fredag 1 augusti 2014

Starten på vår semester i viken: regn, makalösa måltider och tvillinghäng

När vi kom ut till viken, en måndagseftermiddag var det, så regnade det. Då gjorde vi en sak som är bland det härligaste jag vet. Vi la oss på några dynor precis innanför de öppna altandörrarna och tittade och lyssnade på regnet.

Och notera detta ljuvligt gulliga som händer med Gretas hår när det regnar och blir hög luftfuktighet. Åh.

Eftersom det aldrig ville sluta regna satte vi oss i soffan och åt lite snacks.

En himla mysbar start på vår semester i viken tycker jag allt att det blev ändå.

Nästa morgon var vädret bättre och vi gick ut på en förmiddagspromenad. Olof har blivit alldeles fascinerad av ormbukar så vi spenderade en god stund med att titta på dom, och spana efter blåbär.

Nere på vår förmiddagsbrygga kände vi på temperaturen i vattnet.

Och drack lite äppeldryck och så kom ovädersmolnen igen.

Vi gick ändå ner till vår lilla badplats.

Där Olof hittade en alldeles fantastisk plats att vara på.

På eftermiddagen drack vi iste på farstutrappen som belöning för att vi tagit ner så många träd och röjt så bra bland snåren i vår skog på vår framsida.

Den här kvällen gjorde jag en fantastisk avocado- och jordgubbssallad som tillbehör till kvällens grillmiddag. Alltså den där salladen. Jisses så god. Recept finns här.

Nästa dag fortsatte vi att rensa bland gran och fur. Hur mycket jag älskar min skogsarbetaroutfit? Mega.

Och det var sen, någonstans innan lunch, som Greta visade att hon nu inte bara lämnat bebisgungan bakom sig utan att hon även kan stå och gunga samt göra fart själv. 

Sen fick vi gäster! Nämligen Azade och Jocke och deras tvillingar Love och Amelie som är ungefär sex månader yngre än Oggi.

Till lunch hade jag gjort den här underbara salladen som jag visst inte har bloggat om? Detta skall jag åtgärda. Det måste jag nästan göra pga dess nivå av superbness.

Efter lunch hängde vi på trappan och drack kaffe och hade det allmänt himla jättebra.

På eftermiddagen tog vi med oss våra gäster på en tur runt viken.

Vi gjorde allt som vi brukar göra. Som att plocka blåbär och smultron och äta så mycket vi kände för precis just då.

Och Olof och Greta fick ett helt megadorable sällskap vid eftermiddagens tittning av Pippi.

Till middag grillade vi, så klart, och det här var ju en helt sensationell middag.

Det var då jag gjorde den här fantastiska potatisen som jag sedan gjort ungefär tusen gånger till. Detta är mitt bästa matpåhitt någonsin tror jag.

Det bästa med att ha gäster som sover över är att man får äta frukost tillsammans. Jag älskar verkligen att äta frukost med vänner och när det dessutom är utomhus på baksidan av vår stuga i vår vik är det nästan bara för bra.

Olof struttade runt på tomten och letade smultron.

Och när frukosten var bortdukad och kaffekopparna urdruckna tog vi med oss hela gänget på vår förmiddagstur.

Greta var vår ciceron och väntade tålmodigt på stigen.

Medan Olof och alla vi andra plockade blåbär.

Vår lille Olof hade fått något slags bett i pannan kvällen innan och i och med det fått en liten allergisk reaktion med effekten ett något lite annorlunda utseende.

Efter att vi hade kastat sten från bryggan, ätit så många blåbär vi kände för och så vidare gick vi ner till vår lilla badplats. Solen sken och alla barnen badade.

Sedan åkte den här fina lilla familjen hem till Stockholm igen och vi vinkade farväl från farstutrappen. Så klart. Bra start på semestern i viken oh ja.

torsdag 31 juli 2014

Varning utfärdas för kommande blogginlägg (obs: gäller inte detta dock)

Står ni ut med några recapinlägg? Jag har tagit så otroligt många fina bilder i viken som jag av lathet och prioritering inte hunnit med att blogga om. Och nu ligger de där på min hårddisk. Om jag inte bloggar om dom kommer de att falla i glömska och jag tycker nog att de förtjänar ett bättre öde än så.

I förra veckan tror jag det var, läste jag ett inlägg hos Underbara Clara där hon ondgjorde sig över just den där typen av senarelagda inlägg. Hon vill att det som händer i bloggen ska vara det som händer nu och inte någon summering av en tid som varit. Och i princip håller jag med henne. Om någon jag läser – och har den typen av blogg som tangerar dagbokens principer – är ute och reser vill jag gärna få veta hur de har det när de är på resemålet. Sedan får det i och för sig också gärna komma några inlägg extra när de väl kommit hem men sen är jag mer intresserad av hur livet ser ut idag. Hur känner ni?

Hum.

Äh, jag kommer att göra så här: jag kommer att blogga om våra veckor i viken. Om någon känner att de riskerar att dö av tristess över den typen av inlägg så utfärdar jag en varning här och nu. Det har ändå varit så stilla här i några veckor så några dagar till får det väl gå an. Så, i några dagar kommer jag att visa hur vi har haft det i viken. Kanske, om andan faller på, kommer jag även att blogga om livet här och nu. Det nu som innebär att vi är tillbaka i stan eftersom stugan är uthyrd till de tidigare ägarna.

En sak bara: Den blev ju himla bra den här sommaren. Så larvigt och utan proportioner det var, det där att jag var så orolig där i slutet av juni. Men det är klart. Då hade vi den sämsta juni någonsin i ryggen och noll och ingen vetskap om att det skulle bli en rekordhärlig juli. Och då visste jag inte heller att Olof och Greta är som gjorda för att vara i Hummelviken. Sådant som jag har drömt om och hoppats på har hänt redan i år. Vi har kunnat bada i havet utan att de har försökt äta upp hela stranden. De har sprungit runt nakna för det mesta och på köpet fått lite hum om hur det där med kiss och poop funkar. Hur det känns i kroppen när det är dags att släppa ut och att kunna hålla sig tills de kommit fram till gräsmattan eller en potta.

Och: I semesterfrågan har det även uppstått nyheter. Vi har precis ställt in Köpenhamnsresan. Vad vi behöver nu är att vara hemma och bara komma ikapp innan våra jobb drar igång och barnen ska skolas in i förskola. Omg snart ska mina små lejonungar skolas in i förskola. Mina små små lejonungar som inte längre är så små när jag tittar efter.

lördag 26 juli 2014

Jag är bara inte gjord för kvällar och nätter som den igår

Usch. Jag har varit så gruvligt bakfull idag. Det är nästan först nu som jag känner mig som en människa igen, och det var ju så på tiden, lagom till att jag borde gå och lägga mig. Nej, jag är inte byggd för utekvällar som den igår. Som började på Sturehof med massor av champagne, fortsatte på Riche med ännu mer champagne och slutade på Musikaliskas innergård med öl och - var det tequila? Ni förstår ju. Det var hashtag morsa på glid så det skrek om det men jag och Caroline firade iallafall inspelningen av hennes sommarprat ståndsmässigt.

Nu är vi i viken igen. Mina föräldrar och brorsbarn är här och Olof och Greta har den bästa tiden i livet. Dom har vuxit så under de senaste veckorna. Hemma i stan gick båda barnen plötsligt på pottan. Att ha fått vara här ute i viken utan blöja har gjort dem medvetna om vad kissa är för något. Är vi här kissar de numer på gräsmattan istället för vart som helst. Och hemma i stan gick detta alltså att överföra till pottan. Det känns stort. 

Nu hör jag djupa andetag från de olika rummen i stugan, mina barns välbekanta ljud blandas med små snarkningar från Juli och Lily. Jag ligger på soffan och småpratar med mamma som sitter och syr vid matbordet. Ulf somnade inne hos barnen under nattningen och pappa sitter ute i vårt uterum och läser. Livet är fint nu när det har kommit åter. 

torsdag 24 juli 2014

Gretayoga

Efter att ha läst om någon svensk tjejs yogasuccsess på instagram har jag funderat på om det inte ligger något slags framgångskoncept och vilar i min dotter?

Så väldigt ofta står nämligen vår lilla Greta så här.

Hennes bror blir ofta inspirerad och försöker göra likadant.

Men just den här gången var det som att han blev hennes instruktör istället, inte sant?

Gretayoga, ja, det är vad vi ropar varje gång hon intar position.

Och titta: Olof nailed it! Ja hörni. Gretayoga. Kan det vara något?

Ps. Vi är på snabb visit i huvudstaden och huvudkvarteret eftersom jag ska jobba imorgon och Ulf behöver göra en del ärenden. Även detta va: att så enkelt kunna svinga sig mellan sitt hem och sitt home away from home är så lyxigt att jag typ storknar.

onsdag 23 juli 2014

Livet nu alltså, livet nu. Mycket bra.

Jag sitter på Hotel Diplomat och försöker samla tankarna lite grann. I två dagar har jag pendlat mellan stugan i viken och det tjusiga hotellet på Strandvägen för att jobba med Caroline och det sista med hennes sommarprat. På fredag spelar vi in, och på tisdag i nästa vecka sänds det. Innan vi spelar in ska hon till Paris en sväng för jobb, så klart, för det är så det är att vara Caroline. Sedan jag lärde känna henne någon gång i våras har hon varit i fyra av våra fem världsdelar för jobb och hon har varit till fler länder än jag kan hålla ordning på hur mycket jag än försöker tänka efter.

Det kommer att bli ett bra program tror jag. Innehållet är, i alla fall i mina ögon, ganska otippat. Nu vet jag inte riktigt vad jag hade för förväntningar på henne innan vi startade processen att komma fram till ett innehåll men jag gillar verkligen oförutsägbarheten som vilar över hela hennes prat. En ingång kan börja på ett ställe för att hamna någon helt annan stans i slutändan. Hon är både fin och rolig och jag hoppas att hon ska komma fram som den förtjusande person som jag har fått lära känna. Det är väl oundvikligt antar jag, det här att man faller för en person, när man jobbar så nära och pratar om såna personliga saker som ofta hamnar i ett program av den här sorten.

Jag är i alla fall stolt. Megastolt och jag önskar så innerligt att hon också ska vara det. Hur allt blir får vi se på fredag, och hur det tas emot vet vi först nästa vecka. Just nu är det bara att hålla tummarna och hoppa.

Snart viker jag ihop min dator och går bort till min bil som jag parkerat på Artillerigatan. Staden som jag i vanliga fall bor i dallrar av sommarvärme och överallt vilar en doft av semester. Snart är jag ute i viken igen med mina barn, man och föräldrar. Där ska jag bada och grilla. Det känns som att jag plockar russinen ur två härliga världar och det är en lyxig känsla. För det här livet där jag får lite av varje är inte så dumt ska jag säga er. Det är inte dumt alls.

måndag 21 juli 2014

Alla dessa förmiddagar i viken som kom och gick, så visste jag att det var livet

Varje förmiddag när vi är i viken går vi ner till badbryggan för att kasta sten. Jag menar verkligen varje förmiddag. Och jag tänker att det är ju allt det här vardagliga, men på inget sätt alldagliga, som vi gör varje dag som är livet.

Dessa förmiddagar vill jag dokumentera här för att hjälpa mig själv att minnas hur vår rutin såg ut den här sommaren i Hummelviken.

Som sagt. Varje förmiddag går vi ner till den här badbryggan inne i viken. Just idag provade barnen att kasta något litet större stenar i vattnet. PLUMS sa det om dem och så blev man hemskt blöt, i alla fall om man heter Greta.
Den här blusen är för övrigt Gretas favoritplagg alla kategorier just nu.

När stenkastarsuget lindrats var det dags för nästa steg i förmiddagsrutinen: att doppa fötterna i vattnet.

Doppa fötterna och plaska, så klart, som alltid.

Och sedan skulle även vattnet på andra sidan bryggan provas. Som alltid.

Något vi alltid gör är att titta efter fisk i springorna i bryggan men eftersom det inte fanns några där idag försvann barnen snabbare än att jag han fånga ögonblicket. Det går undan med de där två nu för tiden.

Den här förmiddagen hade jag på mig det som jag nästan alltid har haft på mig denna sommar. Jag mer eller mindre bor i mina vegan Toms och leoshorts. De kryddigt orangea naglarna har jag haft sedan vi var på Kreta i maj. Eftersom jag är lat och inte orkar ta bort nagellacket så målar jag bara på nytt hela tiden med effekten att detta kommer att vara sommaren med rödorangea naglar. Inte mig emot.

Nå, sen var det dags att gå vidare på vår förmiddagstur. 

Varje dag står vi inför valet att gå till höger eller vänster. Idag blev det höger och längre in i viken eftersom det var en hemskt blåsig förmiddag vi hade.

Det finns nämligen en liten vik i viken där det är lä och där kan man också kasta sten bra.

På vägen dit hittade jag massor av smultron och det ingår också i våra förmiddagsrutiner i viken: att plocka bär längsmed vägen och äta dom på en gång.

Just idag gjorde vi en liten extra grej som vi bara gör ibland på förmiddagarna här i viken. Vi gick in i skogen. Olof älskar skogen.

Och titta vad vi hittade där! Så var förrätten, den lilla naggande, ordnad.

Här börjar vår tur runt viken att gå mot sitt slut. I det här läget är barnen fortfarande glada och nöjda och i tron att vi är ute på äventyr. Så fort de ser lilla stugan blir de mindre glada och mer konfliktbenägna. Gå hem? Nej, aldrig! är vad de uttrycker med sina skrik och sin gråt.

Men än har det inte hänt på vår förmiddagstur. Vår alldeles vanliga, vardagliga, härliga förmiddagsrutin i viken. Än är vi alla glada och nöjda och rätt kära i varandra och faktiskt i hela livet i sig självt. Tänk att det får vara så fint. Livet va, så himlarns fint.