Statusuppdatering

Nu är jag hemma i våningen igen. Om en timme ska jag träffa programledaren och inspelningsproducenten för att gå igenom gårdagens premiärinspelning av Retorikmatchen.

Än dröjer det ett par veckor innan programmet börjar sändas men inspelningarna är igång och Umeå igår var awesome, som Danny (mfl) skulle säga. Det här kommer att bli en bra vår.

Några fina dagar i Hörnefors

På den fjärde dagen i Hörnefors mådde jag äntligen bättre, kanske till och med bra? Jag, mamma och Ulf tog oss en promenad i alla fall.

Vi gick ner till havet, till den badvik som jag badat i hundra tusen gånger när jag var liten.

Jag tänkte mycket på att den här platsen faktiskt inte är helt olik Hummelviken. Eller så är det bara jag. Äsch.

Det är då en väldigt fin plats. Precis bredvid kvarteret där jag är uppvuxen.

Men mycket har hänt där ute vid viken ska jag tala om för er. Mamma visade runt.

Det har byggts hus. Flera stycken. På två år så har det sagt boom! och så har det dykt upp en massa nya kåkar. Eller "massor" och "massor". Fem sex stycken säkert.

Dom ligger makalöst vackert i alla fall mellan två vikar.

Som vanligt hade jag fullt upp att dela med mig av mina upplevelser genom teliphonen. Mamma var mycket förstående.

Annars då under dom här dagarna hemma hos mamma (pappa är i Portugal och spelar golf det är därför han inte är med på bilder osv)? Jo, vi tittade på Melodifestivalen och jag åt mammas ansjovismackor (med en röra som jag kallar för schlagerröran eftersom vi alltid åt de här mackorna när jag var liten och det var Schlagerfestivalen).

Och så har vi tittat i mammas gamla fotoalbum och sett hjärtsnörpande gulliga bilder på mamma när hon var liten och kände stor kärlek för torpets djur (och sin bror).

Mest av allt har jag hängt i det där bortre hörnet av soffan. Till det soffhörnet har diverse drycker, isglassar och frukter framburits. Jag har känt mig bortskämd på det allra bästa sättet.

Och mamma har stickat. Det här ska bli en kofta till Ulf. Mamma är så himla gullig på det viset. Hon vill liksom ge till alla. Och nu är det Ulfs tur. Den här koftan ska han ha på landet. Det ser man tycker jag. En perfekt kofta för norra skärgården.

Allt som allt, trots segdragen magflunsa, några mycket fina dagar hos mamma i Hörnefors.

Tack Spader Madame!

I mitt sjukdomsinlägg igår sa Spader Madame ifrån på skarpen år min sjuka. Och vet ni: det verkar som att det funkade (peppar peppar och annat vidskepligt jox)!

Bra att veta: Spader Madame är en miracle worker.

Jag känner inget annat än respekt och kärlek för Spader Madame. Må hon vinna alla bridgetävlingar i hela världen nu.

Sjukdomsläget

Alltså. På riktigt. Hur länge kan man ha magsjuka egentligen? Jag trodde att gränsen gick vid två dagar. Jag är inne på dag nummer ... fem. Det som är bra ("bra") är att det går lite upp och ner över dygnet så jag får i mig mat. Ibland. Sen känner jag mig lite pigg. Ett tag. Som nu – då jag passar på att läsa bloggar, blogga och allt annat livsnödvändigt som jag inte orkar när jag ligger som en urvriden trasa i mammas soffa och smågrinar. Det är ändå ett bra ställe att vara sjuk på. Mamma tar fint hand om mig.

Jag är glad att jag fortfarande känner mig så trygg och hemma hos mamma att jag kan vara sjuk här. Det säger något om vår relation tycker jag. Är inte helt säker på vad, men något stort och fint är det. I normala fall hatar man ju att vara någon annanstans än hemma när man är sjuk. Men hos mamma har jag det bra. Det har jag.

Så himla HIMLA tråkigt att jag nog inte kan åka och hälsa på mormor bara nu när vi är uppe. Jag vill ju inte smitta henne och hela den avdelning som hon bor på nu (efter att ha fått både en propp och blödning i hjärnan). Det är det värsta med hela den här sjukan. Det andra borde gå över. Det borde ju det. Känslan just nu = mycket tveksam till det. Men så är jag ju en drama queen också.

Samtidigt i Hörnefors

Det är lite mer snö här än i Stockholm. Det må jag säga. Och på tv pågår någon märklig sorts vintersport som jag blivit hooked på. Ski cross? Jag tror det heter ski cross. Mamma är på affärn. Ulf jobbar och grannen kör skoter på tomten. Jag har blivit ännu sjukare men det gör inte så mycket. Men det är segt. Det ska jag inte ljuga om. Fast mamma tar fint hand om mig och lägger en sval hand på min panna när det behövs. Det är fint.

Samtidigt i Sundsvall

Frukostbuffé! Hurra för oss!

Samtidigt i Sundsvall

Samtidigt i Sundsvall tittar vi på hockeykväll (wtf?) och bor på hotell där thaibuffé ingick i priset. Så kan man också ha det i all enkelhet på en torsdag i februari.

Edit: man kan tydligen också ha gulsot så där i all enkelhet på en torsdag i Sundsvall. Mycket oturligt.

Nåt skit och shit!

Jag har åkt på nåt skit nu igen. Jag började må så himla dåligt igår på förmiddagen. Åkte hem efter lunch och sov från ungefär klockan tre igår eftermiddag till tolv idag. Hoppas att trasslet passerar snabbt för imorgon ska jag åka till Hörnefors är det tänkt. På tisdag har vi vår premiärinspelning av Retorikmatchen i Umeå. Shit vad tiden går fort.

Nåt skit och shit. Ja, lite så kan man sammanfatta livläget just nu.

The year of the presentgeni

Här om dagen hände det igen! På byrån i hallen stod där plötsligt ett paket. Till mig!

Så klart var det med ivriga fingrar som jag öppnade paketet. Och i paketet låg ännu ett paket. Som ni kanske vet är det ju mitt bästa.

Och i paketet i paketet låg ett doftljus från Byredo. Alltså. Deras doftljus. Doftar så gott att man blir alldeles uppfylld av välmående. Just den här varianten doftar ungefär som en äng av liljekonvaljer.

Det var Ulf som köpt presenten åt mig. Märker ni: presentgeniet (alltså jag) behöver inte längre köpa presenter från mig själv till mig själv. Nu gör andra det åt mig! Jag älskar hur det här året har startat för presentgeniet.

En fin fastlagssöndag

Det kan vara så att jag hade den bästa söndagen igår. Inte för att det är en tävling eller så men ändå: jag = vinnare!
Jag och Ulf hängde i morgonrockar som vi fått (jo, på ricko fått) när vi varit på olika spa:n. Det gjorde att det kändes som att vi hade en spa-söndag.

Så vi dukade fram frukter och juicer och grönt te och sånt som man brukar få när man är på spa. Sen tittade vi på en fransk film där de åt rostat bröd med jordgubbsmarmelad samt ett kokt ägg hela tiden. Jag blev så sugen så då dukade vi fram det med. Inte så spa:igt men ändå.

Efter film och en tupplur åkte vi över till min faster och hennes katter. Sixten ville gärna visa hur bra han är på att klösa så då höll vi på med det ett tag. Han klöste, jag fotade.

Efter det var det dags för semlor och det gick ju som vanligt inte att äta dom med värdighet. Det kan i och för sig vara det bästa med semlor. Näst efter smaken då.

Sigge och Missy låg bredvid oss i soffan och fåtöljen och sov och ingeting kan nog vara så fridfullt som att ha en sovande katt vid sin sida?

Åh. Det går nog inte att riktigt förstå hur himla förtjust jag är i den här katten. Så ullig och gullig att man bara vill gosa och gosa och GOSA.
Allt som allt: en mycket fin fastlagssöndag.

Men lavendel, marry me

Den här söndagen viker jag till drömmer om lavendelfält som doftar sommar. Fransk sommar mmm. Jag tror också att söndagen rymmer en semla, kanske en film och att få klappa lite på stans gulligaste katt.

Det här är helt klart en söndag med potential.

Hur brukar era söndagar se ut?

En mycket relevant fråga

... ställdes av min kollega igår: "Du Erika, vad hände med långtradarligan?"

Det kan man verkligen fråga sig. Tyvärr har jag inget tydligt svar. Men eftersom det har inte varit några fler tillslag utanför mitt fönster så är jag ganska säker på att polisen har sprängt den. Jag är mycket imponerad av hur snabbt de arbetade och jag har bara en sak att säga till polisen medan jag långsamt klappar händerna: "Bra jobbat."

Långtradarligan. Håhåjaja. Det var en spännande tid för den här gamla krukväxtindianen.

Paris modevecka 2009

Bilderna från LV:s visning (ja, LV, det är så vi fashionpeople säger) fick mig att tänka på när jag råkade vara i Paris samtidigt som höstens modevecka inföll 2009. Jag var inte där på grund av den, men passade ändå på att hänga lite utanför Karl Lagerfelds visning. Där såg jag bland annat kvinnor i päls och arga pälsmotståndare som kallade pälskvinnorna och Karl för mördare.

Jag såg också Katy Perry. Obs. Helt sant. Det är hennes mörka hår man ser bakom hon i beige. Nej, jag skulle inte bli någon vidare paparazzi. Men ett bra ögonvittne.

Jag var även mycket uppspelt över att sitta innästlad i Japanska Vouges team. Visst smälter jag in bra? Och visst har jag en rekordsnygg blekning? Hårfärger som smälter ihop med ansiktsfärgen är verkligen de bästa. Je suis un fashionista. Om man med det menar ---> motsatsen.

Men roligt hade jag.

Men jag kanske älskar fashion i alla fall

Jag är egentligen inte sådär superintresserad av mode. Jag är absolut inte någon modeslav. Jag gillar att bläddra i modemagasin ibland och jag följer i alla fall en modebloggare (men det är mest för att vi har jobbat ihop lite). Men så såg jag en bild från Louis Vuittons visning under modeveckan i Paris.

Och jag var tvungen att hämta andan.

Jag bara dånar. Alltså. Hur fint tema är inte det här? Det är genius.

Ett tivoli fyllt med vackra klänningar.

Det måste jag säga. När mode är så här. Då fukking älskar jag fashion.
Tänk att vara på den där visningen? Nej. Jag hade inte klarat det pga överdrivna känslor av awesomeness.

Slott, herrgård eller hotell

 Ska vi åka till ett slott?

Eller en herrgård?

Eller ett skärgårdshotell för en romantisk weekend?

Som ni förstår är det stora frågor som avhandlas under frukosten i Vasastan.

Tre frågor man ställer sig efter att ha tittat ihjäl sig på The Wire

Snart har jag sett alla säsonger av The Wire och jag måste hålla med: det ÄR en mycket bra serie. Men det har seglat upp tre frågor, som jag alltså på riktigt undrar över, efter att ha sett ihjäl mig på fem säsonger.

1. Får man servera aspackade bargäster på barer i USA?
I Sverige får man inte servera uppenbart berusade personer. I The Wire kan McNulty trilla av barstolen,  resa sig upp och få ett järn till. Kan detta hända på ricko in the states?

2. Tittar män i porrtidningar på jobbet? Alltså inte med vänsterhanden på toaletten, utan vid skrivbordet med kollegor i rummet?
Sgt Landsman sitter ofta och bläddrar i olika titty magazines, gärna under ett möte med kollegor. Gör män verkligen så här? I så fall: Varför gör män så här?

3. Hur stor procent av populationen i Baltimore är kvinnor?
Skulle man höfta utifrån representationen i The Wire landar man väl i runda slängar på 5, maximalt 10 procent. Eller vad tror ni som också tittat på serien?

Jag fattar inte varför dom inte lät en säsong handla om kvinnorna i Baltimore. Tänk att få en inblick i hur mammorna och systrarna till langarna på gatan har det? Då vi också kunde fått följa Snoop, Keema och framför allt åklagaren Rhonda Pearlman lite närmare. Det hade varit förjävla bra. Det är ju skit att jag inte ingick i produktionsteamet, va? Ja, det är typ sånt jag tänker på nu när jag börjar närma mig slutet.

Jag bara undrar.

Hej Frau Anna!

Tänk att vi firar ett år som bloggkompisar idag! Om du hade varit i Stockholm hade vår dag kanske sett ut så här:

Till att börja med hade vi nog tagit en promenad för att se om kunde hitta några småfåglar.

Efter den kyliga promenaden hade vi absolut gått till något ställe för att äta bacon och andra goda saker. Men mest bacon.

Mätta och belåtna hade vi nog tittat på ett gammalt avsnitt av Downton Abbey? Det var ju ändå så vi träffades.

Och till avsnittet hade vi ätit ostkrokar. Dekanterade så klart så att de hade blivit så där helt perfekt sega.

Kanske hade vi avslutat dagen genom att fira med lite Cristal? Nah, mest troligt inte. Men allt det andra: mycket troligt.
Hurra för oss på 1-års dagen allra käraste frau!