Gott nytt år! + bästa nyårslåten!

Festblåsan och raggsockorna är nedpackade så nu åker jag och maken till Gotland för att fira nyår med min bästa väninna Katarina Wennstam och hennes familj i deras hus. Jag lämnar bloggen till nästa år med världens kanske bästa nyårssång, framförd av The Girl With the Honey-Coated Voice Nancy Wilson. Lyckas ni komma över den i Rufus Wainwrights version så är den också värd att dö lite för.
Gott nytt år!

Just Jack!

Ibland saknar jag Jack McFarland så mycket att it hurts.

Ramen Ki-Mama

Så här i mellandagarna åt jag och maken en sen lunch på hypade och Gulddraken-belönade Ramen Ki-Mama. Vi blev verkligen inte besvikna. Herre Gud så gott!
Vi åt båda två Wantan Men: nudlar i sojabuljong med fläskfärs- och räkdumplings. Medan jag åt längtade jag redan till nästa besök.
Hemsida: http://kimamma.se/

Det här med ... Anal-E

Min käre vän och tidigare kollega Daniel Breitholtz brukade alltid reta mig för att jag är som Monica i teveserien Vänner. Du vet, hon i gänget med starkt kontrollbehov, som var överdrivet noggrann och lätt hysterisk när det kom till ordning och reda. Ja, hon som var fett anal helt enkelt.

Och det är ju inte för inte som jag fått smeknamnet Anal-E. Obs, ska uttalas amerikanskt, annars blir det för buskis.

Till exempel ... har jag en mapp med samtliga körscheman från Äntligen helg – komplett med handskrivna tidskoder för varje prata: ”Ingång 2, timme 1: 3.07”. Till vilken nytta skrev jag varje vecka ner exakt, på sekunden, hur lång varje prata blev? Jag har ingen aning. Men det var en tillfredställande känsla att skriva dem.

Jag har också en liten anteckningsbok med uträkningar vad varje resa som jag och maken gjort har kostat. Med kolumnerna Resa (flyg, tåg) / Boende / Shopping. Vad jag ska med dessa uträkningar till vet jag inte heller. Men jag myser i varje cell av min kropp när jag bläddrar i den (plus får lite ångest när jag ser vilka summor vi bränt på shopping).

Dessutom har jag ett anteckningsblock i storleken av ett A4 med titeln: ”Julblocket – för att hålla ordning på julstöket” där jag varje år redovisar vem jag skickat julkort till, vad jag köpt – och fått – i julklapp, vilken mat vi hade på julbordet samt en kortfattad dagbok över julbestyren.

Anal var ordet.

Men kronan på mitt anala verk är ändå den månatliga ekonomidagen. När räkningarna betalas, kvitton klistras upp på vita ark och skickas till revisorn, när pengar flyttas över till sparkonton och kuvertet med matpengar fylls på. Då, mina vänner, är det fest hos Anal-E. De dagarna skiter jag i att Monica inte var en helt härlig karaktär i Vänner (och den som man minst ville vara). Nej, de dagarna är jag oövervinnerlig. Då är jag kung i mitt ordningsamma anala rike.

Vem är jag?

Mina tre senaste surfningar:
1. Förklaringar av dom olika träningspassen på Friskis och Svettis. Här.
2. Ebba von Sydows auktion på Tradera. Här.
3. Hotell i Sundsvall. Här.
Jag är en mycket underlig person.

Dagens stora diskussion part deux

Den stora frågan var alltså: ska vi åka till mormor idag eller imorgon?
Svaret är nu klart.
Vi åker imorgon! Jag repeterar: Vi åker imorgon!

Analys: Nyhetsmorgon Söndag

Jag har alltid trott - och sagt - att jag gillar Nyhetsmorgon Söndag med Tilde. Det gör jag inte. Det inser jag nu när jag tittat på ett helt program.
Jag befinner mig mitt i målgruppen för Nyhetsmorgon Söndag. De har också egentligen alla komponenter som behövs för att göra ett helgprogram Right Up My Alley: en trivsam programledare, intressanta gäster i studion, lite mode, resurser att ha både reportage och en actionreporter ute live.
Men. Det är som att de nöjt sig med det. Att de har bra förutsättningar. Tillåt mig analysera:
Intervjun med Gustaf Skarsgård var platt med frågor av typen om det är stor skillnad mellan att göra film i Sverige och i Hollywood. Herre Gud! Vad tror du själv?
Den trivsamma programledaren skrattar åt sina egna skämt om den manliga modellen i modesektionen”Jag kallade honom karl! Hur gammal är jag? Haha”. Jätteroligt. Verkligen. Hon hoppas också på världsfred inför nästa år. Det är hon ju heeelt ensam om. Vilken icke-önskan.
Hela modesektionen känns krystad. Regeln är enkel: om programledaren inte tror på inslaget ska man inte ha det. Tilde gör ett nummer av att hon är helt ointresserad av mode. Det gör den stackars stylistens jobb väldigt svårt. Hon måste liksom övertyga Tilde hela tiden. Och det blir plågsamt för oss som tittar. Det känns dessutom falskt när Tilde raljerar över priser, som idag när hon tyckte att det var dyrt med en nyårsklänning för 600-700 kronor. Jag har visserligen bara varit på en fest med Tilde, men då hade hon på sig en klänning från Betsey Johnson. Klänningar därifrån ligger på runt tre-fyra tusen kronor.
Det är alltid kul med en actionreporter – en typ som är ”ute på stan” och ”visar dom vanliga människorna” – men vad fan gjorde Lennart Modig ute i ett skidspår? Och vem bryr sig om barnskidor ska ha bra bindning eller inte? När man tittar på teve menar jag. Plus att det där med barnbindningarna är ett så kallat icke-argument: för vem fasen köper skidor med dåliga bindningar till sitt barn?
Bäst var Lasse Bengtssons utmärkta intervju med Roxette. Och han tillhör ju egentligen lördagarna.
Så. Då har jag gnällt klart för idag.
Kanske.

<-- Tilde i Betsey Johnson på premiären av Sex and the City.

Tragik i kubuk nästan

Varje år runt jul har jag fått det ärofyllda (och helt självpåtagna) uppdraget att välja ut ett gäng filmer som vi i familjen ska titta på. Nu när vi äntligen alla är samlade liksom. Målet är att vi ska titta på kvalitetsfilm och komma varandra lite närmare.
Årets tema ser - så här i efterhand - ut som en tanke. Men det var det inte! Jag lovar.
Film 1: The Great Gatsby
Film 2: China Town
Film 3: Moulin Rouge
Röd tråd --- obs spoilervarning --- alla slutar på samma sätt. Dvs lite olyckligt, ja, det vet ju alla som sett någon av rullarna ovan.
Min mamma som älskar lyckliga slut har tittat på mig med bekymmer i blicken i två dagar nu.

Dagens stora diskussion

Hemma hos mamma och pappa vid frukostbordet diskuteras endast de största frågorna. Idag: ska vi åka till mormor idag eller imorgon?
Oh, the drama!

Saker jag lärt mig av att läsa Världens lyckligaste folk

Saker jag har lärt mig av att läsa Världens lyckligaste folk av Lena Sundström:
1. Danskarna dricker 2 biljoner flaskor öl varje år.
2. Att "Tommy" som jobbade som truckförare på Tuborg fick 25 öl per dag när han jobbade där: "Vi hade en behållare på trucken, där flaskan stod. Och den var aldrig tom"
3. Att den tyska byn Dachau som för evigt är förknippad med koncentrationslägret Dachau försökte tvätta bort den stämpeln genom att först bygga en nöjespark och sedan starta en rödbetsfestival. Jeez!
4. Att en kvinna på dansk radio sa att "alle danske börn måste spisa kalalkött her i Danmark".
5. Att turismen i Danmark minskat med 2 procent, samtidigt som den steg med 23 procent i Europa. Förklaringen från Lars Thykier som är vd för Danmarks resebyråförening är att "ovasett om du är den prydligaste, mest välbärgade person från Indien så betraktas du som en immigrationsrisk."
6. Att det finns visitationszoner i Köpenhamn där polisen kan visitera vem de vill utan anledning.
7. Att Anders Fogh Rasmussen bjöd på en jättelik wienerbrödstårta i formen av en cowboyhatt när Bush mellanlandade i Danmark på väg till G8-mötet.

Detta är alltså saker jag har lärt mig av att läsa Världens lyckligaste folk ... och jag är bara på sidan 31.
Fin är hon också. ↑

Boktips: Världens lyckligaste folk

Ibland kommer man över böcker som är så fruktansvärt bra att man inte riktigt vet hur man ska bära sig åt för att läsa den snabbt nog. Jag har alltid sett det som den finaste betyg man kan ge en bok: "Den var så bra att jag sträckläste den på en dag".
Men. Så fick jag Lena Sundströms bok Världens lyckligaste folk i julklapp.
Och den är så bra att jag måste stanna till lite då och då och kontemplera över innehållet. Den är så bra att jag ropar till min familj att de måste komma så att jag kan få läsa stycken högt ur den. Den är så bra att jag långsamt läser den. Ett. Ord. I. Taget. Som att jag är rädd för att missa en endaste formulering.
Medan jag läser den känner jag hur förväntningarna på nästa sida bara växer. Och hittills har den verkligen inte gjort mig besviken.
Världens lyckligaste folk är banne mig så bra att den skapat en ny måttenhet för hur bra en bok kan vara.
Köp den här!

Nyhetsläget här i norr

Nyhetsläget according to Västerbottens Folkblad:

Erika kan berika: Julgranskropp

Sedan jag kom till mamma och pappa har jag ätit två julbord, två kastruller med dopp i gryta, fem kilo godis, två fat med bullar och kakor.

Det undermedvetna målet är tydligt: jag ska addera ”julgranskropp” till de två tidigare epiteten som beskrivit min kropp – muffinstop och poprygg.

1. Julgranskropp - En kropp med mycket hull från midjan och neråt.

2. Muffinstop - Underhudscharmen som man har runt midjan pressas uppåt av tighta byxor. Utan tröja ser mage och sadelväskor ut som en välfylld muffin. Med tröja ser det mer ut som att en boaorm ligger och kramas strax ovan byxlinningen.

3. Poprygg – Syns på de som bär trendiga men lite för tajta jeans. Ryggvalkarna pressas då uppåt och man får en så kallad poprygg.

Orden som - alltför träffsäkert - beskriver min tragiska fysik kommer från den utmärkta Språktidningen.

Julafton: The Christmas Song

Ja, på grund av diverse prestationsångestframkallande julsångssurfande ... så får det bli så här. Med två timmar till godo utser jag Nat King Coles The Christmas Song till den bästa jullåten. Jaha. Så var det bestämt.
Och idag är det trehundrasextiofem dagar kvar till julafton.

1. Mariah Carey All I Want For Christmas Is You

Bara en dag kvar till julafton och äntligen är jag ikapp min egen nedräkning.
Analys: jag är bra på att dra igång saker. Har inte så svårt att fullfölja som att göra det systematiskt. Men imorgon kommer den bästa jullåten. Jag är grym på avslut.

2. (fast 1 men 2) The Darkness - Christmas Time (Don't Let The Bells End)

Tittar på videon och undrar "what happened to you guys?"

3. (fast 1 men ja 3) Maybe this christmas

Det här är min absoluta favorit julsång. Originalet är gjort av Ron Sexsmith och så bra att man dör lite.
Förra året när jag bokade in artister till Äntligen morgon för att sprida julstämning i december valde Sarah Dawn Finer att göra den här låten. Det är bland det finaste jag varit med om i hela mitt liv.
När jag letade efter Rons och Sarahs versioner på Youtube så hittade jag denna - gjord av min kära Cissi Wallin. Alla goda ting är tre. Så även denna låt tydligen.

Peeeppeeeennn!!!

Jag! Orkar! Inte! Exclamation Point!

ps. ja, jag har redan börjat tulla på uppesittarkvällens ädlare drycker hehe *I heart café culture*

4. (fast 2 fast 4) Dagens jullåt: Baby, It's Cold Outside Louis Jordan och Ella Fitzgerald

Jag älskar den här julsången. Bäst är versionen med Ray Charles och Betty Carter men den hittade jag tyvärr inte någonstans på Youtube. Men Ella går ju inte heller av för hackor.

5. (fast 2 fast 5) Dagens jullåt: Chris Rea

Inom det snaraste hoppar jag och maken in i bilen och åker upp till Västerbotten för att fira jul med mina föräldrar. Det brukar vi göra.
Varje år spelar jag den här låten när vi lämnar Stockholm. Och varje år blir jag fruktansvärt sentimental och fäller en tår när Chris väser fram de första raderna "I'm driving home for christmas / oh, I can't wait to see those faces". Trots att den är vansinnigt cheesy kan jag inte kontrollera mig. Jag kan SÅ relatera. Och jag noterar att Chris Reas "Driving Home for Christmas" är jullåtarnas motsvarighet till "Extreme Home Makeover". De har båda gråtgaranti.

Rocky Road = nya Alladin

Efter en högst ovetenskaplig undersökning av min Twitter- och Facebookfeed står det nu klart. Rocky Road är den nya Alladin. Alltså det där godiset som alla tvångsmässigt vill ha på julgodisbordet.
I kommentarerna finns tips från nöt-allergiker-Jenny (och geni-jag) hur man gör receptet för såna som hon.

Rocky fukking Road

Efter att ha läst om det här "rocky road" i min Twitterfeed några gånger var jag tvungen att själv göra godiset. Och He-rre-gud vad gott det är!

Här finns receptet.

Och här:
Ingredienser
600 g mörk kvalitetschoklad
2 påsar dumlekola
2 nävar mini marshmallows
3 dl salta jordnötter
1 dl skalade pistagenötter

Gör så här
1. Smält chokladen på låg värme i vattenbad (i en skål över kokande vatten).
2. Blanda samtliga ingredienser.
3. Fyll smeten i en plåt, cirka 3 cm tjock och låt stelna i kylskåp.
4. När kakan har stelnat, skär upp den i stänger.

Sista dagen på Mix Megapol

Idag jobbade jag sista arbetsdagen på Mix Megapol. Sista. Fifan vad sjukt. I nästan två år har jag klivit upp varje morgon och gått, cyklat, åkt bil till Gjörwellsgatan. Nu är det slut.
Sista artist jag bokade till showen var Melody Club. Och i morse spelade de "I don't belive in angels" live. Alltså den här.
Då kände jag: my work here is done.
Det är det verkligen.

Ich bin en Berliner

Jag har precis bokat vårens första resa! Till Berlin. I mars.
Jag och maken flyger tur och retur för fantastiska 2400 kronor.
Då har vi råd att bo på det riktigt flådiga Hotel Adlon Kempinski. Gud. Det är så lyxigt att jag får gåshud. Blodet blir till champagne i ådrorna när jag tänker på det. SÅ lyxigt är det.
Vi bor där visserligen bara en natt, och flyttar sedan till ett betydligt billigare alternativ. Men, ja, mina vänner. Det är väl att sätta guldkant det? Och det är exakt på det här viset som en riktig lyxapa jobbar.

Lyxapan har ätit julbord på Stallmästaregården

Årets andra - och egentligen enda riktiga - julbord inmundigades i kväll på Stallmästaregården. Jag och maken var tydligen så övertända på själva idén med att vi skulle gå ut och äta att vi var där en timme innan de ens hade öppnat. Den stackars personalen visste inte riktigt hur de skulle bära sig åt för att förklara för oss att vi var där för tidigt. Omöjligt sa vi och visade upp bokningsbekräftelsen som vi fått via sms. Moderna som vi är hade vi ju bokat via Internet.
Till sist sjönk budskapet in. Vi hade bokat ett bord i värdshuset. Fiasko. Men vi fick ett nytt bord. Till julbordet som alltså började om en timme.
Vad skulle vi göra fram tills dess? Sitta vid brasan om mysa? Nej, vi åkte hem. Tittade på ett avsnitt av 30 Rock. Åkte tillbaka. Vi är så sjukt effektiva ibland.
Julbordet var väl som julbord är. Mycket mat. Helt okej. Inget häpnadsväckande. Men alltigenom vällagat. Och miljön är ju trivsam. Stället känns väldigt "christmas" om man säger så. Särskilt nu när det ligger inbäddat i tre decimeter snö.
Lyxapan har bara lite problem med det där med måttlighet. Så jag mår fett dåligt nu. Men å andra sidan har magen nu tänjts ut till julmatsbonanzan som väntar hemma hos mamma om några dagar.
Jag är ett geni. Ett julmatsgeni.

Lyxapan har också druckit vin

Lyxapan har också druckit en halv flaska vin ikväll. Café Culture från det sydafrikanska vinhuset KWV. Ett "knasigt" vin enligt mina vinkunniga vänner. Man ska inte luras av etiketten som är något tacky (med en neonskylt. <---) Det är ett riktigt gott rött vin, mulligt och fylligt med toner av kaffebönor. Jag har druckit det förr till sushi och till oxfilé med ruccola, och ikväll till thaimat. Det funkar till allt. Ett riktigt universalvin alltså.
It's a keeper.
Den passar också utomordentligt bra till mitt Saab-sentimentala humör.

Det här med ... Saab

Jag känner mig riktigt ledsen över det här med Saab. Det är slutet på en era. Och slutet på allt som har med mitt billiv att göra. Nu tillåter jag mig att bli lite sentimental. Men hela mitt liv har jag åkt Saab.

Jag blev hämtad från BB i en gul Saab 99EMS. Just den bilen har jag inga minnen av men min pappa berättade när jag talade med honom tidigare idag att han och mamma köpte den fem dagar innan jag föddes. Den artonde april 1975.

Två år senare bytte de till en ärtgrön Saab 99GL. Den upplevde jag min barndom i. Jag kissade på pottan i bakluckan. Jag sov i den nedfällda kombin. Jag brukade krypa ihop på golvet bakom pappas säte och lyssna på hur hjulen dundrade mot asfalten. Jag hade självklart inget säkerhetsbälte - för sånt fanns inte i baksäten på den tiden. Det var i den Saaben som vi åkte hem med min lillebror från BB i - jag satt i baksätet med honom i en babylift och det var där jag såg när hans förtorkade snutt av navelsträngen lossnade.

1984 kom pappa hem med en ny ljusblåmetallic Saab 900i. Den hade fyra dörrar vilket kändes oerhört modernt. Jag var mallig och tyckte att vi hade den finaste bilen på kvarteret. När han och min bror var inne på den första servicen hade de sett vår gamla ärtgröna Saab trashad på skroten. Ett trauma som gjorde att min bror började gråta.

Den blåa Saaben med registreringsnummer LNZ 320 växte jag upp i. Det var i den som jag blev tonåring och hämtad i av pappa när jag varit inne i stan och festat eller gått på disco på Galaxen. Efter att jag flyttat hemifrån köpte pappa en ny Saab och min bror övningskörde i den.

"Den blå faran" blev så småningom min och min mans första bil. Vi körde ner den från Västerbotten och redan första natten i Stockholm fick den stackars norrlänningen uppleva sitt första inbrott. Det skulle tyvärr bli många fler under de två åren vi ägde den innan den till sist kvaddades av några pundare.

Jag och min man åkte till skroten i Västberga och tog farväl. Jag minns hur jag ringde min pappa för att fråga om han ville säga några sista ord. Det ville han. Så jag la telefonluren mot den lackskadade huven och på avstånd kunde jag höra hur min pappa tog ett lågmält farväl.

Efter Blå Faran köpte vi en beigemetallic Saab 900SE. Den körde min man hem från Skåne. Och förra året bytte vi upp oss till en Saab 93aero.
Nu blir det inga fler.
Och jag kommer aldrig känna mig riktigt hemma nåt mer.

6. Dagens jullåt: Melody Club med Anna Järvinen

Varje år kommer det några nya jullåtar. Den här är från Melody Club, som de gör med underbara Anna Järvinen, är året bästa. Den är fan spektakulärt bra!
Så nu sitter jag här - sex dagar innan jul - med tårar i ögonen och njuter.

Lyxapan åt julbord på Lux

Som lyxapa så är endast det bästa gott nog. Årets första julbord intogs därför idag på stjärnkrogen Lux. Det var en lunch då mina chefer och närmsta kollegor också skulle passa på och tacka av mig. Nästan alla kom. Det var fint.
Och maten var god. Lunchen höll bara på att spåra ur tre gånger. Första gången när en av mina kollegor blev överdrivet arg när han tänkte på en av våra andra kollegor. Andra gången var när samtalet gled in på flatsex och fastnade där lite för länge. Och lite för högljutt. Tredje gången när min kollega frågade om vår chef varit otrogen, eller i alla fall hade hånglat snett.
Men allt rätade på nåt mirakulöst sätt upp sig och maten var god och jag gick därifrån med en guldpåse från Systembolaget.

7. Dagens jullåt: Sara McLachlan I Heard The Bells on Christmas Day

Om EXAKT en vecka är det julafton!

Onsdag på The Office

Pratade lite med en kollega om julklappar under lunchen. I hans familj försöker de dra ner på julklappsköpen så de lottar varje år vem som var och en ska ge klappar till. Alltså, alla får klappar men man köper bara till en.
Han skulle köpa till sin svägerska. Alltså sin brors fru. Han hade hittills köpt: en parfym, en bok och ett set underkläder.
Det blev märkligt tyst vid lunchbordet. Uppenbarligen var det fler än jag som undrade hur hans och hans familjs relationer ser ut.
Bandnamnet är i alla fall klart: The in-law-swingers.

8. Dagens jullåt: John Legend

Nu är det exakt åtta dagar kvar till julafton.
Den här julsången hittade jag på en fantastisk jul-cd som jag köpte på Starbucks i New York för ganska precis två år sedan. Älsk!

Rövdoftardag

Jag bor ovanpå en Polsk delikatessbutik.
Fördel: det är som att ha ett extra skafferi. Ett som det visserligen kostar att hämta mat från men ändå - det är ju aldrig problem att få tag på fresh surkål direkt.
Nackdel: ventilationen är felkopplad så vissa dagar luktar det röv i lägenheten.
Idag är en sån dag. En jävla rövdoftardag.
Se så snabbt det kan gå att glaset blir halvtomt.

9. Dagens jullåt: Amanda Jenssen

Om exakt nio dagar är det julafton.

Dagens outfit: Tvättkorgen

Börjar dagen med att rafsa fram kläder ur tvättkorgen. Fräscht. Det här kommer bli en bra dag.

Post Helge Syndrom

Jag somnade i soffan under Halv åtta hos mig. Det har väl aldrig hänt förr? Vaknade för en halvtimme sedan. Dumt. Mycket dumt. Jag är nu pigg som en lärka. Och jag förbannar att jag missade programmet.
Hur blev hon värdinnans ostsoppa? Ja, det är det enda jag kan tänka på.
Och Helge. Hur skötte Helge sig?

Avatar = gay!

Helgens stora filmsnackis är ju Avatar. James "Titanic" Camerons nya film. Förväntningarna bland filmnördarna är obeskrivligt höga. Själv tycker jag att - i alla fall filmaffischen - ser ut som en teveserie som TV 6 skulle visa.
Men. Mitt personliga intresse för filmen sky-rocked när jag kollade in trailern och dog lite av skratt åt blinkningen till übergayfilmen "Trollkarlen från OZ". Avatar är alltså = gayfilm! Se bevis 0:40 in i trailern. Me likey!



(Förr, när utomstående klev in i bögvärlden, brukade man citera Judy Garland ur Trollkarlen från Oz: ”We’are not in Kansas anymore”.)

♥ Helge Skoog ♥

Jag är fortfarande helt varm av kramen som jag fick av Helge Skoog.

Notera det här med att han blundar. I mitt huvud är det för att han myser. Jag är mest högröd och svettig. Ja, övertänd. Och väldigt väldigt glad.

Lucia

Firar lucia med att äta osso bucco och risotto milanese. Svårare än så behöver det inte vara att uppdatera en tradition. Italians ftw!

ps. Apfelpunschen blev okej ... inte helt bra. Återkommer när den blivit perfekt.

Apfelpunsch

När jag var i Hamburg förra helgen stiftade jag tidigt bekanstskap med en liten vän som skulle komma att bli min ständige följeslagare under resan. Apfelpunschen.
Det är en underbar liten dryck. Tänk dig att du kunde hälla ned den finaste och vänligaste vännen i en kopp. Där har du apfelpunschen.
Nu går jag till bolaget för att försöka återuppleva den tyska gemenskapen.
Återkommer i ärendet.

Fredagswedgie på The Office

Helt vanlig grej: två killar från säljavdelningen brottas i loungen för att göra wedgies på varandra.
Klipp från wikipedia: A wedgie occurs when a person's underwear or other garments are wedged between the buttocks.

Min vassaste skill

Ligger på soffan och tänker tillbaka på resan till Hamburg.
Jag är fan BÄST på att semestra.

Lycka i en liten pub

Renaste formen av lycka

Om cirka tjugo minuter kommer jag ha upplevt ren och skär lycka. Bildbevis kommer.