Jo, jag förstår att allt inte alltid blir som man tänkt sig och att planer faller igenom. Men när det händer så lite som det gör i mitt liv och varje liten grej som planeras måste förberedas minutiöst så är det något i mig som går litet sönder när det inte blir som det var tänkt.
När Ulf måste jobba utanför hemmet (han kan tack och lov jobba hemifrån nästan hela tiden) behöver vi, jag, att någon annan kommer hit och hjälper mig med lunch. Det är den ena sidan.
Den andra är att jag ser fram mot varje planerat besök som jag ser fram mot julafton. Tänk er om någon skulle ställa in julafton?
Jag fattar att besvikelsen jag känner efter en inställd lunch är oproportionerlig men så ser också livet ut för mig just nu. Proportionerna är förvrängda som i lustiga huset. Men så vidare värst roliga är dom inte dom här skrattspeglarna. Jag tycker inte om att jag känner så.
Oproportionerligt var mitt middle name när jag var gravid. Du är på smällen. Go with the flow, bara. (kastade ut stekpannor på gården - minst en i veckan). Det var INTE roligt för min man. Du kommer skratta åt det. Ulf också. Sen. INTE nu.
SvaraRaderaKram Erika. Inte så många veckor kvar!!
Kram på dig Spader! Jag tycker att det låter så festligt att du kastade ut stekpannor genom fönstret! Kanske kommer den där iiiilskan till mig senare? I så fall tar jag emot den med öppna armar - och tänker på dig :))))
Radera