torsdagen den 17:e april 2014

En påskhälsning från Södra Kvarken

Vi är i Hörnefors, strax söder om Umeå, för att fira påsk med mina föräldrar.

Tidigare idag gick vi ner till havet: jag, min man och mina barn och det är en sån otroligt fin sak att få vara med om.

Att gå på samma grusvägar och se samma hav, nu tillsammans med Olof och Greta gör att min och deras uppväxt flätas ihop på något vis. Det var här jag växte upp och att jag nu får jag se mina egna barn göra detsamma gör mig nästan vimmelkantig av lycka.

För detta är en storartad sak att få vara med om. När vi upptäcker och utforskar samma vrår av skog och mark. Och tittar på myrstackar som vaknar till liv i vårsolen.

Då känner jag livet i mig. Det gör jag verkligen. Ni vet, när allt bara är härligt? Såna känslor hade jag under vår förmiddagspromenad denna soliga skärtorsdag i norr.

Glad påsk! Tittar jag framåt så ser jag kaffelamm, lekparker och rött vin. Samt en eftermiddagslur som jag ska ta nu. Hur ser era påskplaner ut?

tisdagen den 15:e april 2014

Den senaste tidens lådrelaterade händelser

Förlåt. Jag förstår att jag måste tråka ut er något enormt med alla dessa bilder på mitt barn i olika lådor och korgar. Men jag som har burit och sedan fött dessa guldkorn till lejonungar och alltså är helt distanslös till allt de hittar på tycker att den här senaste flugan i hemmet är så festlig att jag aldrig vill glömma den. Därför kommer här en bildkavalkad om hur lådlivet har sett ut den senaste tiden:

En situation uppstod när vi bytte ut några enkla ganska trista kontorslådor i arbetsrummet mot piffa nya från affären i huset intill. Av den gamla lådan skapade Olof snabbt en sittplats med rum för benen.

Men innan lådan blev så där luftig hann han ha ett kalas däri.

En annan trevlig lådstund var den med morfarn och leklådan.

Då skapades det även musik. Från lådan, naturligtvis.

Ungefär i samma veva som lådpojken blev en korgpojke fann hans syster sig inspirerad till att bli en lådflicka.

Så satt dom där i var sin korg och låda och jag trodde att jag skulle dö på grund av gullighetsöverdos.

En bra dag var när Olof kom på att han hade ett helt skåp aka "garderoben" i sitt rum med lådor till sitt förfogande. Allt han behövde göra var 1. dra ut en låda, 2. tömma denna låda, 3. sätta sig i den och 4. inspektera den noga.

Efter en stund anslöt syrran och backtvillingskonceptet var ett faktum. Ett förtjusande sådant. Undrar vad nästa grej kommer att vara för dessa två? Lådvurmen får i och för sig gärna hålla i sig ett bra tag till så gullig som den är.

måndagen den 14:e april 2014

När dom var helt nya



Under de senaste kvällarna har jag suttit och tittat på bilder från när Olof och Greta var helt nya. Målet har varit att hitta, välja, en bild att förstora och sätta upp på väggen i vårt sovrum. Vilket underbart sätt att spendera sin tid på! Alla minnen som väcks till liv. Dofter, känslor och minnen. Det är nästan så att jag kan känna de två små små bebisarna i mina armar igen. Så fina dom var. Så fina dom är. Dom är det bästa som har hänt mig. Tänk att de fick hända mig. Jag känner mig så tacksam. Blödig, och tacksam.

Katter, våfflor och en gudmor

Här om dagen, det kan mycket väl ha varit i fredags, åkte vi hem till min faster. Hon är också barnens gudmor. En av dom vill säga.

Hemma hos henne finns det så mycket saker att titta på. Små bilar.

Den vackra utsikten från hennes fönster.

Och så var det ju något annat som vi också behövde förhålla oss till ... samt spana på ... gärna på avstånd.

Nämligen denna gulliga! Sigge som kanske några av er minns? Min älskling Sixten.

Olof hade inte några problem med transformeringen från bild till verklighet. Katter är lika härliga på vilket sätt de än presenteras.

Greta var inte riktigt lika övertygad. Nej, katter gör sig nog bäst på bild.

Nej, då var det bättre att hänga i köket och äta frukt och våfflor.

Det tyckte vi alla!

Efter fikat var det så återigen dags att hålla koll. Fingrarna pekar ut var mamman respektive pappan är.

Och så den där himla kattrackaren då.

Olof beskådade allt och åt lite våfflor på ett världsvant vis i soffan.

Sedan, ett sista gull med Sigge som ju faktiskt är världens gulligaste katt.

För att till sist klä på oss och åka hem igen.

Och det här: att vi nu har två så stora barn att vi kan gå och hålla dem i handen på en liten promenad. Så stort och härligt att mitt hjärta nästan spricker. Åh, vilken fin dag det där var. Megafin.

Det här med ... blyga och försiktiga barn

Kan vi stanna till en stund och prata lite om det här med blyga och försiktiga barn, eller snarare, hela omvärldens behov att att kommentera och påpeka om ett barn är blygt eller försiktigt? Kan inte alla bara sluta att göra det. Bara sluta. För jag kommer snart att trilla omkull om detta ska fortsätta.

Vi har nämligen ett barn av varje sort kan man säga. En som är framåt och utåtriktad och en som inte är det. Och tittar jag tillbaka så har det alltid sett ut så. Det föddes såna. Skillnaden är att det ena beteendet premieras och det andra tycks det finnas en massa synpunkter och åsikter om.

Men jag ser det inte nödvändigtvis som att Greta är blyg och försiktig. Jag uppfattar det mer som att Greta har integritet och att hon betraktar och iakttar sin omvärld innan hon omfamnar den. Framför allt är hon som hon är. Hon är en katt där Olof är en hund om ni förstår djurliknelsen (som är förbluffande träffande när jag tänker på det). Vissa dagar kanske jag kallar henne för en natural born skeptiker, andra dagar något annat men allra oftast är detta något som jag inte funderar något närmare på. Om det inte vore för att alla, prickarns ALLA, ska kommentera hennes framtoning. "Hon är försiktig hon va?" "Är hon lite blyg?" "Hon verkar vara lite osäker?" "Hon vill vara med mamma hon." Och alla dessa frågor och påståenden och beskrivningar av henne som har ökat med tiden och hennes ålder urholkar mig och håller på att göra mig lite tokig faktiskt.

För det är som att det inte är riktigt bra att hon är sån. Som att det där är något som hon borde öva bort och bli lite mer jädra härlig och öppen. Kan hon inte bara vara lite mer glad? Lite mer självsäker? Men det ÄR hon ju. Hon är den gladaste jag kan tänka mig. Och hon har en självkänsla som är avundsvärd. Det är bara det att hon inte bjuder in alla till sin sfär. Hon vill göra saker i sin takt och det är inte något man kan, eller bör, skynda på.

Och jag märker att det här med blyga barn är något som man som förälder försöker skyla över. Till exempel händer det ofta i sandlådor och på lekplatser att föräldrar pushar sina barn att hälsa fast de inte vill. Jag har själv hört mig säga saker om Gretas buttra uppsyn som för att förekomma och för att slippa höra en utvärdering av hennes sätt att vara. Men det har jag slutat med. Eller, jag försöker i alla fall. Istället säger jag ingenting utan låter påståendet falla platt till backen (där jag mentalt mosar den med klacken som en fimp) eller så säger jag att "nja, jag uppfattar det mer som att hon har integritet och det är jag stolt över".

För det är jag. Jag är så rasande stolt över min dotter. Och ändå. Alla dessa små små kommentarer och, förmodar jag; omedvetna saker som sägs för att rätta in oss alla, även de minsta barnen, i ett led. Jag hade inte en aning hur utmattande det skulle vara.

Men mest av allt: Min lilla Greta är en underbar liten varelse. Kan vi inte bara låta henne få vara precis så som hon är. Snälla.

söndagen den 13:e april 2014

Recept med fisksås

Jag fick en fråga i ett inlägg från här om dagen, det med receptet på den urgoda och urenkla nudelsalladen. Det var Nina som nu köpt hem fisksås (som är en av ingredienserna i dressingen till salladen) som undrade vad mer man kan använda den till. Det är ju en ganska ganska speciell sås som oftast används till olika thai- och vietnamesiska rätter och när jag lite snabbt konsulterade mitt minne kom jag på tre recept. Klicka på länkarna för att komma till recepten:

Det första receptet kommer från Jennie Walldéns (förra årets vinnare av Sveriges mästerkock) kokbok. I den finns ett helt overkligt gott recept på revbensspjäll. Special ribs, som hon kallar dem är ett av förra årets bästa receptfynd. Den innehåller visserligen larviga en tesked fisksås men jaja.

Mitt andra favoritrecept med fisksås är en thaisoppa som min gamla kollega Adam Alsing tipsat om. Tom kha chicken noodles är urenkel att göra och smakar fantastiskt! Men. Den innehåller en rad rätt speciella ingredienser som man förmodligen behöver besöka en asiatisk butik för att hitta.

Till sist har vi ett favvorecept här hemma som är en Vietnamesisk nudelsallad som kommer från den utmärkta och inspirerande bloggen Lilla Matderiven. den påminner visserligen väldigt mycket om den nudelsallad som jag redan skrivit om men eftersom den heter "världens godaste" så måste den ändå nämnas.

Är det någon annan som har något eller några recept med fisksås som ni kan tipsa om?

En av de bästa stunderna

Det här är något nytt och alldeles underbart som har hänt hemma hos oss. Det här att jag och Greta kan läsa en tidning tillsammans. Jag med min näsa tätt mot hennes hjässa så att jag kan andas in henne om och om igen.

Vi kan sitta så här genom en hel tidning. Hon pekar på bilder och jag säger vad hon ser. Ibland sjunker hon in i en bild och jag kan få tid att läsa en artikel. Det är en så fin stund att den nästan gör mig vimmelkantig. Vi tankar närhet och allt är lugnt och stilla. Våra liv och vad vi tycker om att göra närmar sig varandra och det är en fantastisk sak.

lördagen den 12:e april 2014

Även en inställd förrätt kan leda till något gott

Middagen som vi skulle på, med förrättsuppdraget ni vet, blev inställd. Barn och vissa föräldrar blev sjuka och det är väl så som det tycks bli allt för lätt när det är många barn med i en middagsekvation? Eftersom jag och Ulf redan var inställda på att göra något trevligt omvandlade jag snabbt planen till en sen långlunch för honom och mig på lokal. Eftersom min pappa är här och min syster kunde ringas in så hade vi vips! barnvakt (med Oggi i den fasen de är nu behövs det två personer för att ro detta i land) och det är ett tillfälle som bara inte får passera.

Så, om bara någon timme eller så, så kommer alltså jag och Ulf få sitta bara vi två och äta och prata. Senast det hände ledde det till fantastiska saker. Vi blev kärare i varandra igen och det är vad jag tror kommer att hända i dag igen. Rent relationsmässigt så är vi visserligen på en bra plats just nu men kanske är det just därför extra viktigt att vi ses nu? Alltså ses bara vi två.

Efter vår långa lunch som jag tänker ska innehålla vin bland annat ih! så kommer min bror med familj hit. Den inställda förrätten gav alltså utrymme för en familjemiddag och tid för två. Det här måste vara den bästa inställda middag jag någonsin varit med om tror jag.

En fin torsdag i april på Moderna museet

Min pappa har varit här i två veckor för att hjälpa min bror med lämning och hämtning av barn (de är mellan boenden och, long story egentligen men de bor just nu inneboende i Sollentuna, jobbar i stan och har barnen på förskola i Huddinge = helt sinnessjuka transporter varje dag som ni kan tänka er). Hur som helst. När det blev en varannan torsdag och dags för en tur till Moderna museet så följde pappa/morfar med oss dit. Vi hade det JÄTTEKUL som synes.

Allt började med en lunch i deras restaurang. Denna dag blev det nötfärsbiffar med picklade grönsaker och cognac- och senapscrème nomnom. Jag hade på mig min nya tröja som jag i ett presentgenialiskt ögonblick klickade hem för några veckor sedan. Så drömmig är den! Tröjan alltså.

Den här gången vägrade Greta sova i vagnen. 

Hon vägrade även vara med på bild med mamman. Jag ville ta ett "tjejfoto"! Larvigt med sånt fokus på genus mumlade Greta ner i sin mugg.

Sen ville hon inte vara med på bild alls. Mer titta ut över båtarna och de andra gästerna.

Och äta hallonet som låg på morfarns mazarin.

Efter en timme eller så vaknade brorsan och det vanliga klättrandet och springandet började.

Syskonen försökte ta sig in på Arkitektmuseets utställning men lyckades inte.

Sen klättrades det lite i den där fina klätterställningen som de byggt upp.

Greta hade full koll på vad alla de andra barnen och vuxna gjorde.

Besöket avslutades så som sig bör. Med inflytt, samt utflytt, bland skåpen.

Vi hade urkul på bänkarna och ja, överallt faktiskt. Så där som vi brukar ha det varannan torsdag på Moderna museet.

fredagen den 11:e april 2014

.


Vill bara hellre ha den här bilden överst i min blogg just nu. Självförnekelse passar mig så mycket bättre så här på en grå fredag än en verklighetscheck. Även om jag skelar lite på denna bild? När jag var liten tyckte jag att det var jättefint. Jag gick ofta runt med ögonen lite i kors pga trodde att jag blev sötare så. Har jag kanske berättat detta redan? Det gör inte så mycket tycker jag för det är en så knäpp och rolig sak av mitt yngre jag att tycka så att det bara gör mig på gott humör.