Hur går det? Hur går det?

Hur det går med budgivningen? Sådär skulle jag vilja säga. Förutom att vår mäklare är lite märklig verkar det som att åtminstone två andra intressenter har muchos dineros i sina kappsäckar. Budgivningen har snudd på glidit oss ur händerna. Så här: vi skulle kunna lägga ett högre bud men då har vi inga pengar kvar i lånelöftet till renovering. Och vid en snabb kalkylering så rör sig renoveringen om cirka tre-fyra hundra tusen. Då är inte trädgården inräknad. Man behöver inte vara ett geni för att fatta att detta inte håller.

Det hela känns så klart hemskt sorgligt. Jag som redan hade valt tapet till fondväggen i köket. Och firat midsommar i storstugan. Värmt mig vid brasan. Åkt ut med vår båt i skärgården. Gått ner till bryggan i badrock för ett dopp i arla morgonstund.

Men så var det ju det där med kräftskivan. Trots dagens budande och flitiga fantiserande har jag inte hittat platsen för kräftskivan. Och kanske är det också ett tecken? Halmstrån. I know. Nej, nu ska jag dra täcket över huvudet och lipa en stund.

Sen ska jag surfa Hemnet. Igen.