Körsbärsblomning i Kungsträdgården

Nu blommar körsbärsträden i Kungsträdgården.

Det går inte att beskriva hur vackert det är där.

Det är nästan så att det gör ont.

Och det känns magiskt.

Om ni har möjlighet måste ni faktiskt åka dit.

Åk nu. Dom blommar ju inte så länge. Tio dagar tyckte jag att det var någon som sa.

Hej!

Blomningen är så tät att den bildar ett rosa tak. Det är magiskt. Som sagt.

Trots att det var jobbigt att åka ner kändes det fint att att tänka på att det här var min sista utflykt på några månader. Ett värdigt avslut. Och tänk: nästa år får jag och Ulf uppleva det här tillsammans med våra barn. Åh.

Mitt begränsade liv som gravid

Förlåt. Men nu måste jag få älta lite.

Att det är tungt och obekvämt att bära tvillingarna har jag väl hintat om tidigare. Att jag inte skulle bli en sån som åkte på en shoppingresa till London eller New York när jag var i femte månaden har jag fattat för länge sedan men att det skulle bli så här tungt hade jag aldrig kunnat föreställa sig. Dum i huvudet som jag är har jag ändå försökt intala mig att "nästa vecka, då kanske det känns bättre". Som om att det skulle bli lättare av att de växer? Nej, inte min smartaste tanke i livet.

Mitt liv ser på riktigt ut som så att jag ligger i soffan. Eller i sängen. Jag kanske har en eller två timmar per dag då magen accepterar att jag är upprätt. De tillfällena måste jag spara till att sitta vid matbordet för att äta, eller till att duscha (även om jag oftast måste sätta mig ner efter schamponeringen och innan balsam) eller till att ta mig till och från jobbet.

Jag är ju extra orolig, som ni vet. Att ha gått igenom så många missfall som jag har gjort gör att jag – så klart – är extra rädd. För det är inte bara oro jag känner utan det är ren rädsla till och från. Det har gjort att jag är extra försiktig. Att jag ligger ner mest hela tiden beror på det. Och stackars Ulf får hjälpa mig med allt.

Det är fruktansvärt svårt för mig, en aktiv och självständig person, att inte kunna göra såna enkla saker som att gå till köket och hämta vatten, eller stänga igen den där öppna skåpdörren på andra sidan rummet, eller ... ja, inte kunna göra NÅGOT egentligen.

Det som händer är att jag får sammandragningar. Som jag har sagt tidigare så gör de inte ont men de är väldigt obehagliga. Tänk er att ha en muskelkramp fast minus det onda. Rörelsefriheten försvinner liksom och det enda man kan tänka är "snälla muskel slappna av igen". Sen är det inte bra att ha för många sammandragningar heller. De är ett tecken på att jag ska ta det lugnt. Förutom att jag får sammandragningar när någon av tvillingarna vänder på sig så får jag det av att sätta mig, resa mig, av att gå, bli kissnödig eller vad som helst annat som man gör cirka jämt.

Det är frustrerande. Fruktansvärt frustrerande. Och frustrationen gör att jag gråter. Minst en gång om dagen blir det bara för jobbigt. Jag är liksom inte ens en tusendel av den person jag är i vanliga fall. För att ni ska förstå: idag bestämde jag mig för att ta mig ner till Kungsträdgården för att se körsbärsblomningen. Vi hade tänkt ut allt så smart: Ulf hämtade upp mig hemma med bilen och parkerade på närmsta möjliga ställe. Sen gick vi en sträcka på kanske tvåhundra meter. Och det funkade inte. Det funkade bara inte.

Först blev jag knäckt. Men sen orkade jag inte vara knäckt längre. Nu kämpar jag med att förlika mig med att det här är såhär mitt liv kommer att se ut några månader framöver: Jag kan inte längre åka ner på stan för att köpa något, jag kan inte gå till köket på jobbet för att äta min lunch där, jag kan inte ens gå till affären för att handla mat. Det går inte. Det går bara inte. Nog förhandlat om det.

Och nog ältat om det.

Presentgeniet svimmar av lycka

Jag och Ulf firade ju vår bli-ihop-dag igår och gissa vem som hade varit ute på stan och köpt en present till sin fru? Ja, exakt.

Man kan säga att pulsen gick upp till cirka sjuttiotusen när jag öppnade toppen av paketet. Jag förstod direkt att det här var en present från ett presentgeni till ett önskningsgeni (ni vet min min önskelista på Pinterest = min bästa idé någonsin)! Ågud, jag får typ plus även nu.

För i paketet låg världens, eller i alla fall vårens, finaste tröja från min favoritdesigner Rodebjer.

Är den inte helt fukking amazing? Den är mjukare än en kattunge och bäst av allt är att jag kan ha den! Den är inte för liten! Den har växtmån! Och: den kommer också vara fin när jag inte är tvillinggravid. Så här mycket vinnare har jag inte känt mig på länge.
För er som är ute efter en bra pressi till en kvinna i er närhet. Här har ni DEN presenten. Jag svär.

16 år av kärlek

Det här är den första bilden som finns på mig och Ulf. Den togs på hans jobb 1996 och jag hade ungefär en miljard fjärilar i magen.

Jag och Ulf har varit ihop i 16 år idag! Han gör mig fortfarande helt mjuk och rosa inuti. Och pirrig. Ja, kär! Så himla, himla kär. Och lycklig.
Hurra för oss!

Presentgeniet behöver kak- och bakrecept

Så här ser det oftast ut när jag har "bakat" – dvs jag har köpt kakor och lägger upp dom på ett fint fat. Men det här ska det bli ändring på. För vid sidan av bristen på rolig craveing har det nämligen dykt upp ett helt annat sug: jag vill baka! Jättemycket vill jag baka. Tyvärr är jag supersugig på det så jag behöver hjälp med recept.

Jag har börjat i alla fall börjat i rätt ända och sett till att min PS (personal shopper aka Ulf) köpte den här ljuvliga receptboken för kak- och bakrecept. Och nu är den redo att fyllas! Så snälla söta rara ni: kan ni inte hjälpa mig med recept på kakor och bakverk. De får gärna vara hyfsat enkla så att jag kan bygga upp mitt baksjälvförtroende på ett stabilt sätt. Jag tänker att jag + eran samlade bakkunskap = vinnande koncept.

Vad har ni för bästa bak- och kakrecept? Dela med er! Snälla.

Falsk craveing

Jo. Jag lever. Och Ulf hittade dom där kakorna igår. På tredje affären han gick till, så visst håller jag vi på att bli sådär härligt klyschigt gravida. Och det älskar jag lite.

Men vad jag däremot inte älskar var de här kakorna: SÅ mycket godare i min fantasi än i verkliga livet. Obs: det var inget fel på dom men de levde inte riktigt upp till min idé om dem. De var goda men faktiskt mest bara söta, väldigt söta och jag är inte någon sucker för sånt som är supersött. Så jag åt ungefär en halv kaka av vardera smak och kunde sedan lite moloket inse att det var en falsk craveing.

Jaja. Jakten efter den perfekta craveingen fortsätter.

Min första craveing?

Visst har jag varit sugen på saker under graviditeten. Fruktsallad eller rädisor med flingsalt eller läsken Orangina. Men det har aldrig varit ett sånt där jag-tror-jag-blir-tokig-om-jag-inte-får-just-den-där-grejen-just-nu-sug. Men nu har det hänt. Och as I blogg är Ulf iväg och letar. Efter Ballerina Fylld Cookie. Jag måste ha en sån där Ballerina Fylld Cookie. Jag har inte ätit den någon gång men känslan i detta ögonblick är att jag nog dör om jag inte får en sån där kaka snart. DÖR.
Den ser så sabla god ut i reklamen.
Fortsättning följer.

Melodikrysskompis

Samtidigt i Vasastan löser jag Melodikrysset tillsammans med min gamla kollega Malin. Vi hänger liksom via twitter. Så himla trivsamt att jag ryser. Mysryser!

Konsekvensen av Den Stora Omflytten

Funderar mycket på vart jag kan vända mig med detta foto. Tänker att det skulle göra sig bra i ordboken för att illustrera ordet kaos.

Ja, för det här är konsekvensen av Den Stora Omflytten. Stackars arbetsrummet. Projekt nummer två är därför igång nu. Vi ska nu få ordning i garderoben aka skrubben i hallen. Mycket av junket här inne ska nämligen in i hallgarderoben.

Fortsättning följer. Jag ska bara äta lite middag med min mamma först som är på besök. Schezuan blir det. Och sen snacks framför Let's Dance. Som ni hör har vi en helkväll framför oss! Det är ju lönehelg ^^ if you know what I mean.

Veckans maggi, vecka 23

Jag är nu i vecka 23 och har fått gräva mig ner djupt i klädhögarna för att komma till den där säsongen då det var modernt med långa t-shirts. Ulf är gullig och peppar och säger saker som att att "jo, spets är en trend i år". Och jag vet ju att det inte är sån här tryckt spets som är hett, men för att göra honom glad så går jag och maggi går runt (obs bara i läggan) och säger att vi osar Elle and Vouge och annat moderelaterat.

Ja där fick ni er en liten tårtbit av hur livet i våningen i Vasastan kan se ut på en fredag i april.

Jag ger er: vår nya salong!

Låt mig ta er med på en visning av vår nya salong. Det här är resultatet av Den Stora Omflyttens första fas. Och jag är mycket stolt ska ni veta.
Så här ser vardagsrummet salongen ut när man kommer in.

Och så här ser rummet ut från andra hållet.

Paus för detaljstudie. På det lilla skåpet vid kakelugnen har jag ställt fram de vårigaste sakerna jag kunde komma på: ljuvliga småfåglar och silvriga och gröna ljusstakar.

Och en bukett rosa ranunklar. Jag älskar ranunklar.

Så här ser rummet ut från den plats jag allra oftast befinner mig = det högra soffhörnet. Här har jag det bra.

Låt oss gå vidare. Se så fint det blev med en tavellist ovanför tv:n (den andra hyllan som jag spetsat in mig på var slut på mio). Och så här blev bokhyllan när den blev klar med dörrar, knoppar och allt.

Tittar man närmre i bokhyllan kan man se snökulor från resor vi gjort.

Och hitta fabulösa små böcker som man genast vill bläddra i.

Vi valde att ha stora skåp under bokhyllan för att de skulle kunna svälja allt från hemmakontoret. Som en mycket angenäm bonus fick vi en fin bänk där man kan ställa ljus till exempel.

Okej. Så här ser rummet ut från bokhyllan sett. Matplatsen har fått en tydligare inramning med hjälp av rutan med guldgul färg.

Och ovanför soffan hänger som vanligt Bruce Springsteen med sitt E Street Band.

Jag tycker att vi avslutar titten med ett litet glas calvados och en brettonsk kaka från drinkvagnen. Det känns som ett trevligt avslut.

Ja, vad säger ni? Är vi inte duktiga! *ler nöjt och tar en tugga*

Flytta på dig!

. Min hjärna är totalt tillfångatagen av den här låten. På repeat. Hela hela tiden snurrar snurrar den i huvudet. Årets sommarplåga. Well. JA.

DIY: Ulfs snittar

Efter önskemål från en för mig nära kollega och allmänt skön person kommer här ett recept på de snittar som Ulf bjöd mig på här om dagen. Trixet är att inte övergöra snittarna utan att hitta fina smakkombinationer och lita på att less is more. Samtliga snittar är gjorda på vanligt ljust franskbröd, typ jättefranska, som kanterna skurits bort på. 

Snitt 1: Färskost med gräslök som toppats med färsk basilika.
Snitt 2: Philadelphiaost som toppats med en skivad rädisa.
Snitt 3: Leverpastej eller paté toppad med cumberlandsås.

Så enkelt är det att stila stort! Hoppas att du blir glad nu Rikard *blink* och att du snart får göra stor succé. Ja, det gäller ju alla er andra också.

Rapport från specialultraljudet

När jag var som mest orolig gjorde jag det där som man inte ska göra: jag satte en diagnos på mig själv med hjälp av google och familjeliv (för er som inte vet är familjeliv föräldrars motsvarighet till typ flashback. Det är inte mycket positiv boost i trådarna där om man säger så). Plus att jag råkade ramla in på bloggar ... deppiga bloggar om för tunna livmoderhalsar som gjort att tvillingmödrar blivit sängliggande från vecka 20 typ för att undvika en för tidig förlossning.

Så jag har varit väldigt orolig över det här. Speciellt eftersom jag gjort en konisering för många år sedan. Ni förstår, jag var en såndär slarvmaja som inte gick och gjorde cellprovtagningar som man skulle. På grund av det upptäcktes det lite för sent att jag hade cellförändringar och jag blev tvingad till operation. Allt gick bra och jag är helt frisk men en konisering innebär basically att man skär bort en bit av livmodertappen och den växer inte tillbaka eller något sådant. Den biten är borta och det betyder att jag redan ligger på minus down there.

Addera starka sammandragningar och ilningar till detta och utgångsläget för en självdiagnostisering är ---> inte bra. Inte bra alls. Inte för nerverna och oron i alla fall. Eller, ja, oron blomstrade ju.

I alla fall. Idag fick vi träffa en läkare. Och på det här ultraljudet såg man tydligt hur ettan ligger och trycker mot livmodertappens insida. Jag förstår verkligen att det ilar och trycker. Himla ettan!

När det gäller livmodertappens tjocklek såg allt bra ut sa läkaren. Inte jättebra. Men på rätt sida om vad som anses vara normalt i alla fall. Allt över 2,5 cm är okej och min var 3 cm och det kändes skönt när läkaren sa att "som det ser ut just nu finns det ingenting som tyder på att du kommer att föda för tidigt". Sen la hon till "men det kan ändras" men det behöver vi inte fästa så stor vikt vid just nu. Hon ville också att vi skulle hålla koll genom att göra ultraljud varannan vecka. Det vill jag också. Jag vill hålla koll på det här så gott det går. Ettan och tvåan måste stanna kvar så länge de bara kan där inne. Så. Så får det bli.

Tips mot halsbränna och nästäppa?

Mina två senaste gravidsymptom är också mina sämsta. Sämst just nu i alla fall. Till att börja med: någon gång då och då under dagen får jag en sjuhelsikes halsbränna. Att dricka ett glas mjölk hjälper lite har jag upptäckt (mjölk över huvudtaget! vilken grej! vilken bra och GOD dryck!) men lindringen är kortvarig. Så jag behöver tips och råd. Vad ska jag göra? Vad kan lindra?

Nästa sämsta grej jag börjat med är nästäppa. Framför allt tidig morgon då jag vaknar av att jag inte kan andas genom näsan längre. Andas genom näsan är en så himla uppskattad grej att kunna göra inser man när det inte riktigt längre funkar. Så även här behöver jag tips och råd.

Snälla ni. Hjälp mig!

Den Stora Omflytten dag 8, färdigställandet

Till sist. Fyra färgaffärsbesök senare hittade vi rätt. Det är kanske inte exakt vad vi tänkt oss men vad fasen: efter fyra ommålningar blir man nöjd. Eller, man nöjer sig. Så kan jag säga.

Medan färgen vädrades ut passade vi på att fika lite i karantänrummet. Ulf är helt genialisk på att göra snittar och smörgåsar. Någon gång i framtiden kanske vi öppnar en mackeria för den här talangen är, ja, den är väl inte bortkastad på mig, men det är inte rättvist mot resten av världen att det bara är jag som ska få smaka på Ulfs underverk.

När färgen hade torkat mörknade den lite och om man kisar så är den inte helt off från kuddfärgen. Kisa så att ni nästan blundar ... ser ni? Ser ni! Inte? Ah, well. Inte jag heller. Men det var värt ett försök.

Efter drygt en vecka var vi alltså nästan klara med salongsomgörningen.

Det enda som fattades var att sätta upp några hyllor och tavlor. Och fixa det sista lullet.

Här ser ni lite av hur det blev. Fina, riktiga, efter-bilder kommer snart.

För att fira avslutet på Den Stora Omflyttens första fas (där hallen och salongen fått sin make-over) lagade vi till en helt fantastisk middag: basilikaslungade potatisklyftor och grillad majs med kryddsmör och örtsalt. Till det en bit fin karré. Nom nom nom.

Min fina födelsedag i bilder

Som ni vet började min födelsedag med frukost på sängen. Ulf var på väg upp redan klockan två på natten för att riktigt överraska mig, men som tur var stillade han sig. Förutom smörgåstårta fick jag också en massa fina paket.

Dom innehöll så bra saker att jag tror jag smäller av. Som det här underbara blomsterägget från Royal Copenhagen.

Och dom här anteckningsböckerna från Svenskt Tenn som är så gulliga att jag bara vill bära runt på dom hela tiden.

Efter paketöppnandet blev jag så trött så trött. Så jag la mig och vilade bredvid alla presenter. Och pratade i telefon med mamma och pappa.

Här ser ni vilka fantastiska presenter jag fick av Ulf: två mässingsljusstakar från Svenskt Tenn (den ena från mammi och pappi), en bok om Estrid Ericsson (som grundade just Svenskt Tenn, det är för övrigt hon som designat de klassiska stakarna), en ögonskugga från YSL, anteckningsböckerna, porslinsägget och Hungerspelen i pocket. Sen fick jag också ett fiffigt och snyggt iPhoneskal också men det använder jag redan och kan därför ses på förra bilden.

Efter att ha sovit en förmiddagstupplur och ätit lunch var det dags att lämna lägenheten för första gången på typ tio dagar. Jag hade på mig en ny sjal som jag fått av mitt presentgeni till syster. Hon jobbar på Weekday och dom bästa dagarna är när hon kommer därifrån med något som hon tror skulle kunna passa mig. Hon har alltid rätt.

Medan jag väntade på att Ulf skulle hämta bilen upptäckte jag att jag inte längre ser mina fötter när jag står upp.

Och så var vi ju på Mama Mia och gjorde undersökningar och fick nya bilder på tvillingarna. De är för stora för att kunna få med på bild båda två men här ser man i alla fall ettans gulliga profil till höger och tvåans huvud ovanifrån till vänster. Gud, att man kan bli så fascinerad och fäst vid såna här små bilder. Tar ju över tankeverksamheten totalt.

På eftermiddagen kom Lilla Äl över och Ulf serverade oss afternoon tea. Egentligen skulle vi ha gått till Grand Hotel för att äta deras afternoon tea men eftersom jag har cirka noll procents ork till något plus fortfarande är lite orolig över livmodertappen åkte vi hem istället.
ps. här får ni också en liten sneak peak på hur det blivit i salongen.

Ulf hade gjort tre sorters snittar, scones med sylt och cream cheese och småkakor. Precis som det ska alltså. Han är så bra.

Sen var det dags att öppna paket igen. Den här gången från Lilla Äl.

Det här kan vara den bästa eye-linern någonsin. Från Sephora och helt frikkin' omöjlig att få tag på om man inte ska till New York eller några utvalda Spanska eller Italienska städer typ. Lilla Äl hade råddat tag på den via en vän som precis varit i NY. Hurra vad glad jag blev!

För att fira chillaxade vi lite i soffan med att surfa radhus som vår bror kanske ska köpa, kläder på Monki och Weekday plus designerväskor som Lilla Äl vill köpa när hon åker till London om några veckor.

Sen var det dags att öppna paket igen! Som kom med posten. Från min bästa bloggkompis!

Paketet innehöll den här finfina, roliga och helt underbara vattenkannan som vi ska ha i Hummelviken. Den kommer att älska att vara där.
Tack snälla gulliga Frau Anna! Jag blev så himla HIMLA glad! Härmed dubbar jag dig till ---> presentgeni!

Kvällen avslutades med en lätt middag eftersom vi ätit afternoon tea precis. Det blev min vårfavorit vit sparris med hollandaise och rädisor med flingsalt. Det här blev en mycket annorlunda och stilla födelsedag men ändå en av mina bästa.

Så här var min födelsedag förra året.
Och så här var min födelsedagsmorgon 2010 
... och min födelsedag 2010
... och min födesedagskväll 2010.