Okej jag kan väl vara lite gladare då

Gott nytt år cup cakes! ropar jag med darr på rösten från divanen.


Eller ja, okej, divandelen av soffan då.

Nyårsafton schnyårsafton

Jag har känt mig lite under the weather sen pjuki. Jag blev ju frisk, det blev jag, men orken har inte riktigt kommit tillbaka. När det blev dags att tänka på nyårsafton kände jag bara nej. Jag orkar inte. Jag vill inte.

Sen insåg jag det. Nyårsafton är inte så speciellt för mig längre. Jag har, som säkert så många andra, haft allt för många såna där nyårsaftnar där förväntningarna varit uppe under taket och bakfyllan way to epic dagen efter. Sedan några år tillbaka har jag haft det väldigt stillsamt den sista december. Förra året, när jag och Ulf var i Köpenhamn är undantaget (då jag fick tk* under middagen för att inte bli för full innan tolvslaget hallå snapslunch, champagneeftermiddag och typ tolvrättersmeny med vinpaket).

Tanken det här året var därför att jag bara skulle ... smita från allt. Så skönt att bara vara hemma. Med Ulf. Kanske titta på film. Definitivt prata om framtiden. Gråta lite över att tiden går så fort. Det vanliga alltså. Minus fest då. Men sen frågade mamma om inte hon och pappa kunde komma över? Dom är ju i stan och vill gärna ses. Det kan man ju inte säga nej till. Eller hur? Jag blev glad. Det blev jag. Men samtidigt: orka.

Allrigt. Det ljuvliga i den här bedrövliga sagan är att jag inte behöver göra något. Ulf fixar förrätt (är och köper hummer as I blog), mamma kirrar huvudrätt och Lilla Äl efterrätt. Pappa har införskaffat dryck. Och jag? Jag halvligger i soffan. Småsurar lite över att det gått ett år och att tiden rinner ifrån mig.

Hah. Det verkar som att jag kommer att kunna kombinera mitt nyårsgriniga jag med en flott middag. Det trodde man inte.

Vad är er åsikt om nyårsafton?


* taktikkräkas.

Summering: December 2011

Dags för sista summeringen för i år. Tänk så snabbt ett år går.

December började med att vi gjorde julfint på vår trapp.

Och den andra advent, som var den första söndagen i december, gick jag, Ulf, Lilla Äl och Emil till Peppar för att få årets pyntinjektion.

En onsdagslunch gick tog jag Ulf under armen och gick till Kungliga Operan för att njuta av Nötknäpparen. Den var så bra att vi bestämde oss för att Nötknäpparen ska ingå i vår jultradition varje år. Nästa år tänker jag ta med mig Juli. Hon kommer att älska det.

Nästan varje helg åkte vi ut till Hummelviken.

Och på nobeldagen hade jag gråtfest 2011 till prisutdelningen och alla fina tal som hölls av fredspristagarna.

På söndagen den elfte december kom första snön. I luften i alla fall. Det var inget som blev kvar på backen direkt.

Ulf utvecklades under hösten och vintern till en kaminman extraordinaire. Jag vet inte hur många gånger jag sett honom så här. Stirrandes in i kaminen.

Oh. Måste bara visa. Det här: en bit grillat kött, bearnaise från Ica Flygfyren, harrisar med smör och schalottenlök plus en tomat- och löksallad = vanligaste rätten under hösten. Det här åt vi en gång i veckan ute i Hummelviken. Helt sann historia.

Jaja. Vi åkte tillbaka till stan och det var dags att pynta den gran som vi huggit från vår tomt i norra skärgården.

Så här gles men vacker blev den!

På luciamorgonen överraskade Ulf mig med frukost och sång vid granen/tv:n. Alltså Uffe. Ni förstår ju att jag är helt TOKIG i honom.

Haha ja. Den 18 december kom första snön i stan. Den blev kvar på backen i några timmar minuter i alla fall.

Just det ja. Sen när det var dags för att förbereda allt inför julafton fick jag pjuki. Men jag var delaktig från sidlinjen i alla fall.

Sen var det äntligen julafton!

Och jag firade med det här strålande gänget. Faster Maria, Ulf och Lilla Äl.

På juldagen kom resten av min familj över och vi åt julbord och bytte julklappar för andra dagen i rad.

Sen blev det mellandagar och jag hängde mest i soffan eller sängen. Sällskapet var oftast Ulf men ibland också mamma och pappa och Juli. Jag läste tre böcker och såg på tre dvd-boxar. Det är lagom på en ledighet tycker jag.

Japp. Och så var det med december. Nu är det bara nyårsafton kvar och den kommer jag att fira i våningen med Ulf, Lilla Äl, mamma och pappa. Låt oss höras om det imorgon.

Mellandagar i Hummelviken

Som jag redan har berättat har jag varit ute i Hummelviken ett par dagar. En dag fick vi besök av min mamma och pappa och Juli. Vi började med att provligga våra nya sängar. Det var mycket mysigt. 

Sen var det dags för Juli att hjälpa Ulf med lite grejer utomhus.

Vedförrådet behövde fyllas på och Juli bar så mycket ved att det nästan inte var klokt. Obs: Tro nu inte att vi håller på med barnarbete ute på landet. Inser att det nästan kan se ut så ibland. Men så är det alltså icke!

Och inne satt mamma och stickade på en helt fantastiskt fin sjal som jag kommer att få!

Efter ett tag bakade jag och Juli bullar. Jag har upptäckt att om jag köper såna där färdiga bullar från ICA som man bara behöver värma så är jag inte så kass på bakning. Yay!

Jaja. Mamma stickade vidare tillsammans med nallen och Trassel. Juli åt nötter.

Och drack saft.

Sen var det dags för oss att laga middag. Det blev Julis favoritmat: pasta.

Efter middagen ritade vi lite. Eller"vi och vi" det var Juli som ritade.

Och jag och mamma (aka farmor) tittade på.

Juli ritade Stora Havet med bryggor och allt. Plus sig själv med simpuffar.

Annars eldades det en hel del i Hummelviken de här mellandagarna. Ulf älskar att elda. Nämligen.

Här har vi ett praktfullt exemplar av en mycket nöjd kaminman.

Själv låg jag mest under en filt och läste böcker. Som sagt. Mycket bra mellandagar det här året.

Men jag skulle behöva lite nya boktips. Har ni läst något bra nu under ledigheten?

Mellandagarna = bästa dagarna?

Jag har alltid haft klart för mig att jag älskar jul. Framförallt älskar jag allt innan jul: att pynta, tända ljus, lyssna på ostig julmusik, titta på julfilm, göra godis, slå in paket, titta på butikernas julskyltningar ... ja, ni fattar: allt. Sen älskar jag ju julafton så klart. Crescendot liksom. Men redan vid åtta på julaftonskvällen brukar jag få the blues. Känslan av att allt det roliga är över brukar göra mig melankolisk. Jag försöker muntra upp mig med lite filmer men klumpen i bröstet brukar ändå flytta in ett par dagar.

I år har det inte blivit så.

Jag vet inte varför men plötsligt blev mellandagarna lika sköna som julen. I år har jag tittat på tv-serier och knappt lämnat soffan. Jag har läst böcker och druckit te. Jag och Ulf åkte ut till Hummelviken ett par dagar och jag har träffat min familj. Mest av allt har jag bara varit och allt har varit ljuvligt.

Vilken bra bonus det här med mellandagarna blev det här året. Nu tror jag att jag älskar dom lite.

Summering: November 2011

November var ännu en såndär oerhört innehållsrik månad. När jag summerar året så här blir det tydligt att jag är en periodare även när det gäller hur aktiv jag är. Jag i november = en mycket aktiv människa. Nu ska ni få se:

November började med att jag och Ulf blev klara med del ett av renoveringen av köket i Hummelviken.

Katarina kom ut en dag och hjälpte oss att ansa bland träd och sly. Det var en helt ovärderlig hjälp eftersom jag inte kan ett skvatt om trädgårdsarbete eller beskärningar av träd.

Moa var också med och var en sann trooper. Hon hjälpte mig att klippa gräset och kratta ihop allt. Fatta hur tungt det var! Fuktigt lite för långt gräs. Moa = cool.

Vi var mycket i Hummelviken i november. En helg kom mamma och Lilla Äl på besök. Dom sov över och det är ju dom bästa besöken: när man får vakna tillsammans!

En annan helg kom min lillebror med barnen Juli, Lily och Lee ut till Hummelviken.

Vi var i skogen bakom vårt hus och hittade miljarders med trattkantareller.

Det var inte slut med besök där. Tommy och Anders kom ut och inspekterade trädgården och kom med fina råd om vad och hur vi ska plantera.
Jag blir glad när jag ser alla dom här bilderna. Det är fint att så många av dom jag tycker om har varit i Hummelviken nu.

Oooh! En sista grej om Humlis bara. I november skaffade vi ju oss en eldningstunna! Och det är min bästa favoritpryl från det här året tror jag.

Annars i november publicerades mitt resereportage i Vi bilägare. Yay!

Och Kokboksklubben hade sin första träff. Gud vad gott vi åt!

En annan kväll hängde jag med min älskade Katarina på Wasahof. Jag är helt tokig i den här bruden. Det syns på den här bilden tycker jag.

Och en annan kväll hängde jag med en annan favorit på Scandic Grand Central. Jag saknar att jobba med Malin.

I slutet av november åkte jag och Ulf på årets julresa till Köpenhamn. Där bodde vi på tjusiga Raddisson Blu Royal Hotel.

Där utsikten var formidabel.

Vi hängde lite i Nyhavn och jag stalkades lite av tomten.

Och jag åt det godaste jag ätit under året på Nimb Brasserie. Krondyr, stegt og serveret pink med skorzonnerrod, rødbede, kalvemarv og salatsauce. Mmmm.

Och så hängde vi såklart på Tivoli och det var en sån fin kväll att jag önskade att den aldrig skulle ta slut.

Men det gjorde den och vi åkte hem till Stockholm igen och kom hem till våningen med massor av nytt fint julpynt.

Veckan innan första advent julpyntade jag hela lägenheten våningen och sedan dess har hemmet varit som en försmak av paradiset faktiskt.

November slutade med att jag och Ulf åt julbord på Villa Godthem. Det var helt okej men inte ett ställe jag kommer att gå tillbaka till. Nästa år ska vi äta julbord på Hotel Reisen. Det har jag redan bestämt nu. Där har dom skaldjursjulbord hallå! Perfekt ju.