Den där stunden på morgonen

Den där stunden på morgonen. Sådär som den var i morse. När jag vaknar och hör Olof och Greta och Ulf andas bredvid mig i sängen. När jag känner värmen från deras kroppar och allt är lugnt och stilla. Då är det så vackert. Lyckan ryms inte längre i mitt bröst eller kropp ens. Den bara sväller och växer och tar sig fram överallt.

Det är en lycka som springer.

Det är i den där stunden på morgonen som jag har tid att tänka på hur tacksam jag är. Över att jag får uppleva det här. Över allt det här som är mitt.

För snart två veckor sedan i Hummelviken

För snart två veckor sedan, men ett helt liv känns det som, åkte vi ut till Hummelviken. Det var den där första helgen med tydlig doft av vår och kanske till och med försommar.

På tomten blommade det nya blomster.

Och Olof var nyfiken på gräset.

Medan Greta var litet mer försiktigt skeptisk till allt det där gröna.

Olof smakade på gräset. Klappade på det. Drog upp strån. Utforskade helt enkelt.

Han försökte få med Greta på allt det roliga men utan resultat.

Så jag och Greta gick för att titta till lavendeln. Jag tror inte att den har klarat sig men hoppet är det sista som överger människan osv.

Efter lunch kom Katarina ut till stugan. Hon satte genast igång med att göra fint i vårt hallonsnår. Jag älskar att hon kan sånt.

Hennes barn hjälpte också till.

De gjorde en ursnitsig rand med grus mellan trall och gräsmatta.

Katarina stekte pannkakor.

Och mina föräldrar och syster dök också upp.

Det var på söndagen då Katarina var på kulturdelens förstasida. Hon hade skrivit ett helt fantastiskt spännande och gripande reportage om sitt letande efter sin farmors pappa som drog till Amerika och aldrig hördes igen. Tyvärr finns det inte på dn:s hemsida annars hade jag länkat så klart.

På eftermiddagen gick vi en tur ner till viken.

Den här gången var det min mamma och syster som gjorde mig sällskap.

Det var vitsippor överallt som blommade så att det gjorde ont.

Grönskan var sådär ny så att den skar i ögonen.

När vi kom tillbaka till stugan visade det sig att Greta klurat ut hur man får de där "nyfikna öron"-böckerna att låta. Så rart.

Vi åt middag ute om kvällarna och grillade varje kväll.

Och jag myste med Greta i kvällssolen.

Och Olof myste med morfar.

Nästa morgon myste han med sin moster. Han är bra på att mysa han vår son.

Han och hans syster är också bra på att vara komiska genier.

Sista morgonen var Olof ur slag. Han fick feber och ville bara sitta i mammas knä. Då var det dags att åka hem.

Hela helgen var bara så bra. Min syster hjälpte mig att styra upp tankarna runt flytten och mina föräldrar och Katarina, Emil och Moa gjorde vår tomt vårfin. Greta hittade en ny koja. Amen ni hör ju. En fantastisk helg i skattgömman Hummelviken.

Tips på leksaker?

Både Olof och Greta kräver rätt mycket stimulans. De tycker om att utforska och leka med saker men varje leksak har bara en viss livslängd. Det som länge har varit deras favoriter, som bitleksaker och skallror är de helt ointresserade av. Det är som att de själva tycker att de har blivit för stora för dem.

När de var bebisar känns det som att det var så enkelt att hitta roliga saker. Bebisavdelningen med speldosor och skramliga färgglada saker är rätt stor men sen verkar det vara ett hopp upp till leksaker för lite större barn. Men jag kan ha fel. Jag borde ha fel. Jag menar, det måste finnas leksaker till barn som är runt nio månader eller hur?

Har ni några tips? Några favoritsaker som barn i er närhet har gillat när de varit i ungefär Olof och Gretas ålder. Som alltså är nio månader ganska precis.

Vill ni få en tjuvtitt på nya lägenheten?

Det är klart att ni vill! Så här har vår första vecka med nya lägenheten varit:


Den började på golvet för ganska precis en vecka sedan. Det här är den första bilden på fyrklövern i nya lägenheten. Vårt nya hem.

Det första jag gjorde var att multitaska och prata i telefon med en granne samtidigt som jag slog på kylarna och frysarna. Ja, plural. Vi har två kylar och två frysar ja jag säger då det.

På den första dagen kom min syster och pappa över och hjälpte oss att spika ihop hyllor och skåp.

Och vi åt vår första middag i lägenheten.

Sen har vi jobbat med de där skåpen på lite olika vis. Gjort judorullningar ut ur dom osv.

Fint kommer det att bli.

Vi har även hjälpts åt med barnen.

Och målat ett sovrum i en mild grå ton.

Vi har köpt en kudde som tycks passa perfekt i det där sovrummet.

Vi har även köpt en vägglampa till barnens rum och tagit över en prylhylla som har suttit i min mormors hus i femtio år minst.

Barnen har haft enorma krypytor och nya vinklar och vrår att upptäcka.

Just det ja. Under vår shoppingtur fick Olof och Greta också varsin kudde.

De fick välja själva bland fyra motiv. Olof föll för räven och Greta för elefanten.

Vi provsatt även lite olika balkongmöbler som vi kanske inte ska köpa. Den här soffan är drömmig och skön och rejäl men den storleken vi vill ha fanns inte inne. Och ska man köpa en så dyr möbel som den här soffan så vill jag gärna ha sett den först.

Bistromöblerna var även lite bättre i mitt huvud än irl. För i verkligheten blev det mycket kallt om rumpan med de där stålsitsarna. Varianten med lackade träribbor hittade jag inte så jakten på de perfekta balkongmöblerna fortsätter. Vet ni något bra ställe i Stockholm där man kan hitta utemöbler?

Ja, ungefär så har vår vecka sett ut. Vad tycker ni?

Skillnad i takhöjd sekelskifte v/s nyproduktion

Det kan ibland vara svårt att fullt ut begripa skillnaden i takhöjd när man flyttar från en sekelskiftesvåning med 3,40 i takhjöd till en nyproducerad lägenhet med helt vanligt till tak. Men låt mig bli övertydlig. Ser ni den där klotrunda bistrolampan i taket, precis vid de vidöppna kyl- och frysdörrarna. Jag trodde att den lampan nog skulle kunna följa med till nya lägenheten.

Well, så tänker jag inte längre.

Ps. ja, jag vet att man kan korta sladden osv men förstör inte mitt roliga ROLIGA här. Jätteroligt ju. Och knäppt.

Veckan med tvillingarna (trettionio och fyrtio)

Olof och Greta, 40 veckor idag.

De senaste veckorna har varit intensiva för att beskriva det milt. Vi har firat min systers trettioårsdag, bott på värdshus, varit i Hummelviken med vänner och familj, inrett nya lägenheten och packat ihop vårt hem. Och hela tiden har Olof och Greta varit med oss. Det är fint. Att de har en sån naturlig plats i allt det vi gör.

Under de här två veckorna har de blivit mycket mer fysiska. De kryper (Greta) och ålar (Olof) och klättrar och drar sig upp i allt de kommer i närheten av. Här om dagen ställde Greta sig upp inne i köket med hjälp av sin tripp-trapp-stol. Nästa fas av trillande är alltså inledd.

Båda barnen står gärna på alla fyra med fötterna och händerna i som ena riktiga yogis. Jag funderar ofta på att skapa en ny träningsform som utgår från hur små barn rör sig. Tänk vilken succé det skulle bli. Och vad med energi vi skulle förbruka, fett vi skulle bränna och muskler vi skulle bygga.

Under de här två veckorna som har passerat har Greta också fått sina första sår. Det allra första på näsan efter att hon dragit ner ett hyllplan över sig (denna våning just nu = så icke-småbarns-kompatibel alltså fytusan!) och det andra på foten efter att hon krypt över något antar jag? Plötsligt blödde hon på foten i alla fall. Greta har också trillat ur ett skåp som hon kröp in i men klarade sig fint tack vare den snygga judorulling ner på golvet hon gjorde med hjälp av sin brors ben.

Olof har fått sin första bula (tror jag i alla fall att det är hans första otroligt nog) efter att han välte omkull på vågen i badrummet. Greta fick sin första bula för några veckor sedan när hon skallade en av våra höga golvlister. Reflektionen jag gör är att det kommer att bli många fler bulor framöver och detta att jisses vad snabbt små barn läker. Det är fascinerande faktiskt.

Båda barnen jollrar mycket mer nyanserat nu. Det är som att de sitter och småpratar för sig själva och med oss. Hemskt gulligt är vad det är. Mindre gulligt är att de bara vill sitta upp i sängen nu för tiden. När de har satt sig upp är det som att de glömmer bort att de kan lägga sig ner igen. Så det är ett par väldigt vakna barn vi har nu för tiden. Vakna men trötta som tusan.

Eftersom de nu sätter/ställer sig upp (i alla fall upp på knä) så har vi sänkt nivån på spjälsängarna. Så där som man ska för att de inte ska trilla ur.

Annars då?

Favoritgrejer just nu är att bli jagad (Olof). Gulligast är när han tror/låtsas att Greta jagar honom och han drar iväg storskrattandes med Greta efter sig. Läsa böcker och bläddra själv (Olof). Försöka pilla med eluttagen (Greta). Äta söta fruktpuréer (Greta). Läsa, riva, äta tidningar (båda barnen). Babblarna i iPhonen (båda barnen men kanske mest Greta). Dra sig upp mot allt som finns i hela lägenheten (Greta). Vara ute på balkongen i nya lägenheten (båda barnen).

Och sämsta grejer just nu: Äta (Olof gråter sig igenom minst en måltid varje dag. Så himla utmattande.) Byta blöja (Greta tycks uppleva det hela som mycket traumatiskt att få en ny blöja nu för tiden. Kan det inte bara gå över detta orimliga skrikande?)

På det sociala planet har det varit mycket häng med familjen i det senaste. Greta är så överförtjust i min syster att det inte är klokt. Och min syster känner på samma vis. Hjärtat blir alldeles fullt när jag ser de två tillsammans. Och när Ulf syster Maja kom på besök i nya lägenheten blev Olof alldeles uppslukad. Han kunde inte sluta titta på henne. Han vägrade sova utan satt bara stilla och tog in henne. Och han log, som han log. Också så oerhört gulligt och fint.

Och så har det väl varit med de två passerade veckorna? Säkert har det hänt hundra saker till men dom är, och kommer nog alltid vara, dolda i glömskans dimmor.

Inspo nya lägenheten

Jag vet inte precis var den här tapeten från Mr Persvall skulle passa i vår nya lägenhet. Men att den är totalt drömmig, det vet jag. (Ps. tipstack till Cecilia Blankens blogg)

På balkongen tänker vi oss två stolar och ett bord från Fermobs serie Bistro. Men vi kommer inte ha någon sån här modig och populär färg. Vi är lite mesigare både jag och Ulf så vi fantiserar om en mörkt grön, och alltså ganska klassisk, färgton.

Jag vill också ha en liten soffa på balkongen. Den här i engelsk stil från danska Skagerak har jag fallit i djup kärlek till eftersom den finns i en föredömligt liten storlek.

På tal om färg så är det här den färgskala vi cirklar runt just nu. Dimmigt rosa och varma grå toner kombinerat med mässing får mig att bli alldeles lugn och trygg. Så där som jag vill att mitt hem ska vara.

Tänk bara så vilsamt och inbjudande sovrummet kan bli i de där färgerna. Saknar bara de där stora fönstren och ljusinsläppet där men det går väl att ha överseende med.

Okej. Över matbordet drömmer vi om den svindyra men apsnygga lampan från Foscarini.

Och runt bordet ska vi bestämt ha Wienerstolar från Ton. Vi velar om vi ska ha sitsar i rotting eller inte. Det återstår att se.

Mer inspiration när det gäller färger och mönster hittar jag från Littlephant.

Och från Ferm living så klart.