Då är det tur att jag 1. har en bil 2. har en make med körkort 3. har världens finaste smultronställe som jag vi kan åka till. Vill ni se? Så här:

Först åker man förbi åkrar och ängar där hästar betar.

... och förbi rapsfält som är så stora och blomstrande att det ser ut som att man åker förbi ett gult hav.

Efter att ha parkerat bilen går man längs med grusvägen där äppelblommen blommar på våren ...

... och det doftar tungt av tusentals blommande nyponrosor nu i slutet på juni.

Efter bara, kanske, säg hundra meter kan man sen lägga sig på släta klippor och trassla ihop sina tår med den man älskar och låta magen bli varm av solen.

Idag hade vi med oss picnic med jättegod vinmarinerad rostbiff och svinkräksäcklig potatissallad. Jag ska aldrig mer köpa färdig potatissallad från affären. Usch. Fifan.
Och så hade vi med oss alkoholfri öl till det. Clausthaler heter den perfekta törstsläckaren som äger alla andra alkoholfria märken.

Efter maten är det ganska mysigt att bara ligga och kura och dricka lite av ölen och kanske bläddra lite i en tidning.

Ja, så har jag det ganska ofta när det är soligt och varmt och jag är hemma i Stockholm.
Puss och kram från mitt hemliga smultronställe vid Mälaren.

Samtidigt på Lovön

Samtidigt ute på Lovön njuter jag av solen och livet och att tåflörtas med maken. Tänk om alla dagar kunde vara så här? Åh.

En fin söndag i en hängmatta

En god del av min söndagseftermiddag/kväll spenderade jag i en hängmatta i en trädgård söder om söder tillsammans med min brorsdotter Juli.

Först tog jag en bild på henne.

Sen tog hon en bild på mig.

Vi spexade lite ...

... och hade det så fint där vi låg och pratade om viktiga saker: som olika ögonfärger och vad ett syskon är egentligen.

Det här med att Julis pappa är min bror förbryllade henne mycket. Vi tog oss förbi det och pratade sen om hur lika vi är varandra.

Juli sa: "jag vill vara som du Erika", och jag sa "jag vill vara som du Juli". Sen pussades och kramades vi och berättade sagor för varandra.

Kommer ni ihåg min fantasi som jag hade för någon månad sedan eller så? Den blev alltså sann! Slutsats: fortsätt drömma och fantisera.

En fin midsommardag

Idag åkte jag och min make rakt ut i sommaren på Öland. Vi hamnade på den östliga kusten och hittade en strand som kändes lite som ett paradis.

I lä bakom en båt som hette Bettan njöt vi av solen och pratade om livet och hur vi vill bo och leva i framtiden. Ni vet såna där tankar som man bara har tid med när man är på semester.

Vi var ute på Alvaret. Är inte Alvaret det finaste namnet på en plats?

Alvaret var för övrigt så vackert, så vackert.

Vi såg gamla väderkvarnar på vår väg.

Till sist hamnade vi på Sollidens slott och jag bara tänkte på Madeleine som stod här förra året och log, lycklig som aldrig förr. Nu är det andra tider.

I slottsparken var det som att inget hade hänt och i perennrabatten blommade pastellaklejorna.

Vi besökte den Holländska parken där inte så mycket blommade just nu. Jag kan bara tänka mig hur det kommer att se ut – och dofta – när parkens alla rosor slår ut. Jisses!

Idag var det bara några gula rosor som blommade och spred en ljuvlig doft av sommar.

Vi var också i den italienska parken som var mycket fin och smakfullt anlagd. Ja, det var sånt som vi sa jag och min make när vi sprätte omkring på de kungliga ägorna.

Allt som allt. En himla fin midsommardag på Öland.

Midsommarafton i bilder

Så här var min midsommarafton: (varning för idyllfrossa)

Midsommaraftonens morgon började med att jag och den jag håller kärast hoppade in i vår bil och åkte från Kalmar över Ölandsbron.

Vi kom fram till Borgholms slottsruin. Det var målet för vår utflykt den här midsommarförmiddagen.

Solen sken och fåglarna kvittrade och blommorna blommade och allt var makalöst vackert. Jag föll i kärlek. I ett till landskap. Dalarna, jag måste bara säga att: I love Öland.

Så här såg jag ut när jag skrotade runt i slottsruinen.
Klänning: Rodebjer
Skor: Skopunkten
Väska: Mulberry

Slottsruinen var inte precis som jag tänkt mig. Själva ruinigheten var som förväntat. Men storleken. Nej, den var mindre än jag trott. Det är nog den där konserten med Roxette från 1989 som förvridit perspektivet för mig.

Jag tänkte faktiskt rätt mycket på Roxette när jag gick runt där inne. Sjöng Listen to your heart tyst för mig själv och hamnade i en väldigt romantisk sinnesstämning. Jag var hemskt glad att jag var där med min make.

E hjärta U. Åh!

Vi hade en himla fin dag i sommarvärmen. Det var verkligen något särskilt i luften när vi lämnade slottsruinen. Titta vad mitt hår skimrar.

Jaja. Vi åkte några kilometer söderut och sammanstrålade min käraste vän Jenny. Jag och Jenny har känt varandra sen gymnasiet. Jag vet inte om ni kommer ihåg detta: men för några veckor sedan bestämde vi att vi skulle fira midsommar tillsammans. Så blev det! Här har vi två brudar som håller vad de lovar.

Vi var tolv stycken som satt ute i skuggan under segeldukar i grönskan som åt en ljuvlig sillunch med snaps och öl och färskpotatis och ägghalvor och allt sånt som man vill ha när det är midsommar och lunch.

Sen var det dags att göra i ordning midsommarstången. Jenny och Jeanette vet hur en majstång ska lövas.

Min gudson Elias ville också hjälpa till. Men han åt mest bara melon om jag ska vara ärlig.

Svågrarna Niklas och Nicklas kämpade fint med att få stången stabilt på plats i trädgården.

Sen blev det dans med farmor/mormor och farfar/morfar. Jag  o r k a r  inte vad idylliskt!

Och så gjorde vi raketen så klart!

Efter all dans, när vi var helt trötta och svettiga, serverades vi den ljuvligaste jordgubbstårta jag någonsin smakat. Det här är sommar på ett tårtfat kan jag lova er.

Fram mot kvällen tändes lyktorna i träden och vi grillade och hade det väldigt fint tills myggen höll på att bita sönder oss totalt. Då smög vi alla oss in i olika rum och somnade sött.

Hur har veckan varit? Vecka 25

- Hur har veckan varit?
- Åh, mycket mycket bra!
- Mycket MYCKET bra till och med.
- Jag har ju haft värsta korta veckan med fyra dagars helg och med tanke på hur semestersugen jag har varit så ... ja, mycket bra!
- Vad har du gjort då?
- Nu är jag i Kalmar hos mina vänner Jenny och Nicklas. Jag och min man åkte hit i torsdags och igår var vi hemma i Nicklas föräldrahem på Öland och firade midsommar.
- Midsommar på Öland alltså.
- Javisst! Väldigt traditionellt och väldigt trevligt.
- Vad gjorde ni?
- Vi åt sill, vi pyntade en midsommarstång och dansade runt den och sen grillade vi så klart.
- Det låter som en traditionell midsommar det!
- It was, it was. Minus dyngfylla. Vi drack snaps och öl och vin och sånt men det var ändå trevligt och stillsamt och värdigt.
- Vad härligt det låter.
- Det var det! Himla fint av Nicklas föräldrar att öppna upp sitt hem så där även för oss.
- Ja, det må jag säga. Du ...
- Ja?
- Du har varit i solen också ser jag.
- Jag vet! Jag är rätt röd. Fifan. Det spelar liksom ingen roll hur jag gör. Jag måste gå igenom den här lobster-fasen varje försommar.
- SÅ farligt är det inte.
- Well. Jo. Men tack för att du försöker.
- Haha.
- Du, vi släpper det här och så passar jag på att önska en glad midsommar här.
- Ja, detsamma! Vad ska du göra nu? Du verkar lite stressad.
- Hehe. Ja. Pizza. Vi ska äta pizza så ... tjing tjing!

Samtidigt på Öland

Samtidigt på Öland åker vi förbi Borgruinen efter att ha hängt lite på Solliden. Det har varit fint att fira midsommar här på Öland. Mycket fint.

Den gamle och havet med Matilda

Igår var det sista dagen som jag och Matilda jobbade tillsammans. För att få ett värdigt avslut gick vi till en italiensk restaurang och skålade i champagne.

Det var klassikern Den gamle och havet som förärades ett besök. Det var lika fint och trevligt som alltid. Men maten var tyvärr inget att hurra för. Jag återkommer om det.

Först beställde jag en Insalata di mare. Den var helt okej, men saknade sälta lite.

Till huvudrätt beställde Matilda en pasta med marulk. Hon blev väldigt nöjd.

Och jag tog in en klassisk Spagetti alle vongole. Det rekommenderar jag ingen att göra. Flera av musslorna var sandiga, rätten var indränkt i för mycket olivolja och smaken var lite ... ofräsch faktiskt. Det vill man inte ha. Särskilt inte när det kommer till skaldjur.
Dessutom: Det tog fyra timmar för köket och restaurangen att servera oss förrätt, huvudrätt, sorbé och espresso. Overkligt. Plus att de tog dricksen för given (ni vet när de inte lämnar tillbaka växeln). Jag hade tänkt lämna dricks så klart, men man vill ju gärna få bestämma det själv. Osnygg detalj.

Med det sagt vill jag ändå säga att det var fyra väldigt väl spenderade timmar. Tillsammans med Matilda. Vi pratade mycket om livet och om jobbet och om kärlek. Jag hade inte velat göra den här kvällen på något annat sätt.

Det är märkligt det här jobbet vi har valt. Man jobbar och umgås intensivt med en människa mer eller mindre varje dag under ett halvår. Sen är det slut. Finito.
Vi har haft en fin tid tillsammans, jag och Matilda. Tack för den, och för en fin avslutning!