Vad tar ni för katten där i fönstret?

Imorse, precis när jag skulle iväg till jobbet såg jag hur Sixten satt sig i fönstret som ett litet kattstilleben bland blomkrukorna. Det var så hjärtskärande fint att han satt där för att se mig cykla iväg till jobbet att jag kom av mig lite i min morgonrush.

Låt mig berätta lite om Sixten: Han är en ragdoll vilket innebär att han sover kanske nitton timmar om dygnet. Det är väldigt behagligt. När Sixten var liten fick han någon slags sjukdom (tror jag att det var) som gjorde att han slutade växa så att han liksom fastnade i kattungestadiet. Det är väldigt gulligt. Sixten har också något som är vajsing med tårkanalerna och det gör att han fäller en tår varje dag, likt Johnny Depp i Cry Baby. Det är väldigt rörande.

Han gillar att vara nära, men är absolut inte upp i en hela tiden. Han är mer som nu: när han sover vid mina fötter i sängen. Han har väldigt lätt att börja spinna och jag vet att om jag lutar lutar mig fram och nuddar vid hans mjuka kattungepäls så kommer det trygga brummandet att ljuda inom tre sekunder. Max tre sekunder.

Sixten är en behaglig, gullig och rörande katt. Den bästa. Och av mig och maken så är jag Sixtens favorit. Det är inte klokt egentligen. Jag känner mig verkligen utvald.

En fin söndag

Redan när vi vaknade i morse visste jag att det här skulle bli en av årets bästa söndagar. Klockan elva skulle nämligen min bästis Jenny från gymnasiet komma med sin man och son - tillika min och makens gudson - på besök. De bor nuförtiden i Kalmar. Det är dumt tycker jag.
Ja ja. Vi dukade upp i syrenbersån i alla fall och pratade inte om det geografiska avståndet.

Nej, vi njöt av varandras sällskap. Och det doftade så gott när min make grillade olika sorters korvar.

Sen åt vi. Det kanske inte ser så himla gott ut med det var det. Urgott. Det är därför det inte finns en endaste vettig bild på maten. Men vi åt i alla fall dessa delikata korvar som vi stoppade ner i baguetter med spröda salladsblad, strök på bästa franska senapen och mumsade på surkål till.

Och jag hade gjort en tomatsalsa med rödlök, koriander, flytande honung, lite salt och tabasco. Bästa.

Vår gudson är knappt två år. Det visade sig vara en otålig ålder. För det tog inte lång tid innan Elias var helt less på att bara sitta still.

Så jag tog honom i handen och vi gick och tittade på blommorna. Vi såg vackra tulpaner.

Och vi doftade försiktigt på förgätmigejen. Är inte förgätmigej det finaste blomnamnet?

Sen gick vi tillbaka och jag drack kaffe tillsammans med de andra. Våra koppar med fat är som gjorda för att dricka kaffe i blomstrande syrenbersåer.

Mätta och belåtna satt vi i värmen och pratade om midsommar och bestämde att vi skulle fira den tillsammans i år. Det gladde oss alla att vi nu har något så fint att se fram mot.
Ja, vad var det jag sa? Det blev en himla fin söndag!

Hej mamma!

Ibland har jag inte världens bästa framförhållning, kära mamma. Och idag när jag kom på att det är mors dag och jag ville skicka en blomma till dig med hjälp av Interflora så visade det sig att de inte lämnar ut blommor på söndagar. Hur dumt är inte det? Nu när det är mors dag och jag vill vara en omtänksam dotter och allt. Så. Jag tänkte och tänkte. Sen kom jag på det: Jag gick ut i trädgården och plockade ett helt fång med syrener åt dig! De doftar ljuvligt. Om du blundar kanske du känner det?

Sen smet jag över till grannarnas rabatt och plockade några färgsprakande tulpaner som konstigt nog passade fint ihop med syrenerna. Tycker du om din bukett? Det bästa med den är att den aldrig vissnar.
Tack för att just du är min mamma.

Puss och kram Erika

Mot ett nytt arbetsrum

Jag bor i en av världens finaste lägenheter tror jag. Alla rum är urfina och genomtänkta och trevliga. Alla rum utom ett. Vårt arbetsrum blir liksom aldrig riktigt klart.
Vad vi har här, mina kära vänner, är ett rum med potential.

Eftersom vädret var lite trist idag så åkte vi på en tur för att titta på nya möbler. Vi spanade till exempel in det här fina bordet i tre delar ...

... och den här byrån som går i samma stil. Båda dessa kommer nog att lira fint med den enorma bokhylla som vi har byggt själva i arbetsrummet.

Vi var också på jakt efter en fåtölj och föll lite i kärlek i den här charmiga saken. Den heter Paris. Bara en sån sak.

Sen hittade vi en fin matta med! Min man tog av sig skorna och gick runt på den lite och såg glad och salig ut. Den ligger bra till den här mattan för att få flytta in i vårt arbetsrum.

Och medan vissa tittade på tygprover till en annan fåtöljmodell ...

... fanns det andra som tog igen sig efter gårdagskvällens svensexa. Han är så fin min kära där han ligger och halvsover att jag ba: "åååh".

Var var jag? Jo. Tygprover. Jag vill helst hitta ett tyg som passar med den fåtölj som vi har i vardagsrummet så att de kan stå tillsammans när vi någon dag flyttar och vill möblera på ett annat sätt.

På vägen hem svängde vi förbi ett byggvaruhus för att köpa gardinstång till arbetsrummet. Jag trodde först att det skulle gå smidigt. Men sen skulle min man kolla in exakt allt som fanns på hela avdelningen. Varför? För att "det kan vara bra att veta vad de har." Varför? "om man behöver köpa något annat någon gång". Jag blev så uttråkad att jag tog mig för pannan och sa fjantiga saker som please let me die och sånt.

När vi kom hem började vi skissa. Och medan jag klippte och möblerade ...
(Sängarna är till salu by the way. Ni får dem billigt. Billigt som fan.)

... sydde den jag håller kärast upp våra nya gardiner.

Tja, något sånt här kanske? Fortsättning följer.

Hur har veckan varit? Vecka 21

- Huur har veckan varit?
- Deen har varit bra.
- Retas du med mig?
- Lite kanske?
- Kul. Verkligen. Vad har du gjort?
- Jag har bokat sommarens semesterresa.
- Ja, jag såg det. Turkiet. Vilka hotell ni ska bo på!
- I know. Är man en lyxapa så är man.
- Exakt.
- Sen har jag haft migrän och missade en stor producentträff för alla vi som ska jobba med ...
- Är det ...?
- Ja, mitt jobb i sommar. Jag ska producera en av årets sommarvärdar.
- Vad roligt!
- Ja! Och den här veckan har jag fått ta del av den topphemliga listan. Det är bra namn i år.
- Är det inte alltid det?
- Jo, förvisso. But you just wait and see.
- När får man veta? För jag antar att du inte får säga något.
- Precis. Tisdag den åttonde juni är det stor presskonferens.
- Jag tycker att Nour El Refais sommarprogram förra sommaren är det bästa någonsin.
- Jag lyssnade faktiskt på det i veckan eftersom jag vet att du älskade det. Och det var ju sensationellt bra. Herregud. Radio när det är som allra bäst.
- Om någon vill lyssna finns det här.
- Lyssna på det!
- På tal om något helt annat. Har du någon åsikt om Chloé Schuterman?
- Det känns väl som att allt är sagt redan. Jisses vilken snackis det har varit i veckan.
- Men vad tycker du då?
- Ett. Jag är inte det minsta förvånad att hon dyker upp i media. Kommer du ihåg förra året då jag pratade om Tavi - den trettonåriga tjejen som har bloggen The Style Rookie? Hon som alltid hänger first row på viktiga modevisningar och har kommit att bli en maktfaktor i modeindustrin. Chloé är den logiska följden känns det som. Barn, alltså riktigt små barn, är redan fashionistor. Titta på Cecilia Blankens dotter Bonnie. Hon får kläder hemskickade i drivor och omnämndes innan hon var ett år på bäst-klädda-listor.
- Två?
- Sen känns det självklart konstigt det här. Att vuxna vänder sig till barn som att de vore vuxna. Jag tycker att det finns något hemskt och ängsligt över hela modeindustrin när man gör elva- och trettonåringar till musor och makthavare.
- Finns det en trea?
- Jag tänker också så här angående den infekterade debatten om Nathalie Shutermans mödraskap, det här att det är hon som har skapat detta "monster" med dyra Pradaväskor och så vidare: i de flesta andra fall när barn blir som sina föräldrar ... typ den lille kemisten, eller den übersmarta schackspelaren, eller treåringen som spelar skiten ur alla när det gäller Guitar Hero, eller underbarnen som spelar något avancerat instrument ... då tycker man att de är otroliga och häpnadsväckande. I det här fallet med Nathalie och Chloé ligger det ett sånt djupt klassförakt kan jag känna. De är rika och skyltar med det. Så gör man inte i Sverige. Det är inte classy och det är inte politiskt korrekt. Sen handlar det också om att mode är inte något av "värde" - som kemi eller matte eller klassisk musik - förmodligen för att det är en så pass ny och feminin domän. Och sen finns naturligtvis genusperspektivet: att föräldrar (tänk framförallt pappor) köper svindyr hockeyutrustning till sina söner är inte konstigt. Eller att rapparen Petter klär sin son som en kopia av sig själv är okej. Men en mamma som lär sin dotter allt hon kan om mode är inte okej.
- Men Chloé behandlas ju som att hon är en vuxen fashionista. En elvaåring ska inte behöva tänka på vad hon har på sig när hon går till skolan!
- Jag håller helt och hållet med. Men redan i mellanstadiet fanns det killar i min klass som drillades i hockey och fotboll eller flickor som drillades i gymnastik. Det är i den åldern som lek börjar gå över till allvar. Jag menar bara att man inte ska vara så rackarns snabb på att döma.
- Men vad tycker du då?
- Att barn ska få vara barn. Och att vuxna ska sluta förvänta sig att barn ska vara något annat än barn. För en skillnad i de här fallen med de unga fashionistorna är att det är dom som förväntas ta modet vidare för att vuxna inte klarar av det längre. Det är på något sätt dom här flickorna ska sätta trenderna och det känns bara obehagligt.
- Enough said?
- Enough said. Kan jag bara få lämna några länkar för att göra diskussionen begriplig?
- Självklart.

Intervjun i Förkväll: Chloé ett elvaårigt modelejon
Artikel från Expressen: FC Barcelona vill ha svensk elvaåring
Elvaåring spelar Guitar Hero på Ellen DeGeneres show
Oprah presenterar The Worlds Smartest Kids

En fin fredag på solokvist

Jag är inte så värst van vid att vara själv, ensam hemma. Oftast hänger jag med min man. Vi kanske inte alltid gör saker. Men det är så här: om jag får välja att göra en sak i hela världen så är det att hänga med min man.

Men.

Nu var den här fredagen inte som vanligt. Den jag håller kärast är på svensexa för en killkompis som ska gifta sig om ett par helger så jag har varit på solokvist hela långa kvällen. Ska jag vara ärlig var jag lite obekväm och orolig (och ja, jag vet att det är patetiskt att jag blir orolig över att vara själv en kväll) över upplägget. Men bara för att vara på den säkra sidan, kom jag beredd till denna afton:

Jag hade laddat med tre tidningar, med varierande innehåll. Av dessa har jag läst intervjun med Sarah Jessica Parker i Vouge, porträttet av Bingo Rimér i Filter ... och sen orkade jag bara slöbläddra igenom Elle Interiör. Den får jag läsa imorgon tänker jag.

Och jag hade hyrt film ... men allt slutade med att jag började titta på den andra säsongen av Californication. Där verkade ju inte så mycket ha hänt med Hank, denne spillra till man.

Det blev en fin kväll och allt har gått bra. Ska jag vara ärlig så har jag inte hunnit känna mig ensam. Och är vi ändå inne på det här med ärlighet så bör det sägas att jag ju faktiskt inte varit helt själv heller: Bredvid mig i soffan har jag en snarkande Sixten ...

... och under bordet (ja, vår relation utvecklas) har jag Missy. Det här med att vara solokvist på en fredagskväll är ingen match för mig längre.

Samtidigt i Vasastan

Samtidigt i Vasastan ligger världens gulligaste katt och sover i min soffa. Han heter Sixten och är min fasters. I badrummet - under badkaret - ligger katt nummer två. Hon heter Missy (efter Missy Elliot) och är lite mer ... egen. Det är hur som helst väldigt mysigt att vara kattvakt. Och ett stort ansvar.

Det här med att ... hälsa

I helgen kom vi att prata om det här med att vi i Stockholm inte hejar på varandra. Mina två vänner hade varit på besök i en mindre ort i Västerbotten och var helt tagna över den värme och naturlighet de upplevde i samhället från folk de inte kände.

Jag är uppvuxen i nämnda samhälle och har alltså fram till att jag var nitton och flyttade till Stockholm hälsat på folk, småsnackat med de jag möter på ICA och vinkat till förbipasserande bilar. Vi kom fram till att på den punkten - det här med att hälsa på varandra - så var Västerbotten bättre än Stockholm.

Vi analyserade vidare. Det är naturligtvis ohållbart att hälsa på alla man möter i Stockholm. Knäckande insikt. Men vi kom ändå fram till att det finns två zoner där man hälsar på okända:
1. Man hälsar på alla i sitt bostadshus.
2. Man hälsar på alla på sin arbetsplats så länge man är inne i själva byggnaden.
Allt det här kändes logiskt när vi satt och pratade om det. Så döm om min förvåning när jag på måndagen insåg att det inte stämde på min arbetsplats. Nu är visserligen Sveriges Radio otroligt stort men till skillnad från SVT (där en av vännerna i diskussionen jobbar) så hälsar faktiskt inte alla på varandra.

Så kan vi ju inte ha det. Så. Här om dagen sa jag hej till alla jag mötte i Radiohuset. Inte påfluget eller så. Jag sa bara "hej". De flesta hejade tillbaka, men med den där osäkra blicken som säger "oh-shit-jag-kan-inte-placera-dig-men-jag-antar-att-vi-känner-varandra-för-varför-skulle-du-annars-heja-på-mig". Först tyckte jag att det var lite jobbigt. Att vara den där tjejen som gör andra obekväma. Men sen tänkte jag att det väl är smällar man får ta för att ta lite Västerbotten till Stockholm. Om det så bara är till Radiohuset.

If you want anything, just whistle

Idag efter lunch berättade min kollega Fredrik en av de finaste historierna om kärlek som jag någonsin hört. Den handlade om skådespelarna Lauren Bacall och Humphrey Bogart som spelade in en film tillsammans och blev kära. I filmen, som heter To have and have not, finns en klassisk scen när Lauren säger så här till Humphrey:

”You dont have to say anything, and you dont have to do anything. Not a thing.
Oh, maybe just whistle. You know how to whistle, dont you, Steve?
You just put your lips together and... blow.”

Efter inspelningen blev de ett par och Humphrey gav Lauren en kärleksgåva: en liten visselpipa av guld för henne att ha i ett halsband.

Lauren och Humphrey gifte sig och fick två barn. När Humphrey dog, endast 57 år gammal, lät Lauren begrava honom med den visselpipa som han gett hon fått av honom tolv år tidigare. Den hade inskriptionen If you want anything, just whistle.

Såna här historier om kärlek är nästan mer än vad jag klarar av.

Hej Sabina!

Låt mig ta dig med på en charmerande liten tur i Tiffanys värld ...

Du förstår. Igår öppnade jag nämligen upp den mest förtjusande lilla katalog jag någonsin haft i min hand. Jag tappade nästan andan av hur många fina små berlocker det fanns i den.

Till exempel kan man köpa Eiffeltornet och ha det hängande runt sin hals eller handled.

Eller varför inte skaffa en liten berlock med Tiffanys butik på Fifth Avenue! Det är vid den butiken som Audry Hepburn står i filmen Breakfast at Tiffanys. Men det vet du säkert redan. Är det för dig som för mig: att det är den filmen som fått dig att drömma vackra drömmar om små blå askar med vitt band?

Jag bläddrade vidare och kom fram till cowboystöveln och då kunde jag ju inte göra något annat än att tänka på dig.

Av allt fint i den lilla katalogen så tycker jag nog att det är den här berlocken med tre små änglar som är finast av allt. Jag hoppas så mycket på att få den här i present att jag nästan inte kunde sova i natt.

Efter att noga ha granskat guldet kom jag fram till sidorna med vackra silverberlocker. Där började jag fundera på varför det låter så mycket finare med cup cake och lollipop än muffin och klubba? Eller slickepinne. Usch!

Åh, en Atlantångare!

Jamenduvet.

Det var väl en charmerande liten tur? Läs den berlockiska historien du med så kan vi prata vidare när vi ses nästa gång för en brunch eller så. När blir det?

Puss och kram från Erika

Sex and the City ... för två år sedan

Ikväll har Sex and the City 2 galapremiär i Stockholm och jag tänker: herregud att det har hunnit gå _två år_ sedan jag och Malin blev medbjudna av Gry att gå på röda mattan.

Det var en fin kväll. Det bästa av allt hände innan, när vi tre som jobbade tillsammans med Äntligen morgon på Mix Megapol blev superfiffade av Grys sminktjej Jenny.

På den här tiden jobbade jag morgon och var mest trött hela tiden. Det kunde inget smink i hela världen råda bot på.

Kändisfesten var påkostad men i ärlighetens namn inte så märkvärdig. Jag kände inte så många och gick hem tidigt.

Och faktiskt så kan inget av det som hände under den glammiga galapremiären slå en kväll några veckor senare då jag och den jag håller kärast såg Sex and the City-filmen i Amsterdam.

Där kunde man köpa biljetter i urfina loger som inkluderade champagne!

... så vad säger du min kära? Dinner and a movie? Snart. I Amsterdam?

Sommarresan är bokad!

Jag och den jag håller kärast har äntligen bokat vår sommarresa. Det blir två veckor i Turkiet ...


... där vi kommer att bo på tre olika hotell ...


... med det största dilemmat varje dag om vi ska bada i poolen ...


... eller i havet.
Åh, vad vi kommer att ha det bra!

Erika berikar: Pizzavin

Pizzavin ...
är ett vin som är mycket lättdrucket och kan drickas till alla typer av mat, framför allt snabbmat som pizza.

Allt om mat tipsar om tio perfekta pizzaviner.
Vinklubben listar fem pizzaviner.

All weddings, except those with shotguns in evidence, are wonderful.

Bilderna kommer från vår resa till Moskva. Under en dag såg vi sju brudpar. Tre fångade vi digitalt.