tisdag 2 juli 2013

Veckan med tvillingarna (fyrtosex)

Olof och Greta, 46 veckor idag

Den här veckan har Greta börjat stå utan stöd. Hon tar sig upp till stående med hjälp av olika saker men släpper sen händerna en liten stund för att träna balansen (innan hon trillar ner på rumpan). Det är verkligen coolt att se hur allt sånt här bara händer utan att vi har tränat eller visat barnen något. Varje dag tar hon nu också tag om lära-gå-vagnen och drar iväg. Hon kommer visserligen inte så långt eftersom hon inte kan vända på ekipaget när det tar stopp mot en vägg eller bänk eller vad det kan vara. Olof är inne i fasen då han vill stå upp mot allt. Lite trevande försöker han förflytta sig med hjälp av olika möbler och det går bra om än långsamt.

Olof har också börjat härma mig om jag gör ett särskilt ljud. Om jag säger "aaa ah!" och går upp i slutet så svarar han på samma sätt. Det är otroligt häftigt att liksom kommunicera med honom. Och! Mer! Varje dag när jag frågar barnen om vi "ska släppa in dagen i vårt sovrum" (dvs dra upp rullgardinen) så vänder de sina huvuden mot fönstret. Olof kan också flirta med ögonen. Ibland. Och det är ju så gulligt att man dör.

Greta har varit på en bra plats den här veckan. Glad och harmonisk och det är som att hon farit runt i lägenheten och småhummat för sig själv. Olof däremot. Jesus säger jag bara. Han har varit så lättstött, grinig, gnölig och förbannad mest hela tiden. Om han inte har fått som han velat har han blivit galen. Och han har velat så dumma saker. Som att krypa in i frysen, in i diskmaskinen eller slicka på betonggolvet ute på balkongen. Jag vet inte om det är de här fyra nya tänderna han fått i det senaste (det har kommit ytterligare en tand i hans övre tandrad) som kasat honom av banan eller om det här helt enkelt bara är en fas? Ännu en vill säga.

Det är så lustigt. För ett par veckor sedan var det Greta som gnällde och klängde hela tiden och Olof som var harmonin himself och nu är det alltså ombytta roller. Det lustiga är att man liksom glömmer att de kan vara gnälliga när de inte är det. Nu går jag omkring och bedrar mig själv i tankar om att Greta alltid kommer att vara så här rolig och stillsam. Jag gissar att det är en annan tjej jag möter i nästa vecka.

Rent socialt har det här varit en spännande och ny vecka. Vi har haft middagsgäster. Två gånger! Ja, vi kände att när det här nu funkar så himla bra så kör vi väl på? Och det är så rasande trevligt att få tillbaka kvällsumgänget en smula. Vi var också på fest och hade Olof och Greta med oss. De sov i vagnen hela tiden. Eller, hela tiden fram tills dess att Olof vaknade och såg till att vi åkte hem.

Det här var Ulfs sista jobbvecka så från helgen har vi semester i familjen och det är ju så ljuvligt att man bara vill skratta och gråta om vartannat. Glädjetårar! Duh. Den här helgen var vi också med barnen till den badplats i Mälaren som vi åkt till oftast av alla i hela världen. Det var så stort att vara där med våra barn. Stort, och oändligt fint.

2 kommentarer:

  1. Alltså, jag skrattar nästan ihjäl mig när du skriver att Olof varit gnölig, gnällig, velat krypa in i frysen, in i diskmaskinen och slicka betonggolv. Varför? För att min sambo heter Olof. Så när du tänker på din 10 månader gamla son, tänker jag på min 34 år gamla sambo, krälandes och slickandes på betonggolv och krypandes in i frysen. Humor!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och jag skrattar ihjäl mig åt scenariot med! Ser en 34-årig man ligga på mage på vår balkong och franskkyssa golvet. MYCKET LOLLIGT ALLT DET!

      Radera