På badhuset

När vi var i München i december så upptäckte vi att både Olof och Greta hade kommit över sin första poolskräck. Jag vet inte om ni kanske minns den där skräcken som gjorde att vi hängde på första trappsteget ner i ett poolområde en vecka i Grekland förra året? Hur som helst så blev Greta helt galen av lycka i lyrrhotellets pool där runt den första advent och sedan dess har vi pratat om att åka till något badhus. Och igår hände det.

Vi åkte till Forsgrenska som ligger på Medborgarplatsen och det var en helt fantastiskt fin sak att göra med barnen. Nu var plaskpoolen inte så varm som jag hade fått för mig att den skulle vara så vi kunde inte bada mer än ptja tio-femton minuter innan både Olofs och Gretas läppar var helt blåa. Men herregud så lycklig Greta var under de där tio minuterna. Hon kunde inte hålla känslorna inne: för varför skulle man? Hon skrattade och flaxade och sprattlade och pekade och tjöt av glädje. Olof var lite mer försiktig runt det hela och ville helst hålla sig vid kanten där han kunde spana ner på de som motionssimmade i den stora bassängen samt spana upp på de som motionerade på löpband.

Med oss i plaskpoolen var också två tjejer som var sex och ett halvt år. Dom var också tvillingar och enligt dom var det var det bästa dom visste. Dom hade alltid sin bästis med sig sa dom och både jag och Ulf nawwwade ihjäl oss inombords. Överhuvudtaget var övriga badgäster väldigt fina mot våra barn. Toleransen och de varma leendena i omklädningsrum och dusch över att det står en liten person där och glor. Olof blev dessutom erbjuden att dela en frukt med en äldre gubbe inne i herrarnas omklädningsrum.

Finast av allt var den stora grupp med skolbarn som lugnade ner sig i sin stojighet när de upptäckte Greta som också stod och väntade i entrén efter badet. "Hallå, det är en bebis här!" ropade dom och alla blev helt stilla och försiktiga och de vinkade till Greta som blev alldeles uppfylld av de stora barnen. När de gick följde hon efter och stod sedan i dörren och tittade efter dom länge länge. Lättrörd som jag är dagar som dessa fotade jag snyftande detta ögonblick. Fina lilla Greta. Hon och hennes bror börjar bli så stora nu.