Det är lika bra att erkänna. Att ha en vegetarisk matutmaning i april kan ha varit det tråkigaste jag jag gjort någonsin. Jag vet inte vad det är med vegetarisk mat som får mig att bli som en gnällig tonåring som bara INTE VILL äta det tråkiga äckliga som mamma lagat*.
Jag älskar egentligen veggo. Men jag tror att jag (obs här kommer en hobbypsykologisk utvikning) på ricko hade en allt för traumatisk upplevelse av att göra den vegetariska kokboken. Det är mycket jobb och till sist blev det liksom inte så kul längre. Dessutom var det bok nummer två. Ettan hade varit en succé och förlaget trodde verkligen på mig och min medförfattare Anna. Prestationsångesten i det. Usch. Efter den tappade jag suget. Ulf fick under typ två år laga all mat. Jag lagade en rätt då och då när jag blev tvingad. Vi åt mycket på krogen då. Jag var mest bara sur på köket och blängde på kastruller och kylskåp.
Anyho. Under april var det som att allt det där kom tillbaka. Varje rätt som jag letade fram i kokböcker bara skrek "så gjort" / "himla tråkigt" / "ja det här kommer ju SÄKERT att bli gott".
Ljuspunkterna har varit de recept som jag fått tips om av er. De var inte helt nedsolkade av mitt dåliga veggokarma. Så on the bright side har jag fått ett fång nya recept till min samling. Bra gjort av er.
Men det är ändå skönt att april är över. Och nu blickar jag framåt mot maj. Det jag har bestämt ska bli salladsmånaden. Men mer om det sen.
* min mamma lagar världens godaste nej alltså jag lovar VÄRLDENS GODASTE mat. Vill inte att någon skulle få för sig något annat bara för att jag var en typiskt otacksam tonåring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar