lördag 31 januari 2015

Olivstekt torsk på en bädd av ruccola, fetaost och vattenmelon

Jag fick en korg full med godsaker hem till mig igår från Drosty-Hof Rosé. Och det ska jag säga, att det här budet hade inte kunnat komma på en mer passande dag. Denna fredag som innehöll sol för första gången på tusen år men som jag bara fick se genom fönstret eftersom jag hade en febrig liten böna att ta hand om.

Korgen innehöll allt som behövdes för en lyxig och väldigt vårig middag.

Olof var mycket intresserad av ingredienserna, dock inte så intresserad av att äta själva maten sedan. Förutom vattenmelonen då. Oboy vad han och hans syster åt vattenmelon.

Den här olivstekta torsken var helt ljuvlig och tillsammans med det här glaset rosé kändes allt väldigt finkrog vilket jag och Ulf blev mycket uppspelta över. Och allt smakade vår, hela rätten fick mig att tänka på sluttningar fulla med vitsippor och en luft full av fågelkvitter. Åh, snart är vi där. Snart är vi där.

Olivstekt torsk
4 bitar torskrygg eller filé a 160 g
smör till stekning
200 g svarta kalamataoliver, urkärnade
salt
Sallad:
En bit fetaost
Några nävar ruccola
En bit vattenmelon

Gör så här:
  1. Torka oliverna i mikrovågsugn på en tallrik med hushållspapper. Kör på full effekt, börja med två-tre minuter. De ska bli helt torra, så att oliverna går att smula sönder.
  2. Mixa oliverna till ett torrt pulver och gnid in torsken med det. Salta och stek i smör.
  3. Servera den olivstekta torsken med en sallad på fetaost, ruccola och vattenmelon.

fredag 30 januari 2015

Plötsligt händer det: en mönstrad klänning i garderoben



Jag firar denna fredag med att jobba hemma med en febrig Greta vid min sida. Hon tittar på barnkanalen och dricker äppeljuice medan jag tänker mycket på min nya klänning som jag ramlade över när jag var ute på stan igår. Det händer sannerligen inte ofta att jag köper mönstrade kläder men den här marinblåa, raka klänningen med tranor på fångade inte bara mitt öga utan också mitt hjärta. Nu hänger den på väggen i vårt sovrum och viskar löften om framtiden.

Ikväll kommer vi att äta en stillsam men fin middag här hemma (jag inte bara jobbar och tänker på klänningar utan väntar även på ett bud!) och förhoppningsvis är det inte några sjukdomar som ställer sig i vägen för min planerade middag ute på stan i morgon. Har vi hälsan med oss har vi även planer på ett besök till skogen i helgen. Men om allt detta vet vi inget nu.

På vägen hem från affären tidigt i morse, där jag var och provianterade till sjuklingen, såg jag att himlen var ljusare än på länge. Nu ser jag sol genom mitt fönster. Sånt lyfter ju verkligen humöret. Så trots sjukdomar och allmän hängighet har jag en fin fredag. Hoppas att ni också har det!

torsdag 29 januari 2015

Oh no! The tiger! She's gonna jump!

Här om kvällen hade en tiger tagit sig in i barnrummet.

Snabbt identifierade hon det svagaste bytet. Hon gick på den minsta, den som dessutom hade kilat fast sig under en bäddmadrass.

Pjuh! Vi drog en lättnadens suck som kändes ända bort till New York när vi förstod att tigern skulle låta vår lille Bo leva.

Likt hennes släkting Tigger i Nalle Puh hoppade hon istället vidare.

Med endast ett kort stopp vid böckerna för att kontrollera, och jodå, svansen var fortfarande kvar där bak.

Ta-dah! Och alltså! Den här dräkten som vi fått eftersom vi samlat koder i blöjpaket en hel vinter. Så himla fin! Men allra bäst är ju innehållet i dräkten. Så klart.

Att bli en tränande person

Kära träningsdagbok,

förra veckan fungerade min plan för ny träningsfilosofi perfekt. Jag hade skrivit in två tillfällen i vår kalender och enligt plan gav jag mig ut. Som en bonus fick jag mig en långpromenad hem i söndags efter att jag hade varit nere på stan och träffat en vän.

Och lika bra som allt fungerade förra veckan lika icke-bra har det fungerat den här veckan. Av någon outgrundlig anledning skrev jag aldrig in mina två träningspass i kalendern i söndags och eftersom jag är en mycket förutsägbar person så har jag heller inte tränat.

Men!

Jag är ju ett geni som känner mig själv mycket bra.

Så i kalendern står det nu att jag ska träna i morgon och det kan vi alla hoppa upp och haja det det även är så det kommer att bli.

Min träning so far handlar om att springa och pw:a mig runt Karlbergskanalen. Det funkar fint och känns mycket bra. Längre fram i horisonten ser jag mig själv träna både pass och på gym. På mitt jobb finns såna saker nämligen. Det ska jag ju utnyttja så klart.

Ja det var väl det.

Kram Erika

Ps. Jag var och nöp i ett par mycket fräsiga träningsshorts inne på Lindex idag. Om jag bara visar att jag menar allvar med detta att bli en tränande person så är det belöningen som väntar på mig tror jag minsann. 

onsdag 28 januari 2015

Han heter Bo nu

Bland det gulligaste i det senaste är att Olof har bestämt sig för att han heter Bo. Om man frågar honom:
- Heter du Olof?
Så skakar han på huvudet och säger:
- Nähä. Bo.
- Heter du Bo?
- Ja.
Han heter alltså Bo nu och han kan säga många fler ord än för bara ett litet tag sedan. Favoritorden är: hammarhaj, blåhaj, vithaj, blåval och bläckfisk. Han må ha ett nytt namn men fiskintresset är tydligt intakt för Olof jag menar Bo, han vår lille Bo Landin.

Plattbullar

Köttfärs i dess olika slutproduktformer (som köttfärssås eller köttbullar) har aldrig varit en favorit hos mig. Jag vet inte riktigt vad som har varit problemet, jag har bara inte tyckt att det har varit gott. Följaktligen har vi heller inte ätit rätter med köttfärs särskilt ofta.

Men dom här plattbullarna som min mamma alltid har gjort flyttade in i mitt smakskafferi när jag var gravid. Alltid när hon var hemma hos oss lagade hon en dubbel sats och stoppade in i vår frys. Eftersom jag inte fick laga mat så var det så himla praktiskt att ha hemma. Plus omtanken va. Det är en otrolig gest: att ställa sig hemma hos någon, laga mat åt den och sedan fylla frysen.

Varken Olof eller Greta har heller varit särskilt bra på att äta köttbullar. Här antar jag att det är ovanan som det har handlat om, men eftersom just dessa små trillade saker är något som dyker upp ofta ofta ofta när det handlar om mat till barn så har vi bestämt oss för att försöka lära dom smaken och konsistensen.

Och igår förstod Olof grejen, han kirrade biffen så att säga hehe. Greta var med under tillagningen och provsmakade gärna en bit när de var färdigstekta men vid matbordet sedan vägrade hon ens en smula. Hon åt sig mätt på de mjölkstuvade makaronerna och ja, så kan man ju faktiskt också göra.



Plattbullar
Ca 30 stycken

400 g köttfärs
1 gul lök
3/4 dl ströbröd
1,5 dl mjölk
1 ägg
1 tsk salt
1 krm vitpeppar
Smör

Gör så här:
  • Finhacka löken och stek den mjuk i smör.  Låt den svala något.
  • Mät upp ströbrödet i en skål och häll på mjölken. Blanda ihop.
  • Addera övriga ingredienser, även den stekta löken och rör ihop.
  • Forma små bullar, platta till dom rätt ordentligt och stek i smör.
  • Servera med tex stuvade makaroner: Smält en klick smör i en stor kastrull. Addera makaroner och mjölk och lite salt. Jag brukar följa regeln: dubbelt så mycket mjölk som makaroner. Koka varsamt tills makaronerna är klara.

tisdag 27 januari 2015

Analysera mera

Jamen jag är väl en kvinna som besitter handlingens kraft. Det får jag säga. Under dom senaste dagarna har jag inte bara färdigställt en fotobok utan jag har också kravlat mig ut ur min asociala vrå, träffat vänner och haft det riktigt trevligt.

För det finns nog inget som är så bra för mig som att träffa andra människor och få lite perspektiv på mina olika livskriser. Det här med hur vi ska bo i framtiden. Det här med barnens utveckling, deras språk, sovtrassel och så vidare. I helgen träffade jag både en gammal bästa kollega, hennes man och deras två barn hemma hos oss för en våffellunch som utvecklades till helt otroliga samtal om livsvalen vi står inför nu. Dagen efter träffade jag en gammal gymnasieklasskompis som numer bor i Malmö och som också har ett barn som är jämngammalt med våra som inte heller pratar något direkt. Det var mycket upplivande att träffa denna bukett av klokskap och igår fick jag lov att sätta mig ner med Ulf bara för att berätta, område efter område, om alla nya insikter som jag fått.

Det var så skönt att få lite klarhet och nya perspektiv allt det som jag uppfattar som problematiskt. Att få lite hjälp. För det här att vara en människa i kris samtidigt som hon har två barn som kräver mycket hela tiden gör att sikten alltid tycks vara skymd. Ja, för jag tror faktiskt att jag är lite av en kris on legs just nu. Jag gissar att det har med faktumet att jag snart ska fylla 40 att göra. Att jag kanske inte riktigt är där jag hade tänkt att mitt 40-åriga jag skulle vara. Inte för att jag någonsin vetat vad detta skulle vara men kanske hade jag hoppats på att jag skulle veta det vid denna ålder. Men gissa vad? Jag gör inte det. Parentes: intressant inlägg detta, inte sant? Jag började liksom någon helt annan stans men girade rakt in i psykodramat som pågår i mitt huvud. Välkomna till min värld. Slut parentes.

Well. Jag är inte helt klar över vad min kris handlar om eller vad den kommer att leda till, men generellt känner jag mig ganska vilse. Bit för bit försöker jag nu bena ut detta. Områden jag funderar mycket på är vårt framtida boende, mitt arbete och hur vår framtid som barnfamilj ska se ut.

Är det någon som har genomgått en kris och som vill dela med sig av sina erfarenheter runt denna? Ropar jag med darr på rösten från divanen.

måndag 26 januari 2015

Jag har gjort en fotobok!

Nu vill jag dricka vin oavbrutet i ett år för herregud. HERREGUD. Att något som på sitt sätt var så trevligt ändå kunde ta så enormt mycket energi? Nåja. Känsla just nu: Jag är en segrare och dessa triumfer kräfva champagne tamejtusan! //infoga mental bild av mig i glansig boxningsrock sippandes på en coupe skrålandes The World's Greatest av R Kelly//

Här är tex ett uppslag som jag har gjort:

Jag är så mallig över denna bedrift att jag mest hela tiden håller på att säga att det går bra att lägga beställningar på fotoböcker hos mig nu. Men nej. Det gör det ej. Planerar att vara salongs ett år som sagt och det kommer att ta all min tid.

Veckans veckomeny vecka 5

Den här veckan är vi väldigt influerade av sånt som jag åt när jag var liten. Inte mindre än tre rätter var såna som regelbundet återkom under hela min uppväxt. Plattbullar, till exempel, är min mammas namn på köttbullar. Hon iddes aldrig rulla bullarna utan plattade till dem för att göra stekningen smidigare och därav namnet: plattbullar. Den här veckan äter vi dom med stuvade makaroner till. Precis som när jag var liten.

Så här ser veckans veckomeny ut för vecka 5:

Falukorv med mos och ketchuplök
Plattbullar med stuvade makaroner
Kycklingfilé med grillad avokado och majssalsa
Snabb räkpasta med chili, vitlök och koriander
Mamma Monicas fiskgryta
Veg: Morotssoppa med tortellini
Veg: Quinoa nuggets
Veg: Risotto med marinerade morötter
Veg: Supersnabb thaigryta (med quornfärs)

Åh. En annan sak i veckans meny som kommer från min mamma är det här med ketchuplök. Det är något så ofantligt enkelt som en finhackad gul lök som först steks i lite smör och sedan får koka ihop med en rätt rejäl skvätt ketchup. Det låter inte som mycket för världen men herregud så gott det är! Jag lovar.

Jag är helt säker på att ni också sitter inne med flera såna här urenkla lösningar på såser, rätter och tillbehör som på papper inte ser så märkvärdiga ut men som smakar ljuvligt. Kan ni inte dela med er? Det skulle göra mig väldigt glad!

söndag 25 januari 2015

Titta! Oggis rum!

Det är så svårt att ta bilder nu när ljuset är som det är. Men så här ser det i alla fall ut i Olofs och Gretas rum just nu.

För några veckor sedan hittade jag de här stolarna på Myrorna. De kommer från ikea, är jag rätt säker på, och passar helt perfekt in i barnrummet. Efter att ha letat bord både här och där så slumpade det sig så att vi hittade det helt perfekta furubordet på ikeas vardagsrumsavdelning.

Det är så fint att ha den här extra lekytan i barnens rum. På det här bordet byggs det med lego, görs tågbanor och dukas upp fantastiska måltider.

När vi var på ikea hittade vi även de här barnrumslamporna som ju passar in i molntemat som vi har på väggarna i rummet helt på pricken.

Det som jag tycker är allra svårast med Gretas och Olofs rum är förvaring. Både förvaring för kläder och för leksaker. Dom växer ju hela tiden och deras kläder och leksaker blir fler och större. Så på den punkten är vi inte helt hemma men så länge ser det ut så här och det funkar helt okej.
Himla trivsamt är det i alla fall. Mysigt! even.