En fin midsommarafton

Midsommarafton började med att jag dollade upp mig. Tog på klänning, parfym och smink. Förutom den sprattlande vattenmelonen kände jag mig lite lite som vanligt.

Jag hade på mig mina älsklingsträskor som jag köpte i Dalarna förrförra sommaren. Dom (och mina fötter) kan jag bara se i spegeln nu för tiden.

Ute i köket hade vi laddat upp med sånt som är typiskt viktigt för ett midsommarfirande.

Så som dill, Västerbottensost, Leksandsknäcke och så vidare.

När våra gäster anlänt hjälptes vi åt att öppna upp alla sillburkar.

Sen slog vi oss ner i syrenbersån och allt var varmt och soligt och jäkligt gött bara.

Elias lånade ett par solglasögon och kände sig lika delar snabb som pino.

All den där uppmärksamheten man får när man är liten och gör gulliga saker kan vara rätt besvärlig att hantera. Tur att mamma finns stunder som dessa.

Själv hade jag på mig hatt och kände mig väldigt fransk och Rivieran och sånt. Men hatten hjälpte dock inte så mycket för att svalka mig.Värmeslagskänslorna jag kände. Oj. Oj oj oj.

Så Ulf visslade ner i källaren och rotade fram ett skruttigt parasoll. Det svalkade gott men ställde också till med en hel del dramatik.

Det ville, som skruttiga parasoll med ännu skruttigare parasollfötter gärna vill, bara flyga iväg hela tiden. Man kan säga att det höll delar av sällskapet sysselsatt.

Efter att vi njutit oss igenom alla sillar några varv var det dags för efterrätt. Killarna fixade.

Det blev Ebbas kolatårta igen. Den här gången med jordgubbar. Oh lord vad gott!

Efter lunchen gick Jenny, Nickas och Elias på en långpromenad. Jag passade på att sova en timme ungefär.

När de kom tillbaka var det dags att ordna med middagen. Ulf och Elias höll koll på grillen.

Och kvällen avslutades med en underbar grillmiddag, lite fotboll och Elias som somnade i soffan. Allt som allt världens ungefär bästa midsommarafton!