Från superhjälte till sämstotrögo

Jag är så fruktansvärt trög i huvudet nu för tiden. Seg. Dum. Jag har alltid trott att mina gravida kompisar har överdrivit den här mentala kollapsen men jag måste nog ge dom rätt. I mitt fall har jag tänkt att det till viss del berott på brist på stimulans, på medicinerna som gör mig trött och ja just det ja de två små liven i min mage som äter upp all min energi och tar allt mitt syre.

Som jag berättat tidigare gör graviditeten oss kvinnor till något av övermänniskor som kan göra de mest häpnadsväckande saker: vi skapar dubbelt så mycket blod (alltså vi gör nytt blod = mäktigt!) och så var det ju något med lungorna också som blivit större (kommer inte ihåg exakt). Och så är jag säker på att det är något annat jättemäktigt som jag också gjort liksom per ajtomatik men som jag för mitt liv inte kan komma på just nu.

Alla dom här fysiska sakerna som hänt mig hittills har jag sorterat in under "superhjälteegenskaper" och det har fått mig att känna mig ganska så vardagsmäktig.

Men. Som i alla hjältesagor straffar hybrisen sig.

Ty. Det visar sig att min kraft nu har vänt sig MOT mig. I min tvilliggravidkalender står det nämligen att läsa att under den sista trimestern kommer min hjärna att KRYMPA MED TRE PROCENT.

Hur kan det vara nödvändigt? Jag fattar ju poängen med att få större lungor och producera mer blod. Men att krympa hjärnan? Why??? Why God, why? Nej nej, there's a glitch in the system här Neo.

Jag känner mig INTE okej med den här utvecklingen.