Låt mig berätta lite om mitt jobb

Låt mig berätta lite om mitt jobb. Det kan tyckas overkligt att jag får sitta hela dagarna och leta efter gamla roliga klipp i P3:s humorarkiv och till exempel vika en förmiddag till att bara lyssna på Thunder eller spendera en hel eftermiddag med att lyssna på busringningar från Hassan ... och få betalt för det!!!

Addera det stora nöjet i att få träffa briljanta underhållare som Klara Zimmergren och Kristian Luuk och ni får en ekvation som är lika med mitt fantastiskt roliga jobb.

Kort sagt. Jag har det bra. Väldigt bra.
Igår toppades lekfullheten då jag under hela dagen fick låtsas att jag var ett nyhetsankare som tog emot rapporter från min utrikeskorrespondent. Och igen - jag fick betalt för det!

Det här med ... gubbjävlar år 2010

Utdrag från en dialog på mitt jobb idag.
Scen: sunkigt kontorsrum.
Man född 1958: Du, som tack för att jag hjälpte dig ...
Jag: Ja ...
Man född 1958: För att visa hur tacksam du är för att jag hjälpte dig så kan väl du gå till kaffemaskinen och hämta en kopp kaffe till mig? Svart, utan socker.
Jag: Menherregud! Skämtar du?
Man född 1958: Nej.
Så jävla förnedrande. Jag dör. Av skäms för honom.

Erika berikar: Gaybävning

Gaybävning eller bögbävning
... är det som händer när en välkänd person tar klivet ut ur garderoben och kommer ut som öppet gay. Likt ett jordskalv når outandet hela världen genom massivt bloggande.
Detta var vad som hände här om dagen när Ricky Martin kom ut.
Gaybloggarnas åsikter gick från överlycklig , till försiktigt glad, till bitter. En sak var i alla fall säker. Alla hade en åsikt och gaybävningen var ett faktum.

Samtidigt i Vasastan

Samtidigt i Vasastan har påskliljorna slagit ut! Jag blir helt lycklig. Guess whos got green fingers? Kämpar med att detta inte ska stiga mig åt huvudet.

Rapport från lunchrummet måndag

- Så lämnar vi över till vår reporter Lyxapan som är på plats i lunchrummet på Sveriges Radio.
- Ja, jag står här nu i ett tomt lunchrum redo att leverera tre samtalsämnen som jag snappat upp tidigare idag. Till att börja med: Ett hett ämne att bolla upp till middagsbordet är väl det här som egentligen kom fram redan under förmiddagen och som sedan följde med in i lunchrummet nämligen att vår drottning Silvias "brorson" Patrick Sommerlath egentligen är hennes son. Hur ligger det till med det?
Ett annat hett ämne som diskuterades länge och väl i lunchrummet var huruvida centerledaren Maud Olofsson har lätt eller svårt för att komma ... ja, när hon ... ja alltså ... hum ... och detta ledde vidare till en animerad diskussion om vilka politiker som har en asexuell samt en översexuell utstrålning.
Ett tredje ämne som - med viss inlevelse - kan bli riktigt intressant är att fundera på i vilken grad som Carola lever sig in i påskfirandet. Gråter hon? Härjar hon? Eller är hon stillsamt värdig? Och framför allt: är hon det ihop med Kicken i så fall?
Det var dagens tre tips. Över till studion.
- Tack för det Lyxapan, som alltså finns på plats i Sveriges Radios lunchrum.

Hur har veckan varit? Vecka 12

- Hur har veckan varit?
- Aaagglll ...
- Va?
- Jag har sån träningsvärk!
- Jasså?
- Ja, jag "sprang" igår för första gången på läääääänge.
- Du gör såna här hartassar när du säger sprang.
- Ja, men det var ju patetiskt! Det var verkligen _inte_ en joggingtur jag var ute på. Det var mer en promenad. Med andnöd. Och så ... "sprang" ... jag då i cirka tre-fyra minuter.
- Haha.
- Men, skratta inte! Det var skithemskt!
- Och nu har du ont.
- Ja!
- Men mer att springa då - vad har du gjort mer?
- "Springa" menar du.
- Haha, ja okej. "Springa".
- Jag har ju varit i Berlin. Det var spe-kta-ku-lärt bra!
- Jag har förstått det på din andra blogg.
- Yes! Så den behöver jag kanske inte orda så mycket om här. Resan alltså.
- Okej.
- Sen jag kom hem från Berlin har jag tagit något slags rekord i socialt umgänge. Jag har ätit middag på Arizona med min fina väninna Camilla, druckit drinkar med min kära väninna Sara på Clarion Sign, haft min älskade syster på middag och sleep-over ...
- Vad mysigt.
- Du skulle bara veta!
- Jobbet då?
- Alltså, jag måste ju ha ett av världens roligaste jobb. Tänk dig att sitta hela dagarna och lyssna på gamla humorklipp och bara skratta och skratta och skratta ... åh! Vet du vad som hände i veckan förresten!
- ...
- Jag pratade med Klara Zimmergren för hon ska komma som gäst till programmet ...
- Jag älskar Klara Zimmergren!
- Jag med! Men det är inte nog där ...
- Okej.
- ... jo, jag pratade med henne och hon sa att hon brukade lyssna på Humorhimlen och hon hade noterat att jag skrattar hemskt mycket i bakgrunden. Och att hon älskar det. Fatta: Klara Zimmergren älskar mitt skratt!
- Oh wow!
- Eller hur?! Det är svårt att inte få en sån grej att stiga en åt huvudet.
- Tur att du balanserar upp det med att "springa" lite då.
- Haha ja!

Samtidigt på Aquavit

Samtidigt på Clarion Sign dricks det vin och drinkar: Aquapolitan! Bla bla bla. Tipsy! Bla bla bla. Chardonnay!
Och så vidare.

Smycken: Lantzhjärtat

Det här kan vara ett av de finaste halsbanden jag har. Det är gjort i lera av min vän och kollega Annika Lantz. Hon hade en period då hon gjorde jättemycket smycken. Eller halsband. Hon gjorde massor av halsband. Eller. Det var snarare hängsmycken till halsband.
I alla fall. Under den här perioden skulle hon vara med på teve på någon av alla dessa insamlingsgalor där pengarna gick till världens barn vill jag minnas.
Frågan var: vad skulle hon ha på sig? Eftersom vi hade samma storlek på kläder så tog jag med mig ett gäng klänningar som hon provade. Valet föll på ett vintageplagg från sjuttiotalet med ett urfint blommönster.
Som tack för lånet fick jag detta halsband, där hon plockat upp mönstret från klänningen till halssmycket. Så fint att jag får tårar i ögonen.
Och ja. Jag fotograferade teven. Det var ju första gången som ett av mina plagg var på teve!

Hanoi Bar

Titta vilka fina rätter! Vi beställde tre rätter från "Speciellt/Do an dac biet viet nam-menyn", nämligen - från vänster till höger - grillad fiskfärs med risnudlar, färska vårrullar med räkor och dumplings med fläskfärs.

----

Omdöme: Mycket bra! De färska vårrullarna var ljuvliga: spänstiga med krispiga grönsaker och perfekt tillagade saftiga räkor.
Dumplingsarna var lite mysko i konsistensen i själva degen (jag har svårt för den där smaklösa geleiga degen men jag vet att den ska vara på det viset så det är en ren smaksak - min man älskar den) men smaken på fläskfärsen var fräsch och den rostade löken på toppen rundade av smaken fint. Möjligtvis skulle den här rätten tjäna på att ätas på plats och inte bli lite nedkyld av transporten över stadsdelen.
Den grillade fiskfärsen smakade som sin thailändska släkting och var även den mycket god, om än mindre kryddig. Koriander och vårlök lyfter smakerna. Men grillad vet jag inte om den var? Snarare friterad och där fanns en bismak av lite gammal olja. Usch. Men den eventuella ton som fanns försvann i den dipsås som tillhörde alla rätter - med smak av fisksås och het chili.
Trots att Hanoi Bar hade sina glansdagar runt 2005-2006 då den bland annat vann Gulddraken så skulle jag säga att den fortfarande duger bra. Allt som allt så är jag helt vansinnigt glad i att ha hittat en bra vietnamesisk restaurang i Stockholm!

Sannolikheten att se mig på Hanio Bar igen: 5 av 5

Adress: Birger Jarlsgatan 121.
Hemsida: www.hanoibar.se

Fler recensioner:
SvD ger dem en 4:a (av 6).
Allt om Stockholms betygsättare ger toppbetyg.
DN På Stans användare ger också toppbetyg.

Samtidigt i Sibirien

Samtidigt i Sibirien är jag på Hanoi Bar som ligger högt uppe på Birger Jarlsgatan och väntar på take-out. Utlåtande kommer senare!

Erika kan berika: Räknefeminist

Räknefeminist
... innebär att man räknar killar och tjejer i alla möjliga sammanhang, och att man reagerar då det ena könet hamnar i stor dominans.
Räknefeminist sägs ha myntats av journalisten Karolina Ramqvist och har återigen blivit ett aktuellt begrepp efter att pr-konsulten och egenföretagaren Lina Thomsgård för någon månad sedan startade Rättviseförmedlingen.
Exempel på räkningar som en räknefeminist kan göra: Hur många kvinnor respektive män är experter i en panel? Hur många kvinnor respektive män tävlar i Melodifestivalen? Hur många killar respektive tjejer recenserar skivor?
Länk till Rättviseförmedlingens Facebookgrupp.

Det här med ... killar

Jag har tänkt lite på det här med killar. Eller. Rättare sagt. Jag har tänkt lite på en särskild typ av kille.

Ni vet vilka dom är. Jag tänker på de där som ofta går runt och sprätter lite och verkligen går igång på tjejers uppmärksamhet. Men det är inte vilka tjejer som helst som duger. För dom här tjejerna ska inte säga så mycket i en diskussion utan mest storögt lyssna när den här killen säger saker som han själv tycker är smarta. Sen ska hon skratta när han drar skämt. Eller förresten. Hon ska liksom skratta jämt när han är med. Det får honom att känna sig oövervinnerlig.

Jag hade en sån kille på mitt jobb en gång. Han gick alltid väldigt målmedvetet fram till en speciell tjej. Den yngsta i gänget så klart. Han sa något, och hon tindrade. Han sa något till, och hon skrattade. Och han tuppade sig. Men så fort hon började berätta något som hon trodde skulle angå honom så sa han att han var tvungen att gå och fortsätta jobba.

Och jag bara tänker på Bill Wyman som blev ihop med Mandy Smith och Bill Öhrström som var ihop med Lisa Ekdahl och jag tänker att det säkert var så. Att hon tindrade och skrattade och var skör. Och han fick känna sig som att han kunde allt.

Men sen vet ni ju hur det gick. Mandy och Lisa drog för någon bättre. Någon som var intresserad av något mer än att bara göda sitt ego.

Och tjejen på mitt jobb då? Hon hittade nya kompisar. Som inte hade något som helst intresse av att ignorera hennes syn på världen.

Och när man tänker som så på de här störiga, tuppiga, killarna som bara ser tjejer som en audiens till sitt ego. Då blir det liksom mest bara synd om dem.

Berlinresan

Jag är tillbaka från Berlin och jag har haft det helt sagolikt bra. Resebloggen är uppdaterad för den som vill se hur jag haft det - och få lite Berlintips.
Torsdag 18 mars
Fredag 19 mars
Lördag 20 mars
Söndag 21 mars

Samtidigt på Arlanda

Nu drar jag till Berlin! Om du vill följa min resa så kommer jag att
blogga i min andra blogg Lyxapan. Ih!

Det här med ... speglar

Jag har tänkt lite på det här med speglar. På mitt jobb, inne på damtoaletten, sitter det en spegel som jag _aldrig_ någonsin har känt mig snygg i. Eller vad då "känt mig"? Rent objektivt har jag aldrig varit snygg i den spegeln. Det är något med ljuset där inne som gör att jag ser helt rödflammig, gammal och härjad ut i det. Det är en väldigt oförlåtande spegel.
Sen har jag en spegel hemma i hallen. Den köpte vi billigt på ett typ In & Finn-ställe vid Fridhemsplan. Den är lite skev i glaset så står man fel får man - inte bara jag - jättetjocka lår i den. Det är inte bra för självförtroendet.

Men så finns ju dom där speglarna som är miracle workers. Jag tänker på dom där som till exempel kan vara lite lätt tonade i glaset som gör att man ser fresh och lite lätt solbränd ut (som i hissen på jobbet). Dom kan också vara lite skeva, men där skevheten sitter i att man får långa ben i dom. Såna speglar gillar jag. Dom är bra för självförtroendet.

Och jag fattar att det här är ytliga grejer. Och jag fattar att alla dom här speglarna jag beskrivit är lur och i mitt huvud och att dom inte spelar någon roll för vem jag är eller vad jag har för egenvärde.

Men så länge spegeln sitter där den sitter, där inne på damtoaletten på jobbet, så kommer jag att längta till att jag får gå hem. Då jag får ta hissen med snyggspegeln ner till självförtroendet och känna mig lite jävla fresh igen.

Samtidigt i Vasastan

Lilla Äl råddar Bloody Marys. Dessa skall avnjutas till
filmen Amadeus. Vi blev så hemskt sugna på att se den efter operan igår. Beeing an Mozart-opera and all. Syrran är nog mest sugen på drinksen tror jag.

Lady Gaga + Beyonce = amazing

Lady Gaga och Beyonces video till Telephone ... och så dyker Jai från Fab 5 upp i slutet. Jag. Orkar. Inte. Vad. Bra.

Samtidigt i köket i Vasastan

Samtidigt i Vasastan renoveras köket.
Kvar att göra är att sätta beslag på skåpen, köpa nya blommor till köksfönstret och byta ut vårt bord (som tyvärr gått sönder).
Luckorna är från IKEA.
Stolarna är Arne Jacobsen Sjuan.
Köksbänk från Bauhaus, målad med svart oljelack.
Tapet från Cole & Son.

Hur har veckan varit? Vecka 10

- Hur har veckan varit?
- Den har varit mycket bra tack som frågar.
- Som vanligt alltså?
- Ja, alltså det här känns ju nästan som att jag spelar. Men det har faktiskt varit en mycket bra vecka. Jag har oftast bra veckor. Jag är bra på att ha det bra!
- Bra egenskap det där.
- Jupps!
- Vad har du gjort?
- Den började med att jag och min man och mina föräldrar åkte till Haga Slott förra helgen.
- Just det ja! Hur var det?
- Det var himla trevligt. Det här med att bara vara med sina föräldrar när man är vuxen är inte så dumt ska jag tala om för dig. Det är förskräckligt sällan som man tar sig tid och bara är.
- Men det gjorde ni?
- Ja, vi umgicks verkligen. Pratade. Mycket och länge. Rekommenderas!
- Vad kan du berätta mer om Haga Slott?
- Massor. Jag har bloggat om det i min reseblogg. Den hittar du här.
- Okej. Mer då?
- Resten av veckan har varit rätt lugn. Jag har hängt lite med min syster. Jag har firat min förra kollega Ann-Sofie på hennes 30-årsdag med en lyxig lunchbjudning. Ja, alltså, hon bjöd på en lyxig lunchbjudning. Sen har jag också låtit mig bjudas på god middag av min man på vårt älskade Wasahof ... Och igår var jag och simmade.
- Inget jobb den här veckan?
- Haha jo! Det är klart. Men det har också varit en väldigt lugn och skön vecka. Efter den härliga men kaotiska sändningen förra veckan med hela P3 i studion så känns ju allt annat som semester. Men det var hemskt trevligt att träffa Kjell Eriksson igen. Han var gäst i Humorhimlen i onsdags, och han och jag jobbade ju tillsammans på Sbs. Han på The Voice och jag på Mix Megapol.
- Kul!
- Jaa ... jag har haft väldigt fina kollegor över åren måste jag säga ... men du!
- Ja?
- Alltså, jag såg På spåret igår ...
- Okej. Jag med!
- Men såg du inte?!
- Jag vet inte riktigt var du är ute efter ...
- Alltså Cirkus Kiev var en av ledtrådarna! Jag blev så glad och stolt att jag typ dog!
- Just det! Humorprogrammet på P3.
- Ja! ... mmmmm!
- Du vet att du inte är med i det programmet va?
- Ja. Jo. Men ... men ... det kändes ju stort på något vis. Och jag känner dom i alla fall.
- Det är fint att du är en sån over-feeler.
- Haha ja ...
- Starka känslor och du ...
- ... är lika med sant!
- Du, innan vi går vidare i livet ...
- Mmm?
- Du har hållit på med ett experiment den här veckan har jag förstått.
- Ja, men prata inte om det!
- Varför inte?
- Men jag misslyckades med det.
- Hur då?
- Äh. Fullföljde inte ... äh. Strunt i det.
- Okej. Jag tyckte i alla fall att det var kul att följa. Även om det var lite förvirrat.
- Menvipratarinteomdet säger jag.
- Okej okej! Något annat?
- Hum ... Jo! Vet du vem som var på opera igår?
- Låt mig gissa. Du?
- Japp! Med mamma, pappa och min man. Och så var Laila Freivalds där. Så man kan säga att jag var på opera med henne också.
- Vi kan väl säga det.
- Tack!
- Har du något sista som du vill berätta om?
- Njae ... jo! Vi håller på och fixar till vårt kök. Det tar en del av vår tid just nu.
- Spännande. Kan man få se några bilder?
- Absolut! Jag lägger upp här i bloggen.
- Det ser jag fram mot.
- ...
- Du ...
- Åh, nej. Har vi hamnat i vi-kan-inte-sluta-babbla-läget?
- Jag tror det.
- Åherregud.
- Men du ...
- Ja?
- Äntligen helg, va?
- Jaa. Äntligen helg!

Samtidigt på Kungliga Operan

Samtidigt på Kungliga Operan: Vi dricker champagne i guldfoajen! Snart akt två av Mozarts Cosí fan tutte.

Smycken: Hästsko

Jag älskar halsband. Jag har nästan alltid på mig ett. Just det här hängsmycket ropade jag in på en auktion på mitt älskade Kaplans. Där har jag gjort många fynd, och jag vill minnas att jag inte betalade mer än 75:- för den här underbara hästskon.
Alla kommentarer (som jag faktiskt fått!) om att den hänger åt fel håll så att lyckan rinner ur skon brukar jag bemöta med att lyckan i så fall rinner rakt ner i mitt bröst.
Smycket hade jag bland annat på mig nu i veckan när en av SR:s fotografer tog nya redaktions- och pressbilder på mig.

Erika kan berika: Wikipediavolten

Wikipediavolten
... är en beskrivning av det som händer när du letar efter ett ord eller företeelse på Wikipedia och sen klickar dig vidare och vidare och vidare på de länkar som artiklarna innehåller.
Det kanske börjar med att du söker information om Dog Islands, efter en stund finner du dig läsa en artikel om mamseller och plötsligt har det gått en timme.
Jag hörde uttrycket för första gången på ett seminarium i förra veckan som handlade om Sveriges Radios nya webbplats.

Brudexperimentet viktig information

Viktig information om brudexperimentet: Det har runnit ut i sanden. Jag repeterar. Det har runnit ut i sanden.
Analys: jag har sjukt dålig karaktär och svårt att fullfölja experiment. I alla fall om de saknar tydligt syfte.
Jaha. Se där. Alltid lär man sig nåt. Jag är fan ett geni när det kommer till att utveckla mig själv. Ge mig ett syfte och jag fullföljer tamejfan vad som helst.

Samtidigt i SVT-matsalen:

Den här bilden är konstig av flera skäl.
1. Vem vill vinna en VÄSKA med godsaker?
2. Vem vill vinna MASSOR av gott från Delicato?
3. Det här att tävlingen är i SVT:s matsal ... ? Hallå? Otillbörligt gynnande?

Needless to say tävlade jag inte. Men bara för att vara på den säkra sidan skriver jag ut det i alla fall hehe.

Jack Macfarland i mitt hjärta

Idag på lunchen kom vi att prata om Will & Grace och Jack Macfarland. Usch vad jag saknar honom. Thank God for Youtube.

Brudexperimentet dag tre

Brudexperimentet.
Dag tre.

Idag har jag faktiskt inga reflektioner över experimentet. Det känns som att jag har levt som vanligt.
Analys: jag lever ett omedvetet feministiskt liv. Eller. Jag är en rätt medveten feminist. Men det verkar som att jag också omedvetet väljer främst brudar framför killar när det kommer till artiklar jag läser i dagstidningen till exempel.

På mitt arbete har ju experimentet redan havererat och under dagens långa sändning var det inte många sketcher som innehöll kvinnor. Att ha killgästen Kjell Eriksson som gäst var såklart mycket trevligt men en katastrof sett ur experimentets vinkel. Men jag och Matilda kanske väger upp lite? Jag tror det. Vi är en redaktion med noll killar.
En intressant iakttagelse är att min chef är väldigt intresserad av experimentet. Varje morgon har vi har korta givande samtal om det. Och om jämställdhet. Han är en mycket bra chef.

Som en bonus, som inte alls hade med experimentveckan att göra, så åt jag lunch med ett gäng härliga kvinnor. Det var min förra kollega Ann-Sofie som bjudit in till en all girls champagnelunch för att fira hennes 30-årsdag. Urtrevligt!

TV är fortfarande ett problem. Igår tittade jag på killprogrammet Mästarnas Mästare. Fan vad mycket snubbar det är som jobbar med teve asså. Där kan man verkligen fråga sig var brudarna är.

Samtidigt på Östermalm

Idag blir det ingen matlåda i Sveriges Radios lunchrum. Idag firar jag
en fin 30-åring med fabby lunch! Så här borde alla dagar vara.

Samtidigt i Vasastan

Samtidigt i Vasastan är det bröllopsyra!
Jag som ältat i typ två år att jag så gärna vill gå på bröllop fick finfin utdelning med posten idag. Nu jävlar blire kärlek för
hela slanten!

Utvärdering Haga Slott

Nu finns en resebeskrivning och recension av Haga Slott i Lyxapans blogg.
http://lyxapan.blogspot.com/2010/03/haga-slott-2010-03-0607.html

Brudexperimentet dag två

Brudexperimentet.
Dag två.
Idag har jag gillat mitt experiment ganska mycket. Det har känts fint att ha något eget att pyssla lite med så där vid sidan av jobb och make.

När det kommer till DN i morse fick jag inte många nyheter till livs. Jag vet inget om vad Göran Rosenberg tycker om behovet av rättvisa (ledare), inte heller whats up i Ryssland (huvudnyhet) eller om hur dyrare luncher är en hälsorisk. Det var de tre artiklar som jag skulle ha läst en vanlig dag. Men nu är det här ju inte en vanlig dag, eller vecka, så jag låter bli.

Här är rubrikerna (artiklarna) som jag kunde läsa:

1. Hemtjänst: Avgiftsregler håller äldre på alerten
2. F-kassan gör fel med var 20:e krona
3. Avliden i Afghanistan begravdes
4. Kommuner brister – erbjuder inte fritids
5. Barn drabbades värst i blodbadet i Nigeria
6. ”Gräddfil” för kvinnor utlöste tumult i Indien
7. Många trotsade våldet – nu räknas Iraks röster (bildsatt med en grupp kvinnliga valarbetare)
8. Högt pris både för slappa killar och duktiga tjejer (Insidan)
9. Stjärnan söker lugnet (Familj)

Någon fler än jag som ser en röd tråd? Det verkar som att kvinnor skriver om kvinnor, eller om frågor som rör kvinnor (även om fritids, jämställdhet och familj ju rimligen även borde engagera män). Skribenterna har inte blivit män i kvinnojournalistkroppar. Tittar jag på övriga rubriker så … ja, män skriver mycket om män.

Här är de rubriker jag inte kunde läsa (artiklarna alltså):

1. Behovet av rättvisa (ledare)
2. Kollektivtrafik: Inget systemskifte.
3. ”Ryssland är inte pålitligt” (känns lite oroväckande att inte få läsa den med tanke på att vi snart ska dit)
4. Carl Bildt – ministern som kom in från kylan
5. Dyrare lunch en hälsorisk
6. ”Många har infört bufféer – sånt kostar”
7. Polisaspirant friad för trafikbrott
8. Danderyd satsar på fritidshem
9. Han jagar sanningen om sin bror
10. Nära 60 dödades i jordskalv
11. Tories vill lära skolbarn brittisk stolthet
12. Hans livsverk rann ut

Jag klarar mig rätt bra utan att läsa mansjournalister i både morgontidning och kvällspress känner jag. Tidningarna är inte något problem under experimentet.
Tidningar: ett poäng.

På mitt arbete har experimentet havererat totalt. Idag spelade vi sketcher av och med män. Och imorgon har vi en man som gäst i studion.
Arbete: noll poäng. Eller nåt (vet inte riktigt vad det här är för poängräkning som dykt upp).

När det kommer till bokläsande njuter jag fortfarande av Hanna Hellquists bok Karlstad Zoologiska.
Böcker: Ett poäng.

Svåraste nöten är TV. Tror jag. Återkommer om det där med TV och brudar. Och jag tar tacksamt emot hjälp hur jag ska argumentera för att få titta på Mästarnas mästare ikväll, På spåret på fredag, och Melodifestivalen på lördag.

Rapport från lunchrummet tisdag

- Så tar vi oss åter igen till Sveriges Radios lunchrum där vi har Lyxapan på plats. Hallå!
- Tjena tjena!
- Vad har du snappat upp för samtalsämnen idag?
- Till att börja med pratade vi om Melodifestivalen. Hur kommer det att gå? Kommer Annika Lantz dotter få rätt när hon hoppas på att Erik Saade eller Timoteij ska vinna?
- Mycket spännande det där.
- Ja, runt bordet lades det också en del fokus på att alla tjejer i finalen ser i princip likadana ut. Det noterades också att två av kvinnorna runt lunchbordet hade den exakta smutsblonda nyans som varit norm i Melo 2010.
- Ledde den upptäckten till något?
- Ja, det smiddes lösa planer på att dom två tillsammans med ytterligare en tjej runt bordet skulle bilda ett band och delta nästa år.
- Kan du berätta mer om det initiativet.
- Ja, det skulle bli något slags flöjtbaserat band då det visat sig att flera runt bordet var flöjtfetischister. Det pratades om blockflöjt, silverflöjt, tvärflöjt, panflöjt ... kazoo.
- Kazoo?
- Vi lämnar det där och går vidare till ett annat ämne som bollades upp. Nämligen Laila Bagge och Niclas Wahlgrens bröllop.
- Idag igen alltså!
- Ja, man kan lätt tro att makarna Bagge-Wahlgren är något av det viktigaste som finns i Sveriges Radios lunchrum. Och så kanske det är.
- Vad gällde det idag då?
- Idag samtalades det framför allt om vigselringarna, och om huruvida det stämde att Laila fått ringarna gratis mot att hon skulle visa upp dom i Expressen.
- Aha. Det som Alex Schulman skrivit om i sin blogg.
- Precis. Och det pratades också lite om det här att makarna sålde bilderna och videor från sitt bröllop för femtio tusen kronor.
- Hur togs den informationen emot i lunchrummet?
- "Det var inte mycket pengar" var en av kommentarerna.
- Hinner vi med ett sista ämne?
- Visst. En av lunchätarna frågade om det var okej för honom att bli vän med Fi på Facebook.
- Feministiskt initiativ?
- Ja.
- Aha, ja, det kan ju vara känsligt för journalister.
- Visst. Det ledde till en mycket intressant diskussion om privat och offentligt och hur Facebook blivit en slags modern åsiktsregistrering.
- Hur tänker ni där?
- Jo, att arbetsgivare och andra redaktioner kan gå in och kolla hur enskilda journalister står i vissa frågor.
- Intressant fråga.
- Som samhällsjournalist ska man ju stå fri från politiska initiativ och partier. Men samtidigt måste man ju som människa få engagera sig i frågor på sin fritid. Och det är på den punkten som Facebook skapat en mycket spännande gråzon.
- Det känns som att vi inte sett slutet på den frågan.
- Nej, vi får nog skäl att återkomma till den.
- Tack för dom här tre tipsen på samtalsämnen, Lyxapan.
- Tack själv.
- Så går vi vidare till våra utrikesnyheter.

Brudexperimentet dag ett

Brudexperimentet.
Dag ett.
Under dagen har jag pendlat mellan att tycka att det här experimentet är helt meningslöst till ganska idiotiskt. Målet med experimentet var väl inte helt tydligt. Det är min analys så här i efterhand. Och jag har inget direkt mål formulerat nu heller.
Men skit i det. Jag har faktiskt kommit fram till några intressanta saker.

Under dagen har jag bara missat en enda sak på grund av kön. Jag ville gärna läsa Fredrik Virtanens sida i Aftonbladet idag. För jag gillar honom. Men eftersom han är en killjournalist så får jag vänta med det.

Det stora pluset under dagen är att jag tvingades lägga Kalle Linds (manlig författare) bok åt sidan till förmån för Hanna Hellquists bok Karlstad Zoologiska. Jag började läsa på bussen hem. Och. I love!
You win some, you lose some. Och i det här fallet. Jag = vinnare!
--> Jag ska nog fortsätta med det här experimentet. I alla fall ett litet tag till.

Rapport från lunchrummet måndag

- Och så har vi med oss Lyxapan, direkt från lunchrummet på Sveriges Radio. Hallå Lyxapan!
- Hallå, hallå!
- Ja du brukar ju vara med oss och tipsa om tre samtalsämnen som du snappat upp i lunchrummet och som vi sen kan använda om det känns lite tyst i fikarummet under eftermiddagen.
- Stämmer.
- Vad har du för ämnen idag?
- Vi började med Laila och Niclas bröllop ...
- Det är säkert ett hett samtalsämne i många lunchrum.
- Visst. Det finns ju mycket att prata om. Familjedramat. Lailas klänning, som enligt en vid bordet gav associationen till Rednex.
- Mycket där.
- Sen pratade vi också om fruktsallad.
- Fruktsallad?
- Ja, det är ju nyttigt.
- ...
- Samtalsämnen måste inte alltid vara så spännande för att ge bra stämning i ett lunchrum eller under en eftermiddagsfika. Testa att bolla upp det här ämnet!
- ...
- Hum. Sista ämnet jag kan tipsa om är vilka kändisar som liknar golden retrievers.
- Spännande. Hade ni några förslag?
- Ja, Daniel Westling har liknats vid en och nu är det tidigare nämnda Niclas Wahlgren som också ska vara blivit klassificerad som en sådan. Enligt vissa.
- O-kej. Då tackar jag för den rapporten.
- Tack själv.

Brudexperimentet problem ett

Jag har redan stött på problem.
Mitt jobb går ut på att klippa ut gamla sketcher från alla de humorprogram som gått i P3. Dessa ska sedan spelas upp Humorhimlen som jag ju är producent för.
Problemets art ser ut så här: det finns inte så jädra många sketcher som innehåller kvinnor. Humor har tydligen varit en manlig domän även i P3.
Så funkar det!, Hej Domstol, Hassan, dom första åren med MNK ... allihopa är fantastiska humorprogram. Men sett ur min mission att hitta brudarna så är det dystert.
Det är ju tur att Roll on fanns. Och Hallongrotta och Kyss min plysch. Jaha, ni känner inte till dom två sistnämnda programmen? Det beror nog på att dom bara var en del i P3:s Humorverkstad, och endast sändes i tio respektive fem program.
Dagens program blir all girls ... nästan. En kille får vara med i första klippet från Pang Prego: Jesper Rönndahl ihop med Liv Strömquist. Sen blir det Roll on. Och en sketch från Clownen luktar bensin med Malin Cederbladh.
Ironiskt nog är klippet från Roll on ett med karaktären Rolle ... där Klara Zimmergren spelar man. Och klippet från Clownen luktar bensin handlar om att män är som jordgubbar. Alltid dessa män.

Brudexperimentet

I DN:s söndagsbilaga igår skrev en man en krönika om hur det var att fira internationella kvinnodagen i Moskva. Han heter Erik Ohlsson och har bott och jobbat i Ryssland. Där ska männen uppvakta kvinnorna med blommor och choklad den här dagen. De ska också ta hand om hushållssysslorna så att de ryska kvinnorna ska få känna sig riktigt hyllade. Så skrev han igår, Erik Ohlsson.

Den här krönikan retade mig. Jättemycket retade den mig. Jag orkar inte gå in på det provocerande/sorgliga i att den internationella kvinnodagen kom att handla om att hålla upp dörren, köpa blommor och behandla tjejer som riktiga ladies under en dag i den här krönikan. Istället fokuserar jag framåt och tillåter mig att bli försiktigt positiv.

För det som är bra med saker som retar en är ju att man börjar tänka. Och får man dessutom tänka tankar fullt ut så kan det leda till nya spännande saker. Ty den här krönikan, som kändes som att den var skriven av ytterligare en gubbstrutt, blev den där sista kistspiken som fick det rågade måttet att rinna över.

Missförstå mig inte. Jag vill gärna ha blommor och choklad varje dag. Men inte just idag. Den här dagen vill jag inte läsa om hur män hanterar detta med en internationell kvinnodag. Den här dagen vill jag inte åka gratis på bussen - utan ha pengar så att jag kan betala min biljett själv. Jag vill inte bli gratulerad och firad. Jag vill ha jobb som är bra betalt. Jag vill ha kunna göra det jag vill, när jag vill.

Så här. Jag är så in i själen less på att vara en minoritet i alla möjliga sammanhang. Jag brukar nämligen allt som oftast räkna namn. Killnamn och tjejnamn (en liten avstickare här bara: i Word - som jag skriver detta i - finns inte ordet killnamn). Jag räknar namn för jag tycker att det är viktigt med rättvisa. Och allt som oftast är det en underrepresentation av tjejnamn (ett ord som lustigt nog finns i Word).

Låt mig ta några exempel från det senaste: genomgången i senaste branschtidningen Journalisten över de stora mediecheferna innehöll ju föga förvånande mest killnamn. Och artiklarna i min morgontidning tycks oftare vara skrivna av män än av kvinnor ... hur nu det kan komma sig? Och antalet deltagare i Vasaloppet verkade också vara främst män … som intervjuades av andra män.

Men så. Inspirerad av Rättviseförmedlingen tänker jag göra ett experiment.




Under den kommande veckan med start idag på internationella kvinnodagen ska jag enbart läsa artiklar skrivna av kvinnor, läsa böcker av kvinnliga författare, titta på film och teve som är gjorda av kvinnor.

I de fall då jag hänger mig åt killmedia måste detta redovisas i denna blogg.

Experimentet börjar nu. Ih!

Samtidigt på Haga slott

Samtidigt på Haga Slott är det dags för middag.
Jag kom ihåg kuvertväskan från Dior, pärlörhängena och kråsblusen. Men det var ju det där med skorna. Dom glömde jag. Känns toppen.

Hur har veckan varit? Vecka 9

- Hur har veckan varit?
- Bra, tack!
- Oj, vad har hänt med din röst?
- Jag är lite hes för jag pratade så mycket igår. Och drack öl.
- Öl och prat. Det låter som en fredagskväll det.
- Jupps.
- Vad gjorde du?
- Vi hade en P3-dag igår, då alla från hela P3 kom till Stockholm och vi pratade och nätverkade och work-shoppade och hade allmänt väldigt trevligt.
- Och du pratade en massa?
- Nja, alltså inte först. Men på kvällen ...
- Då lossnade det?
- Ja, usch.
- Usch?
- Ja, men du vet. Jag känner att jag kanske pratade lite för mycket. Gav ingen annan en chans.
- Hörredu. Det där låter som vanlig bakisångest det där.
- Kanske det.
- Du var säkert lovely som vanligt.
- Vi kan väl säga det?
- Ja, skit i det där. Berätta istället hur dagen och kvällen var!
- Jo, på eftermiddagen producerade jag den sändning som man kunde höra i P3 igår mellan fyra och sex. Jag hade så sjukt kul! Och fick träffa alla härliga kollegor.
- Ja just det ja! Hur gick det med Kaj Kindvall?
- Jo, jag attackerade honom lite. Så klart. Liksom hoppade på honom med min kärlek. Han såg lite förskräckt, men också lite glad ut.
- Haha.
- Men du vet. Jag kan ju inte hålla sånt inuti mig.
- Jag vet det. Mer då?
- Alla var där i princip. Det var så otroligt roligt att träffa alla. Massor av gamla kollegor. Det var en kramfest utan dess like.
- Kramfest. Då trivdes väl du?
- Ja! Jag älskar kramar.
- Och kvällen? Var det några skandaler?
- Alltså, jag var så sjukt trött efter sändningen så jag gick till festen, hällde i mig tre öl, åt lite för mycket eftersom det var buffé och jag ju har det här jävla hundbeteendet du vet, pratade ihjäl Per Juhlin som är med i Cirkus Kiev, fick mitt finger slickat av Hanna Hellquist på Morgonpasset, försökte sjunga Britney på karaoken, och gick hem.
- Oj, intensiv kväll!
- Tell me about it.
- Men du. "Fingret slickat" fastnade jag för.
- Haha. Det var lite konstigt. Men roligt. Hon så gärna ville prova min vigselring förstår du. Och fick inte loss den ...
- Så hon använde slick-knepet?
- Ja, haha. Efteråt bad hon om ursäkt och sa att hon blir lite gränslös när hon är full.
- Haha.
- Jag sa att jag älskade det. Och det gjorde jag! Hon är fab!
- Har du hunnit med något annat den här veckan?
- Jaaa du ... jo! Jag har ju sett Alice i underlandet!
- Var den bra?
- O ja, mycket sevärd! Feministisk, vilket jag inte fattat förut. Med en stark tjej som är hjältinna.
- Den ska jag försöka se i helgen.
- Gör det! Du kommer inte ångra dig.
- Och hur gick det med Lady Gaga? Det var ju biljettsläpp igår?
- Jag fick biljetter!
- Grattis. Det unnar jag dig verkligen.
- Tack, tack! Vill du med?
- Tack, men nej tack.
- Du är inte så förtjust i henne va?
- Hum. Nej.
- Vet du - jag känner sån kärlek till henne att det räcker för oss båda.
- Bra. You've got it covered.
- I've got it covered. Totally.

Just nu: Melodikrysset

Jag älskar Melodikrysset! Varje lördag kryper jag ihop framför datorn, fortfarande i pyjamas med raggsockor på fötterna, och löser krysset. Ja, man är ju modern och löser krysset digitalt nu för tiden.
Det här kära P4-programmet väcker barndomsminnen. Jag tänker på hur jag och mamma och mormor brukade lösa krysset tillsammans. Då löste vi det alltid med penna i den kryssplan som publicerats i antingen VF om vi var hemma i Västerbotten, eller ÖA om vi var hos mormor i Ångermanland. Mormor bidrog nog i ärlighetens namn inte så mycket för hon hörde ju aldrig vad som sades på radion men hon finns ändå med i det här minnet av någon anledning.
I alla fall. Så sitter jag nu för tiden framför datorn och får göra två av de saker jag gillar mest: lösa det som bäst kan beskrivas med det lite käcka ordet "klurigheter" (tänk: På spåret, soduku, nöjeskryss, Jeopardy) och tillåter mig att bli nostalgisk på gränsen till sentimental.
Och idag får jag uppleva allt detta ännu starkare. För bredvid mig idag sitter min mamma. Och vi löser krysset tillsammans. Och vi bidrar båda två. Jag kan Nelly Furtado och hon kan ett kryssord från en låt om en krinolin. Och jag myser. Och jag njuter. Och allt blir så fint och så stort att jag nästan tippar över kanten och får bita mig i läppen för att inte börja gråta.
Fan. Radio alltså. Och mamma.

gaga for Gaga

Gissa var jag kommer att vara imorgon klockan nio?

Rapport från lunchrummet torsdag

- Och så har vi äntligen fått kontakt med Lyxapan för en rapport från lunchrummet på Sveriges Radio. Hallå Lyxapan!
- Hallå, hallå!
- Har du snappat upp några förslag på vad vi kan prata om runt middagsbordet ikväll?
- Ja, visst har jag det. Till att börja med: vems sida ska vi stå på - Laila Bagge och Niclas Wahlgrens eller hela klanen Wahlgrens?
- Ja, det är det här bröllopsstrulet som det stått en del om i kvällstidningarna som alltså hamnat på lunchrummets agenda idag?
- Det stämmer. Det är ju alltså på det viset att Laila och Niclas ska gifta sig i helgen och vare sig Niclas syster Pernilla, hans bror Linus eller far Hans kommer till bröllopet. Och frågan som ställdes under lunchen var: vilken sida ska man ta ställning för? Är det det blivande brudparet som är hänsynslösa till släktens bokade teaterföreställningar och uppträdande i Melodifestivalen? Eller är det familjen som helt enkelt är omdömeslösa i sin prioritering?
- En delikat fråga.
- Verkligen. Det är också en familjehistoria med många frågetecken. Visste till exempel Laila och Niclas att Pernilla skulle vara med i Melodifestivalen när de skickade ut inbjudningarna? Och har inte Linus och Hans några stand-ins till sina föreställningar? Eller ligger det ett förakt för sonens/broderns val av fru bakom beslutet att så många i familjen inte kommer?
- Intressant.
- Visst är det? Ett annat bra samtalsämne under lunchen gällde den så kallade icke-debatt som SVT:s program Debatt bollade upp i tisdags.
- Ja, vad var det den handlade om?
- Om Melodifestivalen har blivit dålig.
- Oj, det var en vid fråga.
- Ja, det var ingen runt lunchbordet som riktigt förstod hur Debatt-redaktionen tänkte när de valde denna debatt. Hade de idétorsk? Eller var de tvingade att ta upp Melodifestivalen?
- Ett ämne som ställer många frågor.
- Verkligen.
- Har du ett tredje ämne?
- Tyvärr var jag tvungen att lämna lunchrummet efter frågorna om Debatt, så jag missade den intressanta diskussionen om hur det kommer sig att Gustav Gelin får ligga så mycket.
- Den som åsyftas är frilansjournalisten och indiekillen Gustav Gelin?
- Stämmer.
- Ja, varför får han ligga så mycket?
- Jag vet inte. Jag var ju inte med under diskussionen.
- Jaha.
- Ett annat hett ämne jag missade, men som jag kanske kan lämna över till middagsbordet är vem av Kleerup, Håkan Helltröm och Ola Salo som har hånglat och legat med flest ... samt vilka två kända svenska män som är buksvågrar eftersom båda två legat med Ebba von Sydow.
- Nu vinkar min producent här att jag måste gå vidare i programmet Lyxapan.
- Okej.
- Tack Lyxapan.
- Tack själv.

Plus och minus med Mästarnas mästare

Ett av mina favoritprogram på teve är Mästarnas mästare. Den lycka jag kände idag när programmet åter var i tablån var ren och sann och stor. Bye bye OS - hej MM!

Det jag gillar mest med programmet är den där sekvensen när de sitter tillsammans i soffan och tittar på en av atleternas karriär. Dom stunderna är så gripande och pampiga så som bara idrottsprestationer kan vara. Idag började jag nästan grina när Stefan Holms alla hopp och medaljer och år som ledande idrottsman flimrade förbi i rutan. Eller vad då idag, så är det ju varje vecka.

Nej, nu lurades jag. Det jag gillar mest med programmet är Louise Karlsson. Vilken kvinna! Hon är så sjukt cool och fokuserad men ändå varm på något vis. Jag hade inte så bra koll på henne innan måste jag erkänna. Nu kan jag knappt vänta på att "hennes" program ska komma.

Men idag kände jag att det här håller på att gå överstyr. Och det är inte Patrik Sjöbergs dryga attityd jag pratar om. Inte heller det lite sunkiga i att Sjöberg och Brolin alltid sitter med var sitt glas vin när gruppen är samlad. Jag pratar inte heller om det komiska i att Brolin låg vid poolen och tryckte i sig choklad och läsk. Eller det skämskudde-piniga i att killarna ska hålla på och lyfta varandra hela tiden.

Det är den här solbrännan som har barkat iväg. Louise Karlssons - min kära Louise Karlssons - ansikte håller på att tappa konturerna. Det är bara jättebrunt. Alltså jätte jätte jätte brunt. När hon i kvällens avsnitt stod i den där gröna tröjan så kände jag bara ... ja, vad var det jag kände?

Först var det nog bara ett "herregud" och ett skak på huvudet. Sen kom den. Avundsjukan. Inte på att vara så där överdrivet knasbrun. Men att få vara i solen. Lukta sol om armarna. Bli varm på magen av solen. Bli helt trött av att det är varmt och fuktigt. Jag har nog aldrig varit mer redo för sommar än nu. Men. Det är ju ett tag kvar.

Så. Medan jag väntar får jag väl titta på Mästarnas mästare. Och gråta över idrottsliga prestationer, och över det faktum att det fortfarande är fyra månader kvar tills magen får bli värmd av solen.

Filmtips: Alice i underlandet

Jag var på en förhandsvisning av Alice i underlandet nu i afton. Här kommer en uppmaning: Se den.
Det råder helt klart ett underskott av filmer där tjejer är hjältinnor, inte drömmer om att få gifta sig och ändå har fabby kläder. Så. Se den.