Julafton!

Julaftonen i år började med att min faster kom över och vi fixade i ordning det sista av julmaten i pyjamas.

Sen skålade vi in julen 2011 i champagne. Röd (eller jaja mer rosa då) champagne!

Sen var det dags att slå sig ner vid bordet som Ulf dukat så vackert att jag fick nypa mig själv i armen för att inte tro att jag hamnat på nobel-frickin-middagen.

Först en skål bara med värdparet. Ja, alltså jag och Ulf.

Årets julbord blev helt sensationellt bra! Tack så väldigt mycket för recepten på spetskål och grönkålspaj! Båda dom rätterna var riktiga succéer och kommer säkerligen återkomma nästa år. Annars gillade jag den vegetariska skärgårdssillen bäst för den smakade som en hel smörgåstårta i en tugga.

Ja, som ni kan se är det som att jag inte riktigt kan tro att allt detta är sant.

Vi hämtade om från julbordet fler gånger än jag kommer ihåg. Eller, om jag ska estimera, så var det cirka lika många gånger som Lilla Äl kollade sin iPhone efter julhälsningar.

Mitt under lunchen bjöd så jag och Lilla Äl på show.

Showen kan ha berott på snapsen. Eventuellt.

Efter lunchen var det dags att bänka sig i soffan och dricka lite irish coffe.

Och titta på Kalle Ankas jul så klart. Ingen av oss somnade. Vi var för uppspelta.

Som synes. Jag kan tänka mig att vi är Snövits band just nu.

Efter Kalle och hans vänner var det dags för årets juldrink: Portvinsstinger.

Den smuttade vi på medan Lilla Äl agerade jultomte, eller paketfördelare i alla fall.

Vi öppnade paket i cirka tre timmar. Inte för att det var så förfärligt många paket men för att vi alltid låter klappöppnandet ta tid. Ett paket i taget öppnar vi. Och så pratar vi lite om det som är i paketet. Jag vet inte om det låter tråkigt? Det är det inte i alla fall. Det är urmysigt!

Och vi fick alla paket som vi blev överdrivet nöjda av.

När paketbanden hamnar på huvudet och fullminen kommer fram. Då vet man.

På kvällen, innan dopp-i-grytan, gick vi en promenad i ett nästan helt öde Vasastan.

Och vi hade världens bästa julafton. Det hade vi.