Adventspyntat var det här!

Det har tagit en vecka. Men nu. Nu är det så adventsfint i våningen att jag banne mig blir tårögd.

Vi börjar i sovrummet. Där har tivolit tagit plats i fönstret. Tvillingarna är mycket fascinerade av de små små lamporna.

Och i vardagsrummet har nötknäpparna intagit sin plats på spiselkransen.

På kakelugnen hänger den fina kransen. Som vanligt.

Som ovanligt är det dock lite nya grejer som står framför kakelugnen det här året.

På det lilla skåpet samsas nu julrävarna med en röd cyklamen och alla mina julböcker. Det enda som fattas är godis i skålen.

På bordet har jag ställt en liten plantering jag gjort med två små julstjärnor. Och i soffan är julkudden på plats.

Och i fönstret i vardagsrummet! I fönstret! Där hänger stora stjärnan och sprider det varmaste av ljus.

Och det tar inte slut där. I fönstret står också det förtjusande lilla luciatåget som jag är så kär i.

Köksfönstret har också fått adventsfeeling. Med julstjärna, ljusstake och massor av apelsiner och clementiner. Och en nappbuffé för de två minsta i familjen.

Även badrummet har pyntats. Precis som förra året har jag ett vitt glittrigt ris med små glasänglar i. Änglarna köpte jag i Köpenhamn förra året. Det här året blir det inte någon julresa men vi ska alldeles snart bege oss ut på stan här i Stockholm för att köpa våra första julklappar. Peppen!

Glad fredag innan första advent vinkar jag från badrumsspegeln.

Första advent redan? Redan!

Kan ni förstå att det är första advent på söndag? HUR fort går tiden i år egentligen? Det. Är. Ju. Inte. Klokt. Men jag är pepp. Meget meget peppad på att fira min första första advent som fyrklöver (paus för hjärtan i ögonen). Okej. Jag kommer att:

1. Lyssna på sjukt SJUKT mycket julmusik.

2. Titta på julfilm. I år Tokyo Godfathers tack vare min gamla kollega Rikard!

3. Dricka något juligt typ glögg eller apfelpunsch eller te med en skvätt amaretto i julmuggarna.

4. Äta något juligt. Troligen en Saftig saffranskaka som jag blev meget meget sugen på att baka efter att ha läst om den i Frau Annas blogg.

5. Pyssa pyssa pyssa på mina tre favoriter i hela världen.

Oh. Nu måste jag typ hämta andan efter adrenalinpåslaget jag fick av insikten om att första advent redan är här. Jamen typ. Och: Här är receptet på saffranskakan om det är någon fler som vill komma in i the advent spirit. Och ha något gott att äta på söndag.

Saftig saffranskaka

Ingredienser:
matfett till formen
ströbröd till formen
200 g smör eller margarin
1/2 g saffran
3 dl strösocker
2 ägg
1 1/2 dl mjölk
4 dl vetemjöl (4 dl motsvarar 240 g)
2 tsk bakpulver

Gör så här:

1. Sätt ugnen på 175˚C. 
2. Smörj och bröa en bakform med löstagbar kant, ca 24 cm i diameter. 
3. Smält matfettet. Stöt saffranet i en mortel med 1 msk av sockret. Blanda det med det smälta matfettet. 
4. Vispa ägg och resten av sockret poröst. Rör ner matfettet och mjölken. 
5. Blanda mjölet med bakpulvret och vänd ner det i smeten. Häll smeten i formen. 
6. Grädda i nedre delen av ugnen 40-45 minuter. 
7. Låt kakan stå i formen på ett galler ca 5 minuter innan kanten på formen lossas. 
8. Servera gärna kakan med rårörda hallon och vispad grädde.

Bränd lunch och gråtande barn

Vissa dagar blir jag inte avundsjuk på mig själv och mitt liv. Idag är en sådan dag. Jag har börjat vara själv hemma med barnen och det går bra men FYFAN vad jobbigt det kan bli om man har osis. Som idag.

Vi kommer hem från vår andra bvc-träff. Jag bär in båda barnen till sängen och Olof somnar på en gång. Men Greta är gråtig så jag ger henne mat och som genom ett mirakel börjar även hon duna in. Yes! tänker jag. Nu kan jag göra lunch och diska upp alla flaskor. Så jag lägger ner henne men hinner bara slänga i tre korvar i stekpannan innan hon vaknar igen pga har kissat igenom alla sina kläder. Pga måste byta alla kläder vaknar hon till och blir jetepigg fast hon egentligen är jetetrött. Så kallat övertrött. Hon gråter så att Olof vaknar. Nu har jag alltså två övertrötta gråtiga barn. Och korv i stekpannan. Glöm inte korven i stekpannan!

Jo, det gjorde jag. Eller. Jag blev ju påmind när den där lukten som borde vara en doft började spridas i läggan. FAN! Men äh, inte så farligt brända tänker jag och smetar på senap och ketchup i alla fall. Bedrövliga korvar som är svarta på ena sidan och ostekta på andra MEN ÄSCH! Med ena handen stryker jag på Gretas mage, den andra växlar mellan att stoppa in nappen i Olofs mun samt trycka in korvjäklarna i min mun.

Så plötsligt händer det. Barnen klipper med ögonlocken och till tonerna av Sarah Dawn Finers julskiva somnar båda två. 

Nu har jag ont i nacken pga mycket konstig nattningsställning alldeles nyss. Men äsch. Båda barnen sover och Sarah sjunger så vackert och julstjärnan sitter uppe i fönstret och snart ska jag dricka en kopp te.

Och precis så här är livet. Jobbigt. Fint. Jobbigt. Fint. Jobbigt. Fint. Om vartannat i all oändlighet.

Veckan med tvillingarna (femton)

Femton veckor idag.

Det här har varit en ganska lugn vecka när det gäller tvillingarnas utveckling. De blir bättre och bättre på att hålla upp huvudet och Greta sitter eller står helst nu för tiden. Med stöd så klart. Olof har ett tyngre huvud och får kämpa mer men han verkar gilla kampen och med (ganska mycket) hjälp rullar han runt nu.

Greta har hittat tillbaka till både sin tumme och sin röst. Försiktigt gör hon små ljud med den främre delen av munnen. Hon blir jätteglad när jag och Ulf viskar med henne eller härmar hennes "tffff" som hon blåser fram tillsammans med salivbubblor.

Olof har blivit skvätträdd under veckan. Ett oväntat ljud och han rycker till och börjar gråta. Han har nu också en gråt som verkligen är ledsen. Riktigt riktigt ledsen. Det är hemskt hjärtskärande. Han har också blivit blyg eller rädd "rädd" för alla andra än mamman och pappan. Till och med moster Äl som han älskar mer än persiennerna i sovrummet fick uppleva hans gråt. Men det gick över ganska snabbt. Han har till och med blivit lite rädd för att bada. Men vi stöttar honom på alla sätt vi kan genom att visa att vi finns här för honom så allt går helt okej faktiskt.

Under veckan har vi varit och hälsat på Anika och hennes bebis Elias. Både Olof och Greta blev alldeles uppslukade av Elias babygym. Och det var så fint: båda tvillingarna kom till ro och sov en stund på Anikas säng. Vi har också gått en promenad med de andra mammorna och bebisarna i vår bvc-föräldra-mamma-grupp, köpt julgran och fårskinnsfällar, filtar och andra bebisrelaterade saker på ikea plus storhandlat på ica maxi.

Vi har haft besök av moster Äl, min faster Maria, våra vänner Jon och Stina plus darling Katarina och hennes barn Moa och Emil. Eftersom Katarina kommer att vara en av tvillingarnas gudmödrar pratade vi en del om att Emil och Moa hade fått syskon på sätt och vis – gudsyskon. Det var ett fint samtal.

I veckan var vi också och gjorde ultraljud på Gretas höfter (allt såg helt normalt ut) och hade vår första träff med Gretas sjukgymnast. Sedan dess sover Greta på sidan med hjälp av en sidokudde och det funkar bra. Olof sover desto mer oroligt. Under den här veckan har han vaknat och varit jeteglad och jetepigg mitt i natten. Det har lett till att Ulf och Olof sovit en hel del i barnrummet, eller "killsovrummet" som vi kallar det nu.

Favoriter just nu är att ligga på golvet och slå till en skallra som jag köpte i förra veckan (båda tvillingarna). Bada (Greta). Sång och musik (Olof). Vakna och ligga och sprattla i mammans och pappans säng (båda tvillingarna). När Olof och Greta tittar på varandra och ler (mamman och pappan).

Bebisaktivitet: Ensemble Yria

Vad vi har här är inget mindre än två trötta tvillingföräldrar med deras barn på Musikaliska. Idag var det nämligen dags för Olof och Greta att gå på sin första konsert. Tre månader gamla, ja, då är det väl på tiden kan man tycka. *blink*

Alltså jag älskar den här bilden så mycket. Olof och Greta ser ut som två små skeptiska gubbar och tanter som ba: "jaha, ja, vi får väl se vad det blir av det här då". Plus alla bebisar och föräldrar som bara yr runt ikring oss. Precis så var det.
 

Vi var på Ensemble Yrias föreställning "Nära dig". Den var helt fantastisk faktiskt. Jättefina sånger och härlig stämning med bebisar som grät och skrek och jollrade och skrattade om vart annat. Föreställningen höll på i trettio minuter och Greta blev fullständigt absorberad. Hon släppte inte scenen med blicken en enda gång tror jag. Så himla gulligt.

Olof tycker så mycket om musik att han började skratta och jollra när de drog igång. Sen tappade han koncentrationen lite och började mer titta sig omkring på lamporna och taket och mamman och syrran och sånt. Men Greta. Bara illstirrade på de som sjöng och dansade på scenen. Jag repeterar: så himla gulligt.

Vi måste ju bara gå fler gånger. O ja. Så tack för tipset Sara! Det var precis så bra som du sa. Och jag älskade allt från tygsjalarna och såpbubblorna till inlevelsen i dansen. Men mest av allt älskade jag hur Greta tog in allt. Än en gång: Så. Himla. Gulligt.

Kär i Greta

Alltså Greta. Himla gullunge.

Tänk att jag får dela mitt liv med den här lilla bönan. Lilla skeva lilla Greta. Jag älskar henne så att jag går i bitar.

ps. Och hennes bror. Såklart. Jag älskar även Olof så mycket att it hurts.

Julgran och samtal med kyrkan

Saker jag gjort idag innefattar samtal med den som har hand om bokningar av dop i vår församling. Och inköp av julgran. Plastgran that is.

Fördelarna med dagens saker är att kyrka och lokal är bokad för tvillingarnas dop. Och att årets gran är liten och behändig vilket passar vårt smått överprylade hem per-fekt.

Nackdelarna med dagens saker är att jag aldrig varit i kyrkan i vår församling: jag brukar gå till en annan kyrka som ligger närmre men den är tydligen inte "vår". Och att årets gran inte kommer från vår tomt i Hummelviken och därför inte är skev och har stark karaktär.

Aja. Ska jag välja så ser jag att fördelarna trumfar nackdelarna. Men det kan också bero på att jag är så trött att jag ser lite dimmigt. Men det är en bra dimma. Den ger liksom hela livet lite av ett glamourfilter. Mmm. Glamourfilter. Nästan som julgransljus och glitter liksom.

Adventspynt, tvillingträning och julbelysning

Vi har haft en fin helg. Sånt ska man också komma ihåg. Att allt kan bli riktigt fint också. Det började i fredags med att jag köpte lite julblommor och gjorde några planteringar inför advent. Det här med att adventspynta gör vi inte på en dag längre. Det kommer nog att ta en vecka, men vad gör det? Ingenting.

Under helgen har tvillingarna tränat på att hålla upp huvudet när de ligger på mage. Det har gått ganska bra. Plus: julgardinerna kom upp i salongen.

Tvillingarna har också tränat på att sova på sidan. För Greta har det gått bra. För Olof har det gått sådär. Man kan summera det som att det har gått skitdåligt faktiskt. Olof hatar att ligga på sidan och kan inte för sitt liv förstå varför han skulle behöva göra det.

Under helgen har vi också haft en ganska rolig photosession med Olof och Greta.

Och vi har haft finfina besök men det tog jag inte några bilder på. Först kom darling Katarina och hennes två barn Emil och Moa. Det var på fredagen. Och på lördagen kom min faster Maria. Och idag fick vi besök av våra vänner Jon och Stina. Himla dumt att jag inte tog några bilder alls på alla dessa ljuvliga människor. Men jaja. Istället visar jag en bild från när vi gick en promenad ner på stan för att titta på julskyltningar och alla vackra julljus.

Det var så mycket folk på stan att vi inte gick in i någon affär men det var ändå mysigt att insupa atmosfär. Vi köpte också varsin underbar kaffe med grädde och kardemumma på något av stans alla kaffeställen. Jag blev kär. Inte bara i kaffet. Jag blev lite kär i hela livet faktiskt den här helgen. Ja, jag blev det.

Greta hos sjukgymnasten

Förmodligen började det hela redan i magen. Vår lilla Greta låg liksom hopklämd med huvudet snett upp åt höger. När hon sedan föddes har det varit hennes favoritställning och hon har nästan bara legat och suttit med huvudet i den vinkeln.

Eftersom det är väldigt svårt att övertyga ett spädbarn om att hon ska vrida sitt huvud åt rätt håll så att säga fick vi tid hos en sjukgymnast igår. Det hade helt enkelt blivit dags att ta tag i problemet.

Eftersom Greta har legat som hon har gjort under hennes tre första månader i livet så har hennes huvudform blivit skev. Sjukgymnasten hade en skala som hon bedömde Gretas huvud från, och hon fick fyra anmärkningar av lägsta graden. Det betyder att hela hennes högerliggande har fått konsekvenser men inte så allvarliga sådana.
Det här är förresten ett sätt som vi kan bära Greta på för att hon ska sträcka på nackmusklerna.
Plus: PS: Greta visar med sin hand vad hon tycker om det hela.

De fyra anmärkningarna var att hon har fått en förskjutning som syns i pannan, hennes öra har förskjutits, hela huvudformen är skev och sen var det något mer som jag inte riktigt kommer ihåg. Men obs! allt detta är inte farligt för henne. Det är bara inte så bra att ha försvagad muskulatur på ena sidan. Plus det estetiska i att ha ett skevt huvud.
Det här är ett annat sätt vi kan bära henne på. Här tvingar sjukgymnasten Greta att titta till vänster.

Det tycker Greta är sådär. Vår lilla högervridna Zoolander.

Notera även gärna hur matchade sjukgymnasten och Greta var. Mycket piffigt!

Sjukgymnasten var så himla bra. Hon gav oss flera övningar och visade på olika sätt hur vi kan bära Greta för att hon ska träna upp sin nackstyrka på båda sidor.

Och jag fotade för glatta livet för att komma ihåg.

Den här bärställningen tvingar Greta att träna upp sina nackmuskler. I övrigt ska vi alltid introducera leksaker och annat skoj från vänster. Hon ska dessutom ligga och sova på vänster sida med hjälp av en sidokudde. Vi ska försöka ha henne på vänster sida 2/3 av tiden och höger 1/3. Det får inte bli för mycket vänster för då skapar man problem åt andra hållet. Om en månad har vi återbesök. Då får vi se om vårt tränande har gett resultat. Förmodligen har det gjort det. Huvudet är väldigt mjukt och formbart fram till sex månaders ålder ungefär. Det kan vara bra att veta om man märker att ens barns huvudform börjar se lite skevt ut.

Julklappstips anyone?

Jag älskar att få julklappar. Verkligen älskar! Men i år känns det som att jag knappt kommer att hinna med att önska mig något. I vanliga fall brukar jag få tips på saker som jag önskar mig genom att 1. tänka lite (har inte tid med det i år) 2. bläddra i tidningar av typen glossiga magasin och få idéer om vad jag både kan ge och få (har inte tid med det i år. Heller.) Så. Kan vi inte hjälpas åt lite här?

Vad önskar ni er i julklapp i år? Både realist-önskar och dröm-önskar?

Sen har jag ytterligare en önskan. Kan inte ni som har Pinterest skapa en julklappsönskelista-board och sen berätta för mig vad ni heter så kan jag börja följa er? Jag heter erikakanberika på Pinterest. Och min önskelista heter All I want for christmas. Ja, jag känner starkt att jag är ett proffs på sånt här. Glöm inte att jag faktiskt är ett presentgeni. Egentligen.

Jag vill skjuta hela den här tröttheten

Livet just nu alltså. Orka. Det handlar så mycket bara om att bara orka just nu. Jag vet inte hur många gånger under ett dygn som min vanligaste sak är att jag behöver motarbeta impulsen att bara rulla ihop mig till en liten boll och somna in.

Men livet är rätt fint. Ändå. Jag gör roliga saker och trivs med att vara mamma. Både med att vara ledig ("ledig" hah!) och att vara med Olof och Greta. Men den här orken alltså. Eller snarare bristen på den. Som idag.

Jag, Olof och Greta gick hem till min vän Anika och hennes son Elias. Jag älskar att hänga med Anika och hennes son. Det är enkelt och naturligt och stimulerande. Anika har en förmåga att dela med sig av tips utan att det känns som att hon kommer med så kallade goda råd. En mycket bra egenskap. Men i alla fall. Vi sitter där hemma hos henne och tittar ut över vår bebispark och pratar om något viktigt när jag känner hur jag bara zonar ut. Ut i nåt vetintevad. Det var som att jag sov fast jag var vaken.

Helt. Vanlig. Känsla. Nuförtiden.

Som igår. Jag träffade min mammagrupp för att gå en promenad med barnvagnarna. Och medan vi går där och pratar om vad det nu var så känner jag igen hur jag bara försvinner in i mitt eget huvud. Alla parkbänkar blev som lockande sirener som bara ropade "sov på mig! kom kom och sov på mig!" Sjukt.

Eller på natten. När Olof vaknar och är gnölig. Eller Greta och Olof vaknar och vill äta. Jag ba: men om jag bara jobbar lite på den här magiska förmågan så kanske jag kan smälta genom bäddmadrassen och bli ett med sängbotten? Än har det inte hänt. Tyvärr.

Jaja. Vi får se när orken återkommer. Senast vi hade ett snack orken och jag sa den att den var så trött så trött men lovade att återkomma innan jul. Men vi får se. Det är inte så att jag litar på den direkt. Inte i tider som dessa.

Frågor om dop

Vi har tänkt att Olof och Greta ska döpas. Det har varit planen hela tiden. Men jag känner mig lite vilsen. Jag vet inte riktigt när vi ska göra det. Eller hur vi ska göra med allt runt i kring.

Ni som har valt att döpa era barn: hur gamla var era barn då? Och hur gjorde ni? Bjöd ni alla ni känner, bara familjen eller ett fåtal utvalda? Hade ni kaffe och tårta i församlingsgården eller något annat?

Har ni några tips eller erfarenheter som ni kan dela med er av till en funderande tvillingmamma? Jag tänker dop i februari då Olof och Greta är sex månader. Hur låter det?

Kort rapport från barnröntgen

Idag var vi till Astrid Lindgrens sjukhus igen. Till barnröntgen. Igen. Den här gången var det Gretas höfter som skulle tittas på med ultraljud. Eftersom vi blivit lite blasé på hela det här sjukhusåkandet så tog vi inte några bilder den här gången. Inte för att det spelar någon roll. Det viktiga är ju resultatet. Och utan att ha mätt något, som läkaren sa, så såg allt helt normalt ut.

Det var ju en läkare på Serafen som trodde att det kanske eventuellt kunde vara så att det knäppte på ett inte helt okej sätt i Gretas höfter. Men det var alltså ingenting. Skönt. Så himla skönt.

Veckan med tvillingarna (fjorton)

Fjorton veckor.

Det här har varit en sån där vecka då väldigt mycket har hänt. Och då menar jag inte bara det här att jag gick ut och åt för första gången igen eller att vi var på vår första träff med föräldragruppen utan att tvillingarna har vuxit så mycket under den här veckan.

Jag har hela tiden trott att både Olof och Greta har haft ganska svaga nackar och har därför alltid haft en hand runt bakhuvudet eller nacken. Men heh! gissa vad? Dom har inte alls svaga nackar. När vi introducerade leken att tvillingarna är ett flygplan som startar och landar så sträckte de så fint ut sig ovanför våra huvuden. Och den nya favoritleken för båda tvillingarna är när vi lägger dem över våra underarmar och flyger runt och spanar i lägenheten. Att ligga på mage på en filt däremot = hatar dom.

Under den här veckan har Greta tystnat nästan helt. Alltså när hon gråter hör man henne högt och klart men allt joller har helt försvunnit. När hon skrattar och ler är det också helt tyst. Mycket märkligt. Olof "pratar" desto mer och jollrar inte bara med mig och Ulf utan också med morfar och moster Äl och min vän Jenny som var här på besök. Och igår skrattade Olof för första gången ett sånt där porlade gurglande riktigt skratt om ni förstår vad jag menar? Ulf skojade och lekte med Olof och Greta och plötsligt kom det. Det finaste ljud jag någonsin hört. Åh vilken ljus framtid vi har tillsammans med det där skrattet.

Annars har det hänt mycket med Greta under veckan. Om vi börjar med det centrala, ja bajset, så har hon gått från att poopa varannan till var fjärde dag till att ha minst en bajsblöja varje dag. Det tolkar jag som att hennes tarmar håller på att utvecklas och mogna. Sen äter hon inte lika bra längre. Det tar tusen år för henne att få i sig något. Hon bara jomlar på flasknappen och kan till och med vara nöjd med att bara ha den i mungipan. Tar man bort den blir hon jetearg. Hon har också blivit mycket mer fysisk. Hon sprattlar och sparkar och viftar så att det inte är riktigt klokt faktiskt. Och så vill hon sitta eller stå. Helst hela tiden. Hennes andra läge är när hon sitter i sittern. Då sitter hon helt blickstilla och betraktar sina leksaker. Det är som att hon bidar sin tid. En dag tog hon tag i en liten figur som vi kallar "randen" och stoppade in den i munnen. Det var första gången som någon av tvillingarna gjort så.

Olof har haft en ganska enkel vecka. Han har varit glad och jollrig. Han har nästan inga såna här oförklarliga gråt-och-skrik-utbrott som Greta har. När Olof gråter är det för att han är hungrig eller har ont i magen. Och under den senaste veckan har han haft en del gaser som härjat honom. Då gråter han en sån ledsen gråt att hjärtat går i bitar. Lilla lilla Olof. Men så kommer prutten och allt blir bra igen. Han är inte lika förtjust i nappen längre utan suger helst på sin handrygg när han söker tröst.

Den här veckan har morfar varit här en hel del och det är fint att se hur tvillingarna knutit an till honom. Vi har varit på Fotografiska och hängt med moster Lilla Äl och fyrklövern var till familjeterapeuten för en sista träff. Jag och tvillingarna har också hälsat på hemma hos tvillingtjejerna Alexandra och Andréa igen. Än så länge ses vi mest för min och tjejernas mamma Katarinas skull för barnen är tämligen omedvetna om varandra. Fast något är definitivt på gång. Varje dag har Olof och Greta en stund då de noterar varandra. Då betraktar och ler dom mot varandra.

Just det ja! När vi var på bvc vägde och mätte vi barnen. Båda två följer sina kurvor fint. Olof väger nu ungefär sex och ett halvt kilo och Greta nästan fem. De har båda två vuxit på längden så att de har gått upp en storlek i kläder och Greta är nu en 62:a och Olof en 68:a.

Nu utan hår men med svettningar

Det hade jag hört. Att amningen kunde ställa till det. Men alltså ser-i-öst. Fram tills nu har jag varit helt förskonad. Jag har trott att det berott på att jag inte helammar. Men. Nu. NU!

Jag tappar så mycket hår att det inte är vettigt. Det är på nivån att om jag fortsätter att tappa håret i den här takten så kommer ett frisörbesök inte bli nödvändigt. Det tar håret hand om själv så att säga. Än har jag inte fått några kalfläckar men det är ändå obehagligt att kunna samla ihop tussar av sitt eget hår efter att man duschat.

Håravfallet hade jag hört talas om men svettningarna! Dom hade jag inte en aning om. Hur mycket kan en människa transpirera frågar jag mig medan jag kör en klimakterieklassiker och svalkar mig genom att hänga vid den öppna kylskåpsdörren.

Jag ser med spänning fram mot vad nästa del av mitt fysiska förfall kan tänkas vara. Och med spänning menar jag det rakt motsatta.

Greta filosoferar igen

Greta: Du mamman.
Mamman: Ja vad är det Greta?

Greta: Varför säger man "muggen" om toaletten ibland?
Mamman: Varför undrar du det?
Greta: Morfar sa så en gång när han var här och så har pappan sagt det också. Men jag förstår det inte. "Muggen". Jag trodde muggar var något man drack ur?
Mamman: Ja, det är lite ologiskt faktiskt. Hum. Vilken bra fråga. Men jag vet tyvärr inte varför man säger så.

Greta: Vaddå, vet du inte det?
Mamman: Nej, Greta jag vet inte det.

Greta: Men du mamman, vet du varför du kallar mig "fröken grus och makadam" ibland när du byter blöja på mig då?
Mamman: Njae ... nej, det vet jag inte riktigt. Kanske för att du är en liten dam?

Greta: Vad är en dam?
Mamman: Jaa du. Det är väl en tjusig kvinna.
Greta: Tjusig bebis menar du?
Mamman: Nej, en dam är nog mer en äldre kvinna.
Greta: Men varför kallar du mig maka-DAM då?
Mamman: Ojoj Greta, nej, jag vet inte det.

Greta: Heller. Du vet inte det heller.
Mamman: Nej.

Greta: Vet du egentligen ingenting mamman?
Mamman: Jo.
Greta: Vad vet du då?
Mamman: Jag vet att du är jättegullig!

Greta: Aha ... men vet du varför jag är så gullig då?
Mamman: Hah, nej där fick du mig igen. Men du kanske vet?

Greta: Jaharå! Det är för att jag föddes sån.