torsdagen den 28:e juni 2012

Veckans magbild, vecka 32

Hej hej! Här har ni oss. Mig och maggi. Vi firar att vi går in i vecka 32 idag (dvs 31+0). Det betyder att det bara är en vecka kvar till det första delmålet! Då kommer jag att sluta med en av mina mediciner: den som heter Adalat och egentligen är en blodtryckssänkande medicin. Den ska vara bra mot sammandragningar men ska jag vara ärlig vet jag inte om den gjort varken till eller från. Så det känns bra att sluta med den.

Från och med vecka 32 har jag också bestämt att jag ska börja leva lite. Att "leva lite" betyder i min lilla lilla värld saker som att gå till Konsum till exempel. Eller åka bil upp till Barnens Hus på Karlbergsvägen och sen gå runt inne i butiken. Eller åka bil till Hagaparken och sätta mig i en solstol. Jag är mycket uppspelt över tiden jag har framför mig. Fatta: Konsum! Gå runt inne i en fysisk butik och inte bara internetkolla på saker till bäbisarna! Vara i en park i det där flummiga "utomhus"! Jag = mycket MYCKET uppspelt! Och spänd.

Men det är en vecka dit. Så fram tills dess är det våningen som gäller. Tur att den är så fin och att jag älskar den så mycket. Det är ju "vi" och har varit vi så länge. Kuvösens kuvös. Jo, lite så har det nog blivit. Faktiskt.

10 kommentarer:

  1. Åh vad härligt! En vecka bara! Delmål är grejt!

    Jag åt också Adalat. Jag hade blodtryck som inte var av denna värld ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur?! En vecka är nada och ingenting!

      Radera
  2. Men shiiit va stor du blivit! Måste vara jättetungt att bära på, förstår att lungorna börjar få ont om plats och att du har svårt att hitta en skön ställning att ligga i. Tips är att gå med stavar om du ska röra dig. Avlastade jättebra för mig i slutet när jag var enorm. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stavar ... eller rullstol tänker jag :) Jo, det är svintungt men funkar ändå på något konstigt vis. Fast det är klart. Jag står, går eller sitter inte så himla långa stunder helst. Om jag ska vara ärlig ;)

      Radera
  3. Ja, jag tänkte också det -är det inte sjukt tungt att gå å bära på en sån kula rakt fram på magen..? Eller den växer så 'långsamt' att man hinner vänja sig vid det?

    Fin e du, i vilket fall... <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, den växer så fort att kroppen inte riktigt hänger med. Det är lite olika från vecka till vecka faktiskt. Ibland ligger dom så att musklerna har en chans att hålla upp, medan jag måste "bära" magen andra veckor. Och ändå är det liksom helt vanligt på något konstigt sätt. Maggi är där. Och vi gillar varandra :)

      Radera
  4. Alltså den där magen är ju helt galen med tanke på att du är så näpen i övrigt.... Och heja heja! Det blir v 35 tror jag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Veckorna susar förbi inte sant? :D
      Och det är ju med lite skräckblandad förtjusning jag tänker på att den kommer att bli ÄNNU större. Oh My!

      Radera
  5. Svar
    1. Tack! Och stor. Och lite nyvaken haha

      Radera