Samtidigt på Arlanda

Samtidigt på Arlanda boardar jag snart planet som ska ta mig till
solen, stranden, Medelhavet, mezen och massagen.
Om ni vill följa med så kommer all lyx rapporteras om i Lyxapans
blogg. Ih!

Edit: Nu finns första dagens inlägg här.
Edit 2: Nu finns andra dagens inlägg här.
Edit 3: Nu finns tredje dagens inlägg här.
Edit 4: Nu finns fjärde dagens inlägg här.
Edit 5: Nu finns femte dagens inlägg här.
Edit 6: Nu finns sjätte dagens inlägg här.
Edit 7: Nu finns sjunde dagens inlägg här.
Edit 8: Nu finns åttonde dagens inlägg här.
Edit 9: Nu finns nionde dagens inlägg här.

Så får man äntligen tummen ur

Det här med att beställa intyg för körkortstillstånd: kan dra åt helvete!
Till Körkortsportalen har jag bara en sak att säga: you suck!
Jag kommer aldrig att få körkort. Aldrig.

Det här med ... körkort

Jag har inte körkort. Så. Nu är det sagt.
Jag vet: det är sjukt. Sjukt på så många nivåer att det inte är lönt att räkna upp dom. Vi skulle få hålla på tills nästa år-TUSENDE.

Det är inte så att jag inte försökt. För kanske två år sedan var jag riktigt på gång. Så att säga. Jag gjorde till exempel teoriprovet utan att ha öppnat en körkortsbok. Det var dumt. Men å andra sidan lärde jag mig att jag måste plugga till nästa gång jag ska göra provet. Och jag övningskörde en masse: jag har till exempel kört hundra mil i Stockholms innerstad och jag har kört till Hörnefors och tillbaka på E4:an.

Men. Så mitt i allt mitt på-gångande blev jag påkörd när jag övningskörde på väg till jobbet. Av en byggpickup som var stor som ett hus. Allt gick bra, även om bilen blev mos och en tant nästan blev påkörd, men jag kom av mig lite. Just vid den tiden hade jag några för många bollar i luften: jag jobbade heltid och på dygnets övriga timmar skrev jag en bok och helrenoverade vår nyinköpta lägenhet. På detta hade jag alltså fått för mig att jag skulle ta körkort också. Jag tvingades att prioritera och körkortet blev det jag valde bort. 

Så. Det var starten på min historia om körkort.
Nu ska den få en fortsättning tänkte jag.

Dalarna: Check! Två.

Dag två i Dalarna lämnade vi Tällberg och Åkerblads Hotell för en tur ner till ...

... Sundborn. Alltså HUR fint är det här? Jag bara flämtade och fantiserade livligt om lantställen där vi skulle fiska kräftor under sensommaren och äta långbord vid jul.

Utflyktsmålet var så klart Carl och Karin Larssons gård. Vi gick en guidad visning och jag fick en fluga i ögat flera gånger, bland annat när guiden berättade att Carl brukade säga att Karin var hans idol.

Stället var precis så fint som på alla bilder man sett hundra tusen gånger. Men man fick inte fota inne i huset så jag säger som sist: åk hit! Även utomhus var det fint. Som i en sagovärld.

Huset var som ett enda stort lapptäcke med sju olika tillbyggnader. Väldigt organiskt och personligt och fint. Och nu vet jag exakt vad jag vill ha för ett lantställe. Det är bara att börja spara om man säger så.

Efter visningen satt jag och pappa pratade om tärningar och sånt utanför det finaste fönstret med hundra pelargoner. Jag fick något slags hjärnsläpp och trodde att en tärning hade åtta sidor. Pappa lät mig hållas.

Vi hittade en gammaldags pargunga och allt kändes väldigt Madicken. Sen drack vi kaffe och allt blev som vanligt och vi åkte vidare på vår Dalatur.

Kvällens middag och övernattning skulle ske på Dala-Husby Hotell och Restaurang. Förväntningarna på middagen var genom taket eftersom de räknas till en av Sveriges bästa krogar enligt White Guide. Och. Vi skulle inte bli besvikna. Här är till exempel den tredje rätten: Koncentrerade rödbetor med sagogryn i ättika, varm hasselnötsmajonnäs och krasse.
Full recension och menybeskrivning kommer snart i min andra blogg: Lyxapan.

Allt som allt en himla fin dag och kväll och middag.

Dalarna: Check!

Igår åkte vi vidare genom sagolika landskap från Hälsingland till Dalarna. Vi blev lite förvånade när vår gps föreslog den här grusvägen. Men gps:en var smartare än oss. Så här vackra vägar åker man sällan på nu för tiden, trots att man får välja själv.

Vi åkte lite kringel-i-krokigt men målet var rakt: vi skulle till Mora.
Vid målgången tänkte jag mycket på Anders Timell och hur han kämpade med Vasaloppet ett av åren som vi jobbade ihop.

I alla fall. I Mora gick vi på visning av Zorngården: alltså det hus som Zorn ritade åt sig själv och sin älskade fru Emma. Det var så fint och genomtänkt allting att jag nästan inte kunde hålla tårarna borta. Jag tror att jag älskar Anders och Emma nu för tiden.
Man fick tyvärr inte ta några bilder där inne, så allt jag kan säga är: åk dit!

Med hjärtat i bitar åkte vi vidare till Nusnäs. Det är där man gör dalahästar. På löpande band. Vi såg hela processen från sågning till doppmålning till slutfinish.

Och träskor. Vi tittade på fina träskor. Kanske köpte jag mig ett par. Jo. Det gjorde jag.

Och en jul-älskare som mig dog ju lite av lycka över att få köpa en adventsljusstake. Åh, så fin! Men när jag ville köpa en fin affisch där det stod ”Nu har vi jul här i vårt hus” kom maken på vad jag höll på med och sa stopp. Julpeppet får inte börja förrän tidigast i slutet av november.

På vägen mellan Mora och Rättvik ligger också Nittsjö keramik. Där har de fabriksförsäljning med bra priser. Vi köpte två urfina skålar.

Slutmålet för dagen var Tällberg och Åkerblads hotell. Det är Tällbergs äldsta gård där samma familj levt och verkat sen 1400-talet. Lite sjukt när man tänker på det.

Vi åt middag i deras urfina matsal. Allt kändes väldigt Dalarna med kurbits och murrigt mys.

I dagens övernattningspaket ingick fyra rätter som man fick välja fritt från menyn. Jag valde Kalix löjrom trots att jag var i Dalarna. Det är inte för inte som jag är en lyxapa.
Recension av Åkerblads hotell kommer senare i min andra blogg: Lyxapan.

Nu åker vi vidare till Sundborn och Dala-Husby hotell! Vi hörs snart igen!

Järvsö Lincafé

Järvsö Lincafé var så himla fint att jag bara måste rekommendera er ett besök dit.

Cafét ligger alltså i en gammal Hälsingegård.

Själva fikandet gör man utomhus i deras vackra trädgård i olika humlebersåer och blomstrande vrår. Om det är soligt vill säga. De har också servering inomhus.

Vi beställde en tunnbrödklämma (som bakats i bygden) med rökt lamm (från gården) och grönsaker (som de odlat runt knuten). Till det: hemmakokt saft.

De har också en fin butik med linnekläder och hemtextilier i egen design. Om du bär på en längtan att se lite mer naturvänlig ut på ett tjusigt sätt kommer du att hitta en skvadriljon fina klänningar här.

Hitta hit:

Järvsö Lincafé – Ol-Mats gård

Ol-Mats gård i Änga

0651-430 07

www.jarvsolincafe.com

Hälsingland: Check!

I torsdags lämnade vi alltså mormor för att dra åt Hälsingland. Första stoppet vi gjorde var till en gård som hette Ol-Mats i Änga. Där har man nu för tiden ett ekologiskt café med sånt som i största mån kommer från gården. Himla fint. Allt. Kär. Osv.

Vi åkte vidare och stannade till vid en sjö där mamma och pappa doppade tårna. Det var varmt sa dom. Jag och maken bara tittade på och spanade efter Lill-Babs. Vi var nära Järvsö förstår ni.

Någon Lill-Babs såg vi aldrig. Vi åkte till en vida omtalad Hälsingegård som kallas Träslottet. Så vidare värst spektakulärt vet jag inte om jag tyckte att det var. Mer som en turistfälla med ett lekland. Av detta ser man inget på bilden. Man har väl en make som är proffs.

Kvällen och natten spenderade vi på ett ställe som heter Orbaden. Det låg inbäddat i skog …

… med en vidunderlig utsikt över Orsjön. Där nere är det nog fint att bada när det är varmt och inte så blåsigt som det var den här dagen.

Men vad spelar blåst för roll när hotellet har en bubbelpool utomhus?

Vi hade bokat ett sommarerbjudande där mat ingick. Det här var förrätten. Den ska jag försöka återskapa när jag kommer hem. Inkokt lax på en bädd av inlagd fänkål och så en röra med röding tror jag det var. Sjukt gott i alla fall.

Innan vi gick och la oss stannade vi till en stund och bara tog in natthimlen.

Hälsingland: Che ... neh

Igår åkte vi vidare på vår Sverigeturné och kom fram till Hälsingland. Här är det så fint att ... att jag nog måste inse att hela Sverige är makalöst vackert. Inte ett enda landskap som vi har besökt under det här året har jag tänkt ... "äh, jag vet inte om det här var så märkvärdigt". Nej, nej. Tvärtom. Jag har ääälskat vart endaste ett av dem alla.

Tyvärr blir det dock inga bilder från Hälsingland. Inte än. Det beror på att det är min älskade make som rattat kameran i det senaste. Låt mig berätta lite om min man. Han är bra på mycket, men snabb på att överföra bilder och bearbeta dom och joxa, nej det är inte hans bästa gren. Men så snart han har lyckats få till vad det nu är han behöver göra så kommer det bilder.

Men nu åker vi vidare till Dalarna!

Ångermanland: Check!

Igår åkte vi till min mormor som bor i ett hus på landet i mitten av ingenting. Där var allt som det alltid har varit och vi gjorde det vi alltid gör när vi är hos henne:


Vi åt kams som är ångermanlänningarnas motsvarighet till palt ...

... vi åt jordgubbar med socker och ovispad grädde ...

... och medan jag läste i en bok löste mormor korsord. Min fina mormor. Hon är över nittio år gammal och bor fortfarande kvar i sitt hus. Hon är nog en av dom coolaste jag vet.

På kvällen gick vi och la oss i de sängar som vi alltid sovit i under alla alla år.
 

Mormor har så himla många fina små saker och vrår hemma hos sig.

Och en taklampa som alltid får mig att tänka på sommar.

På morgonen låg jag på sofflocket och läste tidningen i hennes kök. Det är också sånt jag alltid gör hos henne. Och varje gång kan jag inte låta bli att sjunga på den där torparvisan eller vad den heter: Jag är torpare jag och jag har det så bra, jag ligger på soffan för så ska det va'.

Efter frukost spelade vi kort. Femhundra heter kortspelet som hon alltid vinner i. Sjukt. Jag fattar inte hur hon bär sig åt. Hon vann fyra gånger i rad nu när vi var hos henne.

Sen var det dags att vinka hej då och åka vidare på semestern. Jag längtar redan tillbaka till mormor.

På väg igen

Snart sätter vi oss i bilen för att påbörja vår färd söderut. Jag kom precis på att vi nog håller på med någon slags landskapssamlingstävling jag och min man. Hittills i år har vi besökt – och sovit i – Dalarna, Småland, Öland och Västerbotten. Snart kan vi lägga Ångermanland och Hälsningland till den listan. "Herregud det är ju verkligen som att vi får se hela Sverige", tänkte jag först. Sen insåg jag att det är nitton landskap kvar på listan. Och nu är jag inte så kaxig längre.

Fortsättning yr.no

Nu är det bara några få dagar kvar till vår Dalaresa. Hejja yr.no! Om det här håller i sig kommer vi ju få två un-der-bara dagar i Dalarna.
Vissa kamper är bara SÅ värda att ta. Sniff.

Världens bästa grillmarinad

Jag skojar inte. Det här är världens bästa grillmarinad. Gör den och du blir garanterat grillkvällens snackis!
Det är en lite omarbetad variant från Åke Söderqvists kokbok Att Grilla från 1979. Omslaget är så funky att jag blir helt knäckt. På ett bra sätt.
Men okej. Marinaden passar bäst till fläsk. Helst karré så klart.

1/2 dl olja
1/2 dl chilisås
1 dsk soja
1/2 tsk malda nejlikor
1/2 tsk torkad ingefära
1 tsk curry
2 msk honung
4 stänk tabasco
10 stänk worcestersås
1 dsk HP-sås
Smaka av med salt och svartpeppar

Edit: En dsk är ungefär lika mycket som 2 tsk. Dsk = dessertsked = Old School.

Dagens sommarpratare: Christine Meltzer

Idag kom så äntligen dagen för Christines sommarprat. Jag blev lika berörd nu när jag lyssnade på mamma och pappas veranda som när Christine läste manuset för mig första gången. Och att hon har rört lyssnarna vittnar innehållet i min mailkorg om.
Om du missade kan du lyssna här.

Det här med ... yr.no

Jag vet att jag inte är ensam om att knarka yr.no – den norska vädertjänsten på internet. Men det här som jag har hållit på med i det senaste är inte sunt. Låt mig ta det från början.

Jag vet inte om ni minns, men jag var ju i Dalarna i början på juni. Och jag föll i kärlek i landskapet trots att det var rekorddåligt väder: Så mycket som det regnade i Dalarna under de tre dagar som vi var på bröllop hade det aldrig regnat förr. Ett vykortsvackert landskap tjänar på sol, tänkte jag och bestämde mig för att återkomma. I sommar. Ja, nu.

Och i slutet av denna vecka ska det ske: Jag och maken har tillsammans med mina föräldrar planerat att uppleva dalahästar, Siljan, Tällberg, Mora, Zorn och Carl Larsson så att vi spricker. Jag har bokat in oss på fenomenala boenden och vi kommer att få matupplevelser i världsklass.

Allt har känts toppen. Tills yr.no började komma med otäcka hot som: "13 grader och kraftigt regn".

Jävla yr.no.

Vad göra? Förutom att gå in ungefär var fjortonde sekund för att kontrollera (ja KONTROLLERA är vad jag tror att jag kan göra med denna vädertjänsts motsvarighet till belsebub) vädret i Mora till helgen har jag försökt resonera med sajten: Sagt saker som att det är helt orimligt att det ska vara nitton grader på fredag och söndag. Att tretton grader och kraftigt regn under en sightseeing ju inte är okej. Och jag ger mig inte.

Yr.no – den här fighten tar jag.

Hur har veckan varit? Vecka 28

- Hur har veckan varit?
- Va?! Har det redan gått en vecka?
- Ja.
- Meh! Men är det inte så att tiden går fortare när man har semester?
- Jo, men du tycker ju alltid att tiden går så fort.
- Det är åldern vettu. Plus semestern. Jag framhåller: semestern!
- Jo, dagarna flyter ju ihop ...
- Exakt!
- Vad har du gjort då?
- Jag jobbade måndag och tisdag sen hoppade jag och maken in i bilen och åkte upp till mina föräldrar i Västerbotten.
- Vad mysigt! Eller?
- Jätte! När vi kom fram var även min bror och hans familj uppe och det var ju himla mysigt. Framförallt det här med att vakna tillsammans är så sjukt mysigt. Och äta frukost ... mmm.
- Du riktigt myser vid minnet.
- Jaaa ...
- Hur är det när du är hos dina föräldrar? Blir du bortskämd?
- Om! Mina föräldrar delar mitt och makens matintresse så vi äter så sjukt gott hela tiden. Lagar rätt avancerad mat och dricker gott till. Det är ett fint sätt att umgås på.
- Oj, vad sugen jag blev nu ... ni har grillat va?
- Oh yes: en dag grillade vi lamm som mamma fått av en bekant ... och en kväll hade vi ett franskt tema då vi åt lantpaté till förrätt och grillad entrecote till huvudrätt ... och idag gjorde pappa Wallenbergare på hjortkött som han fått av en vän ... ja, sådär håller vi på.
- Fifan vad gott!
- Jupps!
- Så det är vad ni gör?
- Ja, äter och åker på utflykter till olika badställen.
- Du, det låter som semester det.
- Ja, och du ...
- Ja?
- Imorgon sänds Christines sommarprogram så missa inte det!
- Åh, vad bra att du sa till mig. Jag ska verkligen INTE missa det.
- Bra, bra. Det var allt för nu va?
- Jag tycker det.
- Bra! Då går jag och kollar vidare på Mad Men-boxen. Säsong 3.
- Åh, det är den bästa säsongen.
- Jag har hört det. Jag har hört det.

En fin dag i Örsten

Idag hoppade vi in i bilen och åkte någon mil söderut längsmed kusten för att försöka hitta en sandstrand som min pappa fått tips om. När vi kom fram låg det en dimma över hela kusten så tjock att vi inte såg någonting.

Jag tänkte mycket på Los Angeles och hur det alltid ser ut så här på förmiddagarna på stränderna där. Tills dimman brunnit upp, som dom säger.

Alltså kolla: min mamma är typ i ett moln.

Plötsligt lättade det upp, och all dimma försvann på under en minut. Helt sjukt. Och helt sjukt fint, visade det sig att Örsten var.

En god del av dagen låg vi på stranden under ett parasoll och lyssnade på Sommar i P1. Idag poddade jag ekonomiprofessorn Micael Dahléns program. Jag träffade honom på presskonferensen och blev helt intrigerad av hans person så det var med höga förväntningar jag lyssnade. Programmet var värt att lyssna på även om det var lite vilt och rörigt. På min to-do-list satte jag upp att läsa hans bok Nextopia.

Hela dagen sa vi "herregud så fint det är här"! Många många gånger sa vi det. Tänk att det var första gången vi åkte hit idag.

Vi har verkligen haft en paradisstrand runt hörnet i alla år.

Nu när vi hittat hit kommer vi att återkomma. Flera tusen gånger. Det lovade jag och min make varandra.