fredag 19 september 2014

Finfina ekologiska produkter från kvinnors händer

Jag vet inte om ni minns detta, men när vi var på Kreta i våras så åkte vi till en liten butik som sålde olika tvålar och krämer. Fisika, som stället och märket heter, är ett familjeföretag där en mamma, hennes dotter och hennes syster tagit till vara på sina förfäders, eller ska jag kanske säga förmödrars, kunskap om hur man tar hand om sin hud på ett naturligt sätt. Alla deras ljuvliga produkter var ekologiska och biologiska och handgjorda av dessa tre kvinnor inne i ett litet rum i deras butik.

Jag köpte med mig några olika varor och har fallit helt och totalt för en handkräm som doftar ljuvligt av patchouli, deras olivoljetvål och framför allt deras multikräm som passar för allt från solsveda till utslag. Jag som är allergisk mot insektsbett har fått ofattbart bra lindring av krämen under sommaren och Olof som har lätt för att få utslag och torrfläckar har också blivit hjälpt av salvan. Detta får mig helt enkelt att dra slutsatsen att det är en jädra bra salva det där.

Det enda som har oroat mig med deras fantastiska produkter är tillgängligheten. Att åka till Kreta för att fylla på badrumsskåpet låter visserligen helt ljuvligt men ändå inte helt rimligt. Men så fick jag veta att deras produkter finns på Etsy. Särskilt dyra är de inte heller.

Så låt mig sammanfatta: ett kvinnoföretag, med ekologiska och biologiska produkter till ett bra pris. Så himla bra allt detta att jag dånar.

torsdag 18 september 2014

Att klä sig som sitt barn: check!

Ja, jag vet då inte vad jag ska säga om den här saken men det är fritt fram att ställa diagnos i kommentarsfältet, för all del! Eller, nej förresten gör det inte. Eftersom jag tydligen inte har några spärrar så har jag nu köpt ett par såna här fina skor till mig själv. För alltså, det här med att klä sig själv som sin son är ju ytterst tveksamt och jag vet inte precis vilka skador jag kommer att ge honom för livet i och med detta. Men det jag klamrar mig fast är att han väl är för liten för att förstå? Och i lekparken kan vi väl bara anstränga oss för att inte stå allt för nära varandra.

Äh, jag får bita ihop och stå ut med insikten om att jag blivit en Sån Där, ni vet? Som inte bara klär sina barn till små kopior av sig själv, utan klär sig själv till stora kopior av sina barn. Ågud.

Men samtidigt. Det är ändå ett pris jag tar för de här skorna = emoji med hjärtan i ögonen.

Är sagan om mig som en tränande människa redan på väg att ta slut?

En gång har jag lyckats ta mig ut under den senaste veckan. En gång! Det var i måndags då jag skulle göra det sista löppasset från förra veckans program för att komma ikapp. "Komma ikapp", hah! Då skulle jag springa totalt sex minuter men det blev för tungt. Jag orkar alltså inte tre minuters sammanhållande löpning. Det är svagt. Så väldigt svagt. Men sant. Nu förstår ni min nivå. Den är skrämmande låg.

Och jag vet inte vad jag har att skylla på heller? Mer än att jag bara inte har orkat något den här veckan. Jag är så trött. Så sjukligt trött. Jag hoppas att detta bara var en tillfällig svacka men mina ben känns som bly trots att jag bara sitter här. Precis så kändes det också i måndags. Då integrerade jag löppasset i en 45 minuter lång power walk så ja ja. Detta får väl sorteras under kategorin: alltid nåt.

Nu skall det dock sägas att jag har cyklat till och från jobbet fredag, tisdag och onsdag men det är som sagt med en elcykel. Det räknas inte, det tycker jag inte. Även om det rör sig om 33 kilometer totalt.

Nej, skärpning Strand-Berglund. Så här snabbt får sagan om mig som tränande människa inte ta slut.

Har kanske mina coacher/morötter/piskor något uppmuntrande att säga till mig?


Som motiverande bild bjuder jag här på mig i min träningsoutfit. Så diskret smyger jag runt Kungsholmen och Karlberg nu va. Så diskret.

Diskret men med knallrosa detaljer.

Jag ser ju i alla fall ut som en tränande människa så kämpa nu Strand-Berglund. Kämpa!


onsdag 17 september 2014

Olofs nya skor

Sedan Oggi började gå och alltså fick ett behov av skor har vi köpt Kavats modell Kotte till både Olof och Greta. Tre par skor har de traskat igenom och här finns det en liten fördel med att det skiljer en storlek mellan barnen: Greta har kunnat ärva Olofs skor. Men allt fint har ett slut och nu har Olof vuxit ur vår storfavorit. Så medan Greta nöter på det sista, ärvda, paret har jag fått söka mig vidare i skodjungeln och nu köpt dessa till Olof. De kommer också från Kavat och heter Nymölla och jag är nog lite kär i dom. För alltså, på riktigt, hur fina? Det är nästan så att man skulle vilja ha ett par själv. Äh, skippa det där "nästan" va.

Pasta rosso

Snabba men ändå smakrika rätter har en särskild plats i livet inte sant? När den dessutom är vegetarisk, som denna ljuvliga lilla pasta med tomatsås är så blir jag ännu gladare. Trots att den är enkel så blir den ändå inte tråkig och det är champinjonerna som gör rätten till något lite extra. Även om jag är till mig över den vitlöksfrästa svampen så kommer jag nog ändå att ersätta dom med bitar av marinerad fetaost nästa gång. Jag tror att det kommer göra rätten ännu godare, eller, ännu mer i min smak är nog vad jag menar.

Okej. Så här gör man Pasta rosso med vitlöksstekta champinjoner:




Det här behövs:
1 gul lök, hackad
2 vitlöksklyftor, hackade
5 morötter, rivna
olja att fräsa i
500 g krossade tomater
2 grönsaksbuljongtärningar
2 dl creme fraiche
pasta för fyra personer
oregano eller basilika efter smak
salt och peppa

200 g champinjoner, i kvartar
en klick smör
1 vitlökskyfta, finhackad

Gör så här:
  • Hacka gul lök och vitlök, riv morötterna. Fräs i olja.
  • Tillsätt krossade tomater, buljongtärningar och creme fraiche och låt puttra 15-20 minuter.
  • Koka under tiden pastan.
  • Ansa och skär champinjonerna i kvartar. 
  • Stek svampen tills den vätskat ur sig klart.
  • Addera smörklicken och en finhackad vitlöksklyfta. Salta och peppra.
  • Mixa såsen slät och smaka av med oregano och/eller basilika.
Nomnom!

tisdag 16 september 2014

Inspiration, spring i benen och majskolvar med smör på Slottsträdgården Ulriksdal

Under helgen gjorde vi en utflykt till Slottsträdgården Ulriksdal. Det är en av mina favoritplatser i hela världen tror jag.

Vi började med att gå in i växthusen och titta på olika finheter.

Allt är så jädra vackert uppställt där att man typ inspirerar ihjäl sig.

Jag köpte några blommor. Dom kan ni få se i ett annat inlägg?

Och barnen tumlade runt så där som våra två barn alltid tycks göra nu för tiden.

Efter att ha köpt dom blommor vi ville ha gick vi ut i trädgården.

Barnen åkte rutschkana.

Och Ulf snyggade sig på en sån där bänk som jag drömmer så intensivt om att ha någon gång i framtiden.

Olof klättrade i träden.

Just nu kan man åka till slottsträdgården och plocka blommor och grönsaker i deras självplocksland.

Båda barnen älskade att springa i alla gångarna.

Och genom de magiska tunnlar som de skapat.

Allt är verkligen helt makalöst vackert där ute just nu.

Vid ett hörn av trädgården har de ordnat en liten skördeplats.

Där slog vi oss ner vid några bord.

Och åt nyskördade, nykokta majskolvar med smör och salt.

Hur gott?

Exakt hur gott som helst.

Detta är mitt bästa utflyktstips just nu.

Att få sitta ute och äta majskolvar i septembersolen förläger livet. Så måste det vara. Så känns det i alla fall i varje cell av min kropp.

Här finns vägbeskrivning och öppettider.

måndag 15 september 2014

Veckans veckomeny vecka 38

Vardagen fortsätter trots ett valresultat som ger mig bekymmersrynkor the size of Grand Canyon. Det är barn som ska hämtas, jobb som det skall gås till och mat som ska lagas inte sant? Och känslan just nu, strax efter lunch på en måndag, är faktiskt upplivad. Upplivad av att tonen redan nu (i bla sociala medier och bloggar) är att vilja ta ansvar för att ändra inställningen till nästa val. Min kompis Julia skrev så här på instagram: "Mörkret jag känner idag ... avgrundsdjupt. Men så vid frukost i morse tittade jag länge och väl på våra två barn och tänkte: är det en sådan här värld ni ska växa upp i? Ska ni behöva leva i ett land fyllt av okunskap och hat? Nä, det ska ni fasiken inte behöva. Det får inte bli så. Nu är det upp till oss att kanalisera energin och bekämpa hatet. Nu organiserar vi oss. Vi är starka. Vi är 87%."

Det känns banalt och lite konstigt att skriva en veckomeny efter ett sådant brandtal men hej livet som tuffar på. Nu kör vi!

Den här veckan har vi Linas vegetariska matkasse igen och recepten låter rätt spännande, bland annat Piadina som tydligen är en slags nordafrikansk pizza. Vi har som mål det här året att 50 % av våra måltider ska vara vegetariska och såna här veckor när vi får tre vegetariska recept gratis känns det inte det minsta klurigt att hålla sig till det.

En av rätterna, tonfiskpastan, blev aldrig lagad i förra veckan och därför får det flytta över hit. Annars är det många rätter som är frierier till Oggnog. Olof har ätit lite si-så-där i det senaste så vi får göra vad vi kan denna vecka för att kompensera.

Skojigast denna vecka blir när jag och Ulf ska göra råbiff själva för första gången. Jag vet att råbiff är en sån där rätt som många inte förstår sig på men det är en av mina absoluta favoriter i hela världen. Jag väljer ofta en sån när jag är på restaurang men har aldrig provat att laga själv hemma. Planen är att vi ska gå till vår polske slaktare och köpa fint kött och sedan mala själva i vår aldrig tidigare använda köttkvarn. Just den middagen kompletterar vi med korv till barnen.

Nå. Så här ser veckans veckomeny ut som vi diarieför som nummer 38:

Veg: Potatiskaka med fejkonströssel, äppelsallad och cottage cheese (Linas matkasse)
Veg: Piadina med hommos tahina, ugnsrostad aubergine och persiljesallad (Linas matkasse)
Veg: Svamprisotto med gräslök och fänkålssallad (Linas matkasse)
Veg: Halloumiburgare
Veg: Lasagne med aubergine och zucchini (från kokboken Mera vego)
Veg: Kräm och omelett (Oggifavorit)
Spagettigryta (Oggifavorit)
Fiskgryta (Oggifavorit)
Tonfiskpasta (den blev aldrig lagad i förra veckan och flyttas därför över hit)
Råbiff med adekvata tillbehör och pommes (korv till barnen)

Har ni några recept på vardagsmat som ni gillar och kan dela med er av? Jag har nämligen hittat på en sån fiffig grej där jag samlar allt ni tipsar om i ett pinterestalbum. Där kan vi alla kika in när vi kört fast och behöver lite inspiration. Det vill säga ungefär lite då och då.

Vaknar åter igen ledsen och skrämd

För fyra år sedan vaknade jag upp vilsen, ledsen och skrämd. Då hade Sd tagit sig in i riksdagen och jag förstod ingenting. Jag förstår fortfarande ingenting för i den värld där jag vill leva så kan ett sånt här resultat inte vara möjligt. Då, för fyra år sedan, försökte jag hantera min ångest genom att lajva hemmafru: jag avfrostade frysen, putsade kristallkronorna åh herregud och kokade saft, alltså hur knäppt?

Idag vaknade jag också med ett tryck över bröstet och en klump i magen. Under morgonen har jag kramat mina barn så hårt så hårt och känt någon slags bisarr tacksamhet över att de är för små för att förstå. För hur förklarar man ett sånt här valresultat för sina barn? Mina gudbarn som är stora nog för att försöka är i chock och jag gråter inuti när jag tänker på dem.

Men livet går vidare för att det måste gå vidare. Kampen fortsätter. Och det finns bra saker som också har hänt i och med valet. Precis hur allt kommer att bli återstår att se, men inuti mig finns en ljus kärna som jag vill se växa. Och jag tror också att den kommer att få göra det. För även om jag vaknade ledsen och lite skrämd i morse så känner jag mig inte vilsen. Vi är många och vi är starka som vill se ett ljusare Sverige växa fram. Men just idag är det tungt.

Nu ska jag fortsätta att ta mig igenom den här dagen. Jag har redan gjort två ganska konstiga saker som jag ser som tecken på att jag är en människa i kris. Jag har i hets beställt ett par skor och ett par nya dörrluckor till ett skåp. Tydligen väljer jag att konsumera mig ur ångesten den här gången? Åh herregud vad det här med val inte är bra för mig. Inte för min självbild i alla fall.

söndag 14 september 2014

Oggi says RÖSTA!!

Alltså den här dagen. Den här dagen! Som jag har sett fram mot den här dagen.

Idag är första gången som jag får gå till en vallokal tillsammans med mina barn och det är så stort och vackert att det svindlar. Idag är Olofs och Gretas första valdag och det är så självklart att de ska med. För det här är en viktig dag. Det är en mäktig dag. Dagen idag är en manifestation för demokrati och det är vår medborgerliga plikt att gå och rösta. Det är en rättighet i Sverige, men det är baske mig vår skyldighet att vårda den här möjligheten vi har till att påverka. Den är inte självklar överallt och det är viktigt att vi påminner oss om detta. Att rösta är att ta ansvar för vår egen, våra barns och för alla andras framtid.

Nu har vi klätt upp oss och gjort oss fina för det här är en sån dag. Om en liten stund ska vi fyra gå bort till vallokalen tillsammans. Vi kommer att rösta för solidaritet med andra. För frihet, jämlikhet och miljö. För en framtid som är bra för så många som möjligt. Jag hoppas så innerligt att alla ni som läser här också går och röstar idag. För dagen idag är en viktig dag. Kanske den viktigaste av dom alla.

lördag 13 september 2014

Poddtips: Blankens Swanberg podcast



Det fanns en tid då jag lyssnade på jättemånga poddar. Eller, det har funnits två tider då jag har lyssnat på jättemånga poddar. Den första perioden skapades ur min katastrofgraviditet då jag inte orkade göra något annat än ligga på min säng och glo. Glo och lyssna på radio/podd. Den andra perioden uppstod när jag gick cirka en miljard barnvagnspromenader för att synka Olof och Greta att sova samtidigt. Men sen kom livet emellan. Det här intensiva livet då man inte hinner en bråkdel av det man skulle vilja eftersom det aldrig finns någon tid. Aldrig.

Så en dag öppnades livet åter igen för något nytt. Barnen började förskola och jag började gå morgonpromenader. Jag bestämde mig för att jag skulle bli en tränande människa men eftersom jag inte får ro om jag inte får någon slags stimulans så fingrade jag in mig på min podd-app och började lyssna igen. Och jag har nu en ny poddfavorit. Cecilia Blankens och Johanna Swanberg gör en podd som är precis den som jag saknat under mina tidigare två poddperioder. För då var det framförallt killar som poddpratade om den här typen av intelligenta vardagsbetraktelser som jag tycker så mycket om.

Förutom att både Cissan och Johanna är smarta och välformulerade så känns dom också varma vilket är en förutsättning för att nå fram till mig. Det känns lite som att jag får sitta och lyssna av ett samtal mellan två kompisar som verkligen gillar och respekterar varandra. Ibland tycker jag att de är lite väl snälla, sådär som man är i början av en vänskap, och inte riktigt vågar gå emot varandra. Eller vågar? Vill är kanske ordet som ligger närmare sanningen. Men det kanske kommer? Jag hoppas det för då kommer den här podden bli ännu mer fabulös. Ett samtal, avlyssnat eller inte, blir alltid lite mer underhållande om det uppstår små konflikter. Det är en fin linje det där för det får inte bli bråk eller dålig stämning för yikes! vad det är jobbigt men det är roligt när duor kan retas med varandra.

Varje avsnitt som jag lyssnat på har gett mig något att fundera på. Det har gett mig samtalsämnen att ta vidare och det är ju en fantastiskt sak. Oftast håller jag med Blankens och Swanberg i deras tankebanor men ibland går jag och pratar emot dem på min promenad. Det är ett mycket gott betyg. Ett program som engagerar, i vilken form det än må komma, är precis vad jag går igång på. Äh, låt mig summera: Blankens Swanbergs podcast är helt enkelt bäst just nu.

Hämta avsnitt och lyssna själva på iTunes eller Libsyn.
Blankens Swanberg på Facebook.