Nu är det bara tre veckor kvar tills vi når vårt första delmål. Jag, Ulf, maggi, läkrarna ... ja, alla har satt upp vecka 32 som ett första mål. Jag vet inte riktigt vad som är på plats då men det är något viktigt steg i utvecklingen som är taget då i alla fall. Målet efter det är vecka 34. Och så har ju jag och maggi vår överenskommelse om vecka 35. Men dit är det sex veckor. Så låt oss börja med tre. Vad är väl tre veckor? Pft. Ingenting!
Hej! Jag är också i vecka 30 (29+1) OCH sjukskriven för dessa satans sammandragningar. I några av de senaste inläggen har jag sett att du ligger ner på rygg i soffan och sängen. Bara jag tänker tanken på att lägga mig på rygg så får jag kraftiga sammandragningar. För mig funkar det bara att ligga på sidan. Jag vet att alla är olika men tänkte dela med mig av detta ändå. :)
SvaraRaderaTack för att du skriver så fantastiskt bra! Du beskriver all oro och alla förhoppningar man känner vid ett sådant här tillfälle på ett väldigt humoristiskt och naket sätt. Keep up the good work, både med skrivandet och framförallt bärandet av ettan och tvåan!
Men wow! Då har vi ju exakt samma beräknat förlossningsdatum - 29/8 eller hur?
RaderaJa, alltså, jag får ju sammandragningar vad jag än gör: om jag står, sitter, går, åker rullstol, går på toaletten, INTE går på toaletten ligger på sidan eller rygg. Maggi triggar på allt! Men i det senaste har det blivit mer och mer sidoläge även för mig men det beror mest på att jag dessutom fått foglossning som ger värk i svanskotan. Perfekt.
Tack för beröm och för att du peppar mig! Fortsätt gärna berätta hur du har det och hur det går för dig :)
Japp, det är den 29/8 som är det planerade datumet.
RaderaVad härligt med lite foglossningar som lök på laxen? Jag har också drabbats av det. Kan bara ligga på sidan i en timme per natt ungefär innan båda höfterna är slut, sedan måste jag bädda med cirka sju olika kuddar för att kunna "sittsova". Mycket avslappnande. :) Men visst är det märkligt, foglossningarna är ju bara en parantes, jag tar gärna den smärtan så länge som bebisen har det bra och stannar där den ska!
Du ser så himla fin och stark ut. Och vacker!
SvaraRaderaTack finoberta!
RaderaJag håller med; du ser jättefin och stark ut.
SvaraRaderaDet är en väldigt vackert komponerad bild också, var det med avsikt? Ljuset bakom ditt huvud som ger liksom en gloria, klänningen som går i ton med filten och fåtöljen...
En riktig Madonnabild.
Och då menar jag inte popartisten. Det får väl bli några månader efter förlossningen när du kommer i korsetten med strutbehå igen. ;-)
Vilken otroligt fin läsning du gör av bilden! Nej, det var nog inte avsiktligt (får kolla med Ulf man vet ju aldrig) men en cool grej är att precis till vänster om mitt huvud i pilasterhyllan har vi madonnan herself. Maria alltså :)))
RaderaPlus: lääängtar så efter att få dra på mig den puderrosa lilla saken så att det blir ordning på struttuttarna igen!
Gilla helt enkelt! Kämpa på en vecka i taget, och en vecka går ju fort eller hur?
SvaraRaderaKram
Ja, dom gör ju det konstigt nog! Tiden är bra märklig på det viset. Helt expanderbar. Och det är bra det. Kram till dig med!
Radera