torsdag 30 oktober 2014

Exklusiv inbjudan till vernissage


Eftersom jag – Erika Ekan Strand – nu är ett skapande geni så har jag lagt mig till med diverse divaliteter. Till exempel flyttar jag helt frankt på vernissaget en vecka. Detta eftersom jag i vredesmod rev sönder alla mina verk igår pga storhetsvansinne och allmänt genistatusbeteende i kombination med klent självförtroende. Jag har en kris som endast min man kan bota genom att badda min varma panna och säga att jag är bra, nej, inte bra – bäst.

Men nästa fredag. 7 november. Mark the date. Då jädrar blir det verni!

Kyckling i ugn med tomatsås och gremolata

En enkel men mycket smakrik kycklingrätt som passar lika bra som lite festligare vardagsmiddag som till helgen. Kycklingen sköter sig själv i ugnen samtidigt som man kokar en fyllig tomatsås och hackar ihop en härlig gremolata. Servera med pasta eller varför inte en sallad, eller klyftpotatis?

Receptet kommer i original från ett tips som jag fått här i bloggen i en kommentar men jag har ändrat en aning i det så att det ska passa mina smaker ännu lite bättre.

Okej. Så här gör man Kyckling i ugn med tomatsås och gremolata:


Det här behövs för 4 portioner

ca 600 g kycklinglårfilé
salt och peppar
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1 msk olivolja
400 g körsbärstomater på burk
1 dl vatten
2 msk tomatpuré
Några nypor socker
4 port pasta
Ett litet knippe persilja
1 citron, rivet skal
1 dl grovt riven

Så här gör man:
  • Sätt ugnen på 225°C. 
  • Smörj en långpanna med lite olivolja och lägg ner kycklinglårfiléerna. Salta och peppra. 
  • Sätt in kycklingen mitt i ugnen ca 20-25 minuter eller tills det kommer klar köttsaft från dem. Vänd på kycklingen efter halva tiden. 
  • Skala och hacka en lök och en vitlöksklyfta och stek i olivolja i några minuter på medelvärme. Rör sedan ner tomatpuré, körsbärstomaterna på burk och vatten. Salta och peppra.
  • Låt såsen puttra ca 10 minuter och smaka sedan av med lite socker.
  • Koka pastan enligt anvisningen på förpackningen. 
  • Finhacka persiljan, en vitlöksklyfta och finriv citronskalet. Blanda ihop allt till ett strössel. 
  • Servera kycklingen med pasta, tomatsås, örtströssel och parmesan. 
MUMS!

Receptet finns i original här.

onsdag 29 oktober 2014

Det här med att sakna sin tvilling och den komplicerade förväntningen på att de ska bli mer självständiga

Så vi hade Olof hemma med feber igår och halvvägs in i dagen ringde förskolan till mig där jag satt i ljudbearbetning och meddelade att Greta var hemskt hostig samt verkade allmänt väldigt nere. Dom sa att dom inte visste om det var pga hostan eller om det var för att hon saknade Olof som hon var så blå? Igår hände det nämligen för första gången i Gretas liv att hon var själv utan någon i familjen med sig. Det är ju så speciellt det där med att vara tvilling tänker jag. Att hon och Olof alltid alltid är med varandra och genom det alltid har en del av familjen med sig. För mig är det en sån vacker sak.

När jag berättade detta hjärtskärande för en kollega: att Greta gick runt på en lekpark med the blues och saknade Olof, så sa han att "då är det väl dags för dom att vänja sig av med varandra". Han sa detta med separationen som att det var en självklar lösning av situationen och fick det att låta som något enkelt och okomplicerat. Men så är det ju inte. För de beslut vi fattar för våra barn är inte några enkla saker. Och kanske blir allt extra svårt när det rör sig om tvillingar?
Vi som inte är tvillingar vet ingenting om hur det är att vara det. Men vi lever i ett samhälle som hyllar individualism och självständighet. Som menar att man är sin egen lyckas smed, att ensam är stark och alla dom där andra sakerna som vi säger ibland. Men varför måste det vara så? När det dessutom sker något som gör det möjligt för att saker och ting att vara på ett annat vis: att två barn föds samtidigt, så måste man ta med det i beräkningen.

När det gäller Olofs och Gretas tvillingskap är min och Ulfs inställning att vi måste försöka vara lyhörda till hur just dom vill ha det. Och det här är svårt eftersom de fortfarande är så små. Så länge får vi gå på vår magkänsla och våra observationer. Men i grunden ser vi båda på tvillingskapet som något fint och unikt som vi ska vårda och göra allt vad vi kan för att det ska bli en fördel för Olof och Greta. 

Det här att Greta verkade sakna Olof igår var faktiskt något som förvånade både mig och Ulf. För under en genomsnittlig dag på förskolan så leker de nästan aldrig med varandra. Olof är generellt inte så intresserad av någon annan än sig själv medan Greta socialiserar väldigt mycket med de andra barnen. Går vi till en lekpark visslar det till så är våra två på helt olika ställen. Sedan har de stunder under dagen då de är med varandra, då de jagar varandra eller tittar på film eller ritar ihop. De är fina mot varandra men också ganska ofta knuffiga eller retsamma. De är helt enkelt så där som syskon är. Bara lite mer jämlika eftersom de är på pricken lika gamla.

Om vi skulle märka att den ena börjar ta den andras livsutrymme eller försöker begränsa den andra, eller om dom blir hemska ovänner som bara slåss hela tiden och skapar kaos för sig själv och andra, eller att dom själva säger att dom inte vill vara så mycket med den andra – det är först DÅ som vi kommer gå in och ändra på saker. Men för både mig och Ulf är det en självklarhet att Olof och Greta ska få vara tillsammans, att de ska få gå på samma avdelning på förskolan och leka i samma lekparker samtidigt.

Jag har som sagt hela tiden sett det här att dom är tvillingar som en gåva – och inte bara av själviska skäl: att vi fick två barn efter att ha längtat och kämpat så – men jag inser ju att vi nu kliver in i en fas När andra kommer ha åsikter om hur vi ska hantera tvillingskapet. Och jag gissar att en flera av dessa "andra" kommer att vara såna som varken är eller har tvillingar själva. Det känns svårt och det enda vi kan göra är att fortsätta lita på att jag och Ulf är kloka nog att göra det som vi tror är det bästa för våra barn.

Skapandet pågår

Listan på verk som jag ska locka fram ur mina fingrar växer. Dessa fem motiv har tillkommit:
  • Ett självporträtt.
  • En karta över Hummelviken med hus och stigar och badplatser.
  • Järven.
  • Olof och Greta, eller hela familjen? Vi får se.
  • En gris.
Alltså, vilken jädra konstutställning detta kommer att bli! Nu längtar jag ännu mer till fredag.

tisdag 28 oktober 2014

Planerar ett vernissage bara

Alltså ni är ju FÖR roliga! Att ni har önskat att jag ska rita saker är så roligt att jag på riktigt håller på att skratta ihjäl mig. Men er önskan är självfallet min lag så följande önskeverk ska jag nu gå in i min ateljé och kämpa fram:

  1. En kattmamma med sin unge och ett litet nystan.
  2. Pippi, Tommy och Annika.
  3. En häst.

Alltså NIVÅN som ni lägger här? Jag blir så fnissig i hela kroppen att jag studsar på stolen. Åh, det här kommer att bli så bra. Det här kommer bli så himla bra.

Här med är ni inbjudna till vernissage på fredag. Kanske kan jag få min vän Tara att agera konstkritiker igen och bedöma mina verk? Jag återkommer i frågan. Men på fredag smäller det! Då kommer välden, aka ni, få se något som ni garanterat aldrig sett förr.

Åh! Det är inte för sent att önska ett verk av denna skapande kvinna. Bär någon av er på en inre dröm om att få se något riktigt fult och förvanskat till oigenkännlighet? Nu har ni er chans.


Jag ber en bön för denna dag som kommer att bli lång

Den ena som vaknade alldeles för tidigt. Hon sitter i soffan och lyssnar på en ljudbok med Pippi växelvis som hon spelar Alfonsspelet. Visste ni förresten att Timbuktu gjort en jättefin version av Alfonstemat? Det är typiskt en sån där sak som jag aldrig hade vetat utan Olof och Greta och iPaden i mitt liv.

Den andra ligger brännhet i pappans famn inne i vuxensängen. Han har feber, den högsta någon av barnen någonsin haft och på något sätt kan jag känna mig ödmjuk inför det. De har klarat sig rätt bra hittills våra små lejonungar och för det är jag tacksam. Men när han ligger där och flämtar och viskar något om mamma och pappa och äppeljuice så blir man väldigt liten som förälder. Hoppas att han får bli bättre snabbt. 

Men det är alltså med en som varit feberledsen halva natten och en annan som var i farten redan vid fem-halv sex som jag går in i den här dagen. Jag är så trött. Så trött att jag vill gråta. Istället ber jag en bön och fortsätter andas. 

måndag 27 oktober 2014

Vegetariska hajar som äter tång! I love it!


För något litet tag sedan läste jag ett hemskt roligt inlägg som handlade om en pappa som var så sjukt dålig på att rita. Hans dotter önskade olika saker som pappan sedan ritade med ett mycket komiskt resultat. Inte anade jag då att skämtet skulle hamna i min famn bara några veckor senare.

För Olof, han vår lille Olof, är inne i en mycket ritsugen fas. Han ritar och ritar och ritar. Det är på denna nivå: För ett par veckor sedan fick han och Greta var sitt ritblock med cirka hundra tusen blanka papper. Han har ritat ut blocket. Det är kludd på varje sida, fram och bak, medan Greta kanske har ritat på tio? Idag hade han fått ritförbud på förskolan för att han ritade på lite mer saker än bara pappret. Han har kommit till nivån att han känner att det här med papper begränsar honom? Det är så jag tänker om vår lille konstnär.

För han älskar verkligen att rita. Det är vad han vill göra när han vaknar på morgonen och det sista han ylar om innan pyjamasen åker på. Och det är så fint att se. Först hade han en fas då han bara ritade runt runt runt. Sen kom strecken (som var "ssss" det vill säga ormar) och nu gör han några slags knorvar som jag inte riktigt vet vad det är. När vi ber honom rita en haj så krumbuktar han ihop sig som en liten ostbåge över pappret och sedan skapar han. Som han skapar.

Och mäktighetskänslorna när Olof här om dagen förstod att man kunde be andra rita saker och att det då kom det ut grejer ur pennorna och kritorna. Denna insikt kom till honom när hans rätt ritkompetenta gudmor och gudsyskon var på besök. "Haj" sa Olof och Katarina ritade en haj. Sedan sa han "haj" igen och Emil ritade en. Sedan sa han "haj" så många gånger att vi höll på att trilla omkull men gillar han något så gillar han det mycket och SOM han gillar hajar.

Nå, nu skulle ju detta handla om mig inte sant? Well. När gudmor och gudsyskon hade åkt så var det liksom bara jag kvar. Som skulle rita hajar på uppmaning. Och ja ni ser ju. Det är inte bra det där jag presterat. Sanningen är att Ulf stod vid diskbänken och skrattade så att det skvätte tårar och Olof. Ja Olof. Han tittade på mig med någon slags ... var det besvikelse? Nja, det var mer som att han genom sina ögon förmedlade något slags hopp om att jag bara skojade? Han nickade lite som "försök igen mamman, du kan nog få till det". Men nej. Jag är bra på många andra saker men när det kommer till att rita är jag så SÄMST att jag typ blir sugen på att utlysa en utmaning här och nu om att ni får önska motiv här i kommentarsfältet så ritar jag det och sedan bjuder jag in till vernissage. Så kanske jag kan få fler kommentarer i stil med vad min kompis Tara sa när hon såg bilden ovan: "Vegetariska hajar som äter tång! I love it!"

Veckans veckomeny vecka 44

I förra veckan föll det sig så att vi blev bortbjudna på lunch en dag och att vi åkte till Moderna museet för lunch en av de andra dagarna, som ni vet. Kvar blev alltså två rätter på vår veckomeny som nu får följa med in i denna vecka. Eftersom det är en jämn vecka så får vi också tre rätter från Linas matkasse. Kanske åker vi ut till viken för att stänga stugan för säsongen? För att vara på säkra sidan planerar jag in en fredagsklassiker: kött, pommes och bea – som funkar lika bra hemma i lägenheten som att ta med ut till landet. Åker vi ut kommer vi att grilla. Så klart.

Allright. Så här ser veckans veckomeny ut för veckan som vi diarieför som nummer 44:

Veg: Grön ärtlasagne med toscansk tomatsallad (från Linas Vegetariska Matkasse)
Veg: Små linsbiffar med basilikasås och rostade grönsaker (från Linas Vegetariska Matkasse)
Veg: Indisk rispilaff Biriyani med mandel och blomkål (från Linas Vegetariska Matkasse)
Veg: Potatispaj med tryffelsås (från kokboken Mera vego)
Veg: Quornfärsgryta (Oggifavorit)
Veg: Puylinssås med pasta
Lövbiff med tärnad potatis
Stuvade makaroner och korv
Tacos
Kött och bea och pommes

Vad står det på era menyer denna vecka?

Varför jag älskar mitt jobb

Jag måste bara få berätta lite om mitt jobb. Förutom att jag har väldigt roligt om dagarna (jag menar, jag sitter liksom och hittar på vad jag vill se på tv/höra i radio och sedan är det andra råkompetenta personer som ser till att det också blir så) så är det här med att jobba med barn/ungdomsprogram på just UR så oerhört givande också.

Just nu jobbar jag med retorik, och för er som vill ha en snabb tagline så handlar retorik om konsten att tala och viljan att lyssna. Mer specifikt jobbar jag med retorik för mellanstadiet och ett tävlingsprogram där tolvåringar tävlar i att hålla tal. Retorikmatchen går i SVT Barn på tisdagar och SR P4 på lördagar.

Att jobba med UR innebär att allt har en pedagogisk och verklig grund. För att få vara med och tävla i vårt program måste man anmäla sig och sin klass och sedan arbeta med retorik i klassrummet under nästan ett års tid. Det är såklart inget de jobbar med hela tiden men tid måste avsättas för att göra olika retoriska övningar. Övningarna går allt från lekfullhet med mingel eller beskrivningsövningar till seriösa debatter. Och det är här som mitt jobb blir så in i vittens coolt. För i de klasser som har varit med över åren så har något helt magiskt hänt. Barn som tidigare har varit tysta och vägrat hålla redovisningar pratar nu. Och de babbliga tjatterfiorna och -fransarna har lugnat ner sig. Flera av de tweens som vi har med i programmet har berättat om hur de fått en slags uppenbarelse om att de har en röst som de har rätt att uttrycka och att deras åsikter också är värda att lyssna på.

Alltså. Så mäktigt att jag storknar.

För det här att våga tala inför andra är något som är ett krav i vårt samhälle men samtidigt inte något som vi får lära oss i skolan. Kommer ni ihåg redovisningarna i skolan? Yikes! I lärarutbildningen i Sverige finns retorik inte ens med som ämne. Hur ska man då kunna lära sina elever tekniker för att överbrygga talrädslan?

Den där rädslan och okunskapen följer sedan med oss in i vuxenvärlden där det finns massor av människor som sjukanmäler sig till företagskickoffen bara på grund av paniken över att behöva säga sitt namn inför gruppen. Hur kunde det bli så att vi inte ens vågar säga vårt namn vid en runda runt bordet?

I vårt program kommer elever från lite finare och lite stökigare skolor. En av årets klasser blev intervjuade på DN:s insida och det är en sån fin berättelse som vecklas ut där att jag får tårar i ögonen. Det är en klass där ingen har svenska som modersmål men som ändå är med i en tävling som handlar om att hålla tal på svenska. Och gissa vad? Dom är så sjukt grymma!

För er lärare som läser här, och för er föräldrar som vill att era barn ska få verktyg att våga tala och vilja lyssna: ladda ner handledningen och retorikövningarna på vår hemsida. Säg åt era barns lärare att det här är något som ni vill att era barn ska få ta del av. Är det någon av er som har en femteklassare i sin närhet? Se till att dom ber sin lärare maila mig på est (at) ur.se så ska jag se till att de får allt det material de behöver. Arbetet startar på vårterminen i femman och själva tv-inspelningarna sker under hösten i sexan.

Storartade saker kommer att ske i klasserna, jag lovar er.

Här kan ni titta på programmet.
Här är vår hemsida med handledning och övningar.
Här är en jättefin artikel om vad som har hänt eleverna i Kroksbäcksskolan i Malmö efter deras beslut att anmäla sig till Retorikmatchen.
Här en artikel där Nassim berättar om hur Retorikmatchen är som idol fast i talversionen.


söndag 26 oktober 2014

En fredag på Moderna museet och en bortglömd varannan torsdag från samma ställe

Barnen är lediga från förskolan varje fredag och både jag och Ulf försöker vara lediga då vi två också. I fredags åkte vi till Moderna Museet för en lunch.

Det var ett kärt återseende. Av stolarna. Herre vad Greta har suttit i de där himla stolarna i Modernas restaurang.

Allt var som vanligt förutom att Pippi och Tommy också fick bli med denna gång. Nja föresten, lite ovanligt var det nog att Olof sov under tiden som vi åt lunch?

Eftersom jag jobbar nu för tiden så har vår tradition med att gå till Moderna varannan torsdag fallit ur kalendern. Ni minns vår tradition va? För er som inte vet vad jag pratar om så åkte fyrklövern till Moderna och åt lunch varannan torsdag i säkert över ett års tid. Jag har till och med en etikett som heter En varannan torsdag på Moderna Museet.

Senaste gången vi var på en Varannan Torsdag På Moderna Museet var för ganska så precis ett halvår sedan. Skojigt nog bloggade jag aldrig om den torsdagen så jag passar på nu: Då var det april och jag brakförkyld, hade jättelångt hår och såg ut så här.

Och Olof! Så här såg han ut för ett halvår sedan.

Den torsdagen var det Greta (så liten!) som sov sig igenom vår lunch och jag vill minnas att det var första gången någonsin som jag och Ulf åt en lunch med bara Olof.

Vidare den torsdagen så tittade vi/klättrade vi oss igenom en utställning om Minecraft.

Den här fredagen gick jag och Greta och tittade på en skulpturutställning medan Olof sov i vagnen. Greta tyckte att allt var lite läskigt så vi lämnade utställningslokalen ganska snabbt.

När vi kom tillbaka till matsalen hade Olof vaknat.

Efter att alla i familjen hade ätit klart hängde vi en liten stund i Arkitekturmuseets lekhörna.

Sedan drog vi på oss kapuschongerna och tog sikte på utgången. Det är med att ha en kapuschong va. Så jädra mycket fetare i en tvåårings liv än någon himla skulptur av en elefant. Och att gå till Moderna för att äta en lunch på en fredag? Funkade precis lika bra som på en torsdag även om jag saknar vår varannantradition ganska så mycket.